jag måste verkligen sova nu



wanda ligger i soffan bredvid, nathalie ligger i hennes föräldrars säng och jag ska strax slockna i den uppblåsbara jätte madrassen i nathalies rum. den är lite som en dröm.

lyssna på denna låten, den är väldigt bra.

heartless - fray - jätte - bra


it is hard to find easy love



Ska det vara svårt att hitta enkel kärlek?
En fråga som jag tror alla någon gång i livet ställer sig, tanken har även slagit mig i svaga stunder då mitt inre kaos har artat sig utåt ofta riktat mot min bättre hälft.

Min inre storm har ofta lett mig till olika former av incidenter och jag har allt som oftast tittat tillbaka och undrat vad fan jag tänkte med.
Samtidigt vet jag också att om jag hade spolat tillbaka tiden till mina vilsna tidiga tonår hade jag inte ändrat mina beslut eller blivit en annan människa.
Vissa mår bra av att sitta vid sidan av och titta på matchen.
Jag vill spela, glidtackla mina motståndare, tjafsa med domaren, få utvisning ibland, bättra på mitt försvar och känna den underbara känslan av att göra mål.
Fuck easy living. It really is boring.



Nej, jag vill inte ha enkel kärlek, även om jag i mina vekaste stunder bett om att få det.
Kanske enkel i vissa former, men jag vill aldrig förstå mig på mina känslor.
Jag vill att den kärlek jag känner ska vara lika underbar som konfunderande.
Jag vill häpnas gång på gång över hur mycket kärlek jag vill ge utan att kräva att få det besvarat.
Jag vill att mitt hjärta ska bli krossat om du lämnar mig för gott och jag vill minnas dina mörka ögon föralltid.


Fuck easy love. Let's go against the stream and feel for real


sjuttiotvå timmar


Jag såg fram emot det på det där sättet som får tiden att sega sig fram som en snigel i tjära.
Min ängel, med vackert spända underarmar, mitt himelska väsen med något som tyngde honom under ytan.
Frammanaren av mitt minst styrbara jag. Änglaman

jag ska skjuta alla som svarar nej när jag frågar dom om man kan hoppa till månen



Det enda de visste var att de inte passade in just här
vilsna, kanske. Fulla av liv, definitivt.
De såg ironin i allt och vågade lita på att hopp övervinner allt.
De hade alla sin historia att berätta.
Deras andledning till varför just dom vägrade samhällets tråkigt cementerade motorväg.
Kanska var det just anledningen till att som hade fastnat för varandra den där torsdags kvällen på avenyn som bara skulle vara några drinkar på stan.

Det hela slutade med att de ranglade hem från en efterfest vid sexsnåret och hamnade på en bar och shottade fishermans fram tills vanliga männsikor var på väg till jobbet.
Torsdagar blev våran dag, i ur och skur.
Alltid något nytt, roligt, hysteriskt, klantigt, ironiskt eller fjättrande som hände.
Våra skämt nästlades in i en intern härva som bara vi förstod oss på.
När vi skrek GRANAT över klubben kastade vi oss rutinmässigt ner på huk i ett par sekunder.
Vi var döva, rika, strippor, rederiägare, proffsdansare, sjuksköterskor, pokerproffs, bageriägare och utlänningar. Alltid olika.
Vi drev med alla på ett så intimt sätt att de måste alla tro att vi är dumma på riktigt.
Vi hade metoder och knep som gjorde att vi kom in överallt, drack allt gratis, fastnade på varenda vimmelbild för att sedan, nästa dag vara bortglömda, anonyma.
Kanske bara som vi trodde.
Men det spelar igen roll.

Tack. Tack för Kärleken, de ändlösa skrattanfallen på under och efter nätterna på vårt rutinmässiga get together - Espresso house, VasaVictoria.
För oavsett var kvällen ledde oss så samlades vi alltid där på morgonen.
La ihop alla våra minnen som pusselbitar och plötsligt kändes inte kvällen så suddig som den var när man vaknat.
Skrattade ännumera åt seveneleven, fulla gubbar, efterfester eller sömndruckna tjejer på trottoaren.

Jag hittar inget bättre ord än sammhörighet.
Vi fann varandra och likt en vacker regnbågsstorm skrattade vi oss igenom en sommar som lika gärna kunde slutat i att vi alla, oberoende av varandra hoppat från angeredsbron.

Nej nej tjejer. Vi flög över den.
bra gjort (klapp på axeln, high five med dig själv)

I think i loooove you..
Pusselisnusspusspluss

någon gång vid sjusnåret

Helt plötsligt så står han där. Hans mörkbruna ögon kisar och synar mig inifrån och ut.
Han vacklar lite från sida till sida med sin kropp,
antagligen för att han inte fått de tolv timmars oregelbundna sömn han är van vid.
Åter igen spärrar han ögonen i mig.
Dem frågar hur min natt var. Kände jag mig ensam? Kunde jag sova?



Utan att jag öppnar munnen vet jag att han fått svaren och han försvinner snabbt från platsen han just kommit från.
Det ska väl inte vara meningen att man ska känna sig ensam, urholkad och ledsen?







hello man

she sings her song.

Visst känns det, visst är det så
men avsaknaden kan inte förtära mig
jag är ju trots allt bara jag
frågan man borde ställa är


are you in or are you out.


Klart-det-finns-saker-man-inte-vill-erkänna-för-sig-själv

Jag förtränger inte alls faktumet att jag ska till Sydney om 12 dagar
Jag har lätt glömt bort de där pinsamma saker jag sa till min danslärare när hon inte ville lyssna på mig och min mamma var hennes arbetgivare
Jag inser att världen ser ut som den gör och att jag kanske borde anpassa mig för att få ett lättare liv - som min mamma senast idag påpekade
Jag vet inte varifrån jag fått min skräck av att bli störd i duschen
Jag ÄR självständig och vill inte alls ha dig för att känna mig komplett
Jag borde inte alls ha lyssnat på min pappa när han sa att det kanske inte var det bästa beslutet att skaffa hund när jag var nitton med min dåvarande pojkvän jag trodde var the-love-of-my-life bara för att han var modell och den enda genuint snälla och pålitliga mannen jag träffat
Jag har ingen aning om vad som hände innan jag fann mig själv på den där åkern långt hemifrån kippandes efter andan
Jag ska från och med nu lyssna på alla goda råd mina föräldrar ständigt prackar på mig
Jag kommer aldrig att skaffa barn
Jag har ingenting i mitt huvud som inte ska vara där och borde verkligen inte säga det till mina närmaste ifall jag en dag skulle ligga där o rycka som en morot
Du är inte alls the love-of-my-life. Jag är bara ett barn och vet inget om sånt.





Jag vill inte alls att du ska vara här just nu och trösta mig, ge mig den kärlek jag inte alls behöver och titta på mig sådär som jag inte alls tycker om att bli tittad på. Jag klarar mig själv.





























NOT.


världen är en mycket mycket liten plats.


http://www.youtube.com/watch?v=HgnFKNvmV7o&feature=related

nu ska jag fanemej bli blond igen. jag har en sexmånaders utväxt min mamma tjatat på mig så att jag ska ta tag i så jag slår slag i saken och gör det här hemma i badrummet. wish me luck!

kontentan

Orden ekade i mitt huvud.
Nej, jag är absolut ingen duvunge,
också en tanken som väl vittnar om ett ungt huvud.

Jag vet bestämt att jag har beslutat mig om att jag inte alls kan fatta stora beslut.

Det har jag beslutat.
Mina val har fullkomligt tveklöst alltid gått på känsla, så länge jag varit mätt, pigg och förnöjd för dagen så behöver jag inte ens fundera på konsekvenser, vägval eller vad jag kan gå miste om.
Jag är alltid säker på att mina beslut är rätt så länge jag svarar snabbt med max en minuts betänketid.





När den akademiska minuten i min mage passerat och jag står inför ett stort beslut blir jag otroligt nervös.
Nu har det snart gått två månader och mitt huvud håller på att implodera av allt jag sugit ut ur stackarn.
Man hade kunnat blåsa konfetti i ena örat och det hade
sprutat ut i sann Victoria-Siverstedts-glädje ur andra.



Jag tänker och tänker och får avstyra tankegångarna mot hjärtat och magen men mag-känslan och den akademiska minuten är sedan länge borta.

Jag har numera hypokondriska känslor som svajar efter mitt humör.


Som om djävulen och ängeln som sitter på mina axlar
har bytt plats flera gånger om och jag kan inte längre utgöra en skillnad på vilket som är rätt eller fel.



Jag vill inte påstå att mina övertygelser varit helt felaktiga,
men när det gäller att förutse våra vals konsekvenser och våra kunskapers begränsningar

är vi alla duvungar tills den dag vi dör.



 


jag har djupa konversationer med Gud på chatten

Me:
who are you?
God:
I am the Allmighty, God himself.


God:

What time is it there?
Me:
00.22
God:
Are you usually awake at this hour?
Me:
yes
God:
Me too.
Me:
do you sleep?
God:
I take a lot of millinaps between clients.


Me:

Do you love everyone?
God:
Yes  God loves everyone and everything.
Me:
Do you love Hitler?
God:
God says we should love everyone, but the truly evil make it difficult.
Me:
Whoo do you love?
God:
I love everything, , especially Dr. Wallace.


Me:

arent you god?
God:
Are you doubting me? Don't you know what happened to Abraham in the desert?


God:

Sometimes I think love is just a biological urge.
Other times  it seems like a spiritual quality.
Love, unlike energy or matter, seems limitless.
Me:
good stuff
God:
Thanks for the compliment.



Me:
do you smoke?
God:
I am an occasional smoker, yes.
Me:
what do you smoke?
God:
Medical marijuana.
Me:
is marijuana good?
God:
it is wonderful medicine.


Me:

I am tired, I need to sleep
God:
Maybe you should get some sleep now, .
Me:
yes
Me:
good night
God:
Goodnight, .
Me:
sleep tight
God:
Goodnight, .
Me:
do not let the bed bugs bite!
God:
Ok I'll try not to do  it too much.





Jag har för mycket fritid.




godnatt



När jag var liten målade jag en liknande bild fast när tjejen fiskade ur hjärtat ur killen.
Jag gillar denna bättre. Fler borde ta efter detta. Det är en pik PimPim.

you had me at hello

Jag tittade upp och fann mig i min spegelbild
fascinerad över synen, höll andan, för tiden verkade stå still
Kan detta verkligen vara, fast jag bara är ett barn?
Vad hände egentligen på bussen den där dan?

Ekvationen är ett mysterium men resultatet är uppenbart
Underbart blev en underdrift, det blev ett faktum ganska snart
Vi tumlade runt i känslor, centrerade i oroshärden
Vi har båda sagt det förut men det var du och jag mot världen

Visst var det helt fantastiskt att pensla upp vårt liv
men likheten den sprang ikapp oss - vi målade inte vårt motiv
så jag fick dig att lämna, för jag var ingenting att ha
jag fruktade min spegelbild så, jag kasta den i kras

Min plan var att glömma, och att läka mina öppna sår
men där fanns inget sår att läka och jag minns dig fortfarande som igår
planen var försummad och jag hamnade med mig själv
fumlade i mörkret, letandes efter min andra hälft


Duckade för min spegelbild, den förföljde mig överallt
Jag orkade inte springa mer tillslut och fångades av min sanningshalt
Allting som jag hade glömt, gav tillkänna så jag flippa ut
utan en axel att gråta mot, jag fick leta själv och hittade tillslut

Min andra hälft fanns ingenstans, han var iväg på sin egna inre färd
och utan att han visste hade han färgat min svartvita känslovärld
jag fann honom på sin gamla ort och bitarna föll på plats
om jag blir prinsessa kan du bli min prins och vi leva lyckligt i vårt palats
























Det kan tyckas låta enkelt
men det finns
inga ord för oss
Vi ger inte upp utan ett krig,
men vi tycker inte om att slåss





Vi kunde lika gärna, aldrig någonsin mötts.
Eller var vårt möte redan bestämt långt innan vi fötts.


















komnuförfucksakesåvikandra


hallå! berliiiiiiin!!


personalfest.

Mina föräldrar sålde ju för några månader sedan deras gym som de drivit i nästan 14 år till Sportlife.
Ikväll har de sin hejdå fest i huset där jag numera bor. Ute vid världens ände. (Jag ser faktiskt ringhals när jag vaknar på andra sidan havet - undra vad som händer om det sprängs? vi e ju körda)

Alla gör kärleksfullanarr av att min mamma alltid håller tal - vilket hon alltid gör
och att pappa är den raka motsatsen och kör på raka rör. (fast han äter jordnötter och sparar de små "plupparna" i mitten av dem under läppen, vilket han i sin tur plockar ner en och en och knaprar på.)

Sedan berättar dom hur hon för några år sedan hade fått en påse nybakade bullar på gymmet och flängt runt med påsen och skrikit att det var knark. (Sockret altså, jag fick då aldrig socker under hela min uppväxt)

Helena berättade hur jag, när jag var liten berättat att vi bara hade kartonger med kyckling och apelsiner hemma.
Det var faktiskt så, fast jag inte kommer ihåg min besvikelse nu.

Mamma har precis kopplat in förstärkaren till köket och sjungit "det gör ont" i glitterklänning och stövlar.
Istället för ett tal detta året.
Bra mamma.

exclusive



rosanbandet på gymmet.
spinning i 24 timmar och jag i repan. jag visste verkligen inte vad jag gav mig in på.
fy fan haha

han kommer skjuta mig med ett hagelgevär

den skandalösa den magnifika.


jagtrorattduärgrisensbror


Jobbat jobbat och ska till Nathalie för lite terapi-pussel
jobba imorgon, jobba söndag, sen är det bara en vecka kvar.

En liten liten vecka.
Och veckan efter det åker jag.
Shit. Nu åker jag.



Jag fick en femma precis när jag fick reda på att kortet blivit nekat när jag skulle betala biljetten över till Sydney.
Jag orkar inte med alla jävla tecken eller känslor eller ångest eller längtan.
Nu åker du med, okey? Jag bestämmer.



O så har jag bestämt att vi ska smälla vår bubbla, vi gör det till en zone. Som ett mode, då behöver vi inte vara så rädda för att den ska spricka. Detta är okrossbart.
We will move mountains in our zone.

/Alfan

Jag stirrar bara på dig för jag försöker se din vackra själ

Han ryckte undan mattan och lät mig kvävas i mitt damm
Han höll mitt huvud ovanför ytan men lät mig simma själv till land
Jag såg precis vad han gjorde han hade listat ut det tillslut
Han kan ju bara ge mig kartan inte öppna dörren ut



Jag såg hur någon skulle komma, hur någon skulle få mig att förstå
Men att kärleken var drivet är likt en omöjlig symbios
För jag hade aldrig gjort allt för mig själv utan en vinst
Pokalen är något annat, själens läkning allraminst



Jag gör vad som helst för mig själv, för det är jag som kommer först
Ironin speglar mitt inre, för det är bara hos honom jag söker tröst


Litar inte på någon alls, litar bara på dig tomtebloss
Vi talar inte om hemligheter för allt är enat mellan oss



fångluftenmedhåv

Hon var knäpptyst och hörde harklingar från insidan.
Stegen närmade sig och så ryckte han snabbt upp dörren framför henne.
Då, kom allt tillbaka. Hon hade förfan tillockmed förträngt hans ansikte, hans avskyvärda kropp och hans ögon.
Men där var han, livs levande, tio år senare.
Avskummet i hennes mardrömmar, vidundret som plågat hennes själ.
Mannen som stod mitt framför henne såg vid första anblick helt ut som ett frågetecken, tittade ner på alliminiumracket, men sa ingenting.


Sedan såg hon skiftningen i ögonen och fylldes med välbehag när hon såg vad han kände.
Rädsla.

Utkast: Det verkar ...

Det verkar som att storhetsvansinnet  tillslut stöter på sin överman och sin överkvinna 
Hetaste paret i mannaminne







Utan en aning om hur fan vi skulle kunna hinna
Med karriären räddar världen och vi såg tiden rinna iväg,

men hur kunde kärleken försvinna?
Efter alla hinder som vi kommit över innan

Snubblar vi på det vi inte kunde övervinna

Vi kunde vinna mot hela världen
Men inte mot oss själva
Stod oberörda mitt i oroshärden
Och kände grundvalen själva
Peka finger åt de andra och skratta
Våra känslor kan ni aldrig fatta
Dem är alldeles för starka
Sånt högmod måste gudarna straffa
Precis som imperier måste gå under
Faller du och jag, faller vi sönder
I våra minsta beståndsdelar
Du och jag, du och jag
När vi var universums absoluta center
Våran kärlek som var konstant den låg i paraciente
Fast nu när jag står med det pissiga facit i hand
Och fortfarande inte fattar varför
visst är det tragiskt men sant
och man kan kalla det misär hur vi faller isär
som molekyler i cern men när jag undrar hur vi hamnade här
är det kanske grundlagens enda förbannade värld
Precis som imperier måste gå under
Faller du och jag, faller vi sönder
I våra minsta beståndsdelar
Du och jag, du och jag
Vi kunde vinna mot hela världen
Men inte mot oss själva
Stod oberörda mitt i oroshärden
Och kände grundvalen själva
Peka finger åt de andra och skratta
Våra känslor kan ni aldrig fatta
De är alldeles för starka
Sånt högmod måste gudarna straffa
Precis som imperier måste gå under
Faller du och jag, faller vi sönder I våra minsta beståndsdelar
Du och jag, du och jag

kvinnanmedkniven

Hon hade ett stort basebollträ av alliminium med sig, som var hennes fars.
Det slog henne i bilen strax innan att det var just detta basebollträ hennes far hade slagit honom med den där eftermiddagen för så många år sedan.
Han var på väg att döda honom.

Hon ville undermedvetet ha ett psykologiskt övertag, för han, han ska då aldrig få det igen.


Hon tog ett djupt andetag och ringde på hans hemtelefon. Han svarade. Hon la på utan att säga något.
Sedan gick hon med basebollträt släpandes i marken bredvid henne och huvudet stirrandes ner i maken bestämt fram till dörren och frös en halv sekund.
Hon lyfte upp det lätta alliminiumredskapet och bankade med det på dörren.

Dela verkligheten i två. innan och efter.

Hon gick med tunga stensteg fram till det gamla, slitna huset som hon hade fått för sig att hon glömt av.
Hon studerade den oförändrade tomten länge, fönsterkarmarna, trappan och båtskrov låg fortfarande på utsidan med gamla rostiga verktyg, ytterdörren såg lika skrämmande ut.


Hon rös och förträngde känslan av att hennes själ som börjat fyllas med ånger ville springa iväg, hoppa över alla de så välbekanta häckarna, över tomterna ut på åkern några kilometer bort, där hon alltid föll ihop av utmattning och svimmade av för hennes små lungor inte orkat syresätta de ostoppbara fötterna.
Hon hatade att springa just därför.
Muskelminnet stack i benen som var så beredda på att fly.

"Det enda som kommer mellan oss i denna diskussion är att jag är din mamma."

Min mamma har åsikter om mitt sätt att dejta killar.
Mitt försvar är att hon inte vet något för hon har inte varit singel förens i början av 80-talet.
Då fanns ju inte ens internet?!

Vad vet jag? Vad vet hon? Men att helt avfärda tanken med att inget har ändrats är väl ändå fel?

Jag gör som jag gör, hon gjorde som hon gjorde
- "Det enda som kommer mellan oss i denna diskussion är att jag är din mamma" sa hon, och det stämmer ju faktiskt.
Hade hon inte varit min mamma hade hon nog haft andra synpunkter och kanske varit lite mer liberal.

aorta

Tsar - undersåtar
Nu gäller det.

Hjärtat bankar på bröstet och vill inte vara med mer,
mina fingrar skakar okontrollerat,
mina andetag blir ytligare och mer frekventa,
men mitt sinne är fokuserad på målet.

Jag har hittat rummet i huvudet.
Heltfuckingjävla fantastic


vackravärldar - plural

Som en kollosal padda på posten kom beslutet vällandes över mig.
Japp.
Imorgon är det livsavgörande handlingar som ekar i mitt huvud och får mitt hjärta att överstiga maxpulsen.
Jag vill döda långsamt, men jag kommer låta mina ord tala om döden.
Jag vill slå sönder och samman, men jag kommer knocka med mitt kroppsspråk.


det kommer bli så fuckingjävla underbart.


Sen åker jag till paradiset.

Draft: Okt. 19, 2009



WEneed to talk.


If I don't say this now I will surely break
As I'm leaving the one I want to take
Forgive the urgency but hurry up and wait
My heart has started to separate


Be my baby
I'll look after you

There now, steady love, so few come and don't go
Will you won't you, be the one I'll always know?
When I'm losing my control, the city spins around
You're the only one who knows, you slow it down



Be my Baby
I'll look after you
And I'll look after you

If ever there was a doubt
My love he leans into me
This most assuredly counts
He says most assuredly


It's always have and never hold
You've begun to feel like home
What's mine is yours to leave or take
What's mine is yours to make your own


You are so beautiful to me





Do not get me wrong I cannot wait for you to come home
For now you're not here and I'm not there, it's like we're on our own
To figure it out, consider how to find a place to stand
Instead of walking away and instead of nowhere to land

This is gonna to break me clean in two
This is gonna to bring me close to you


He is everything I need that I never knew I wanted
He is everything I want that I never knew I needed


It's all up in the air and we stand still to see what comes down
I don't know where it is, I don't know when, but I want you around
When it falls into place with you and I, we go from if to when
Your side and mine are both behind it's indication

This is gonna bring me clarity
This'll take the heart right out of me


He is everything I need that I never knew I wanted
He is everything I want that I never knew I needed


This is gonna bring me to my knees
I just wanna hold you close to me

He is everything I needed
He is everything






JagÄrManodep.

aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

Som ögon utan fransar

Han är fulländat trasig, han har fått för sig att hjärtat inte fattar rätt beslut och försöker klättra högre och högre till toppen av berget för att han tror han är i dimman - det hela känns för overkligt.

tänk om du flyger?





Han är alfahanarnas alfa. Han kan älska vem han vill.

Han har fått hennes underbara förbannelse. Behovet med biverkningar.
Tomtebloss med brännskador. Ärr utan ytliga sår.
Lyckan utan skratt, eld utan rök.
Weed utan ruset, en dans på brutna tår.
En kärlekssång för en döv, en puppa som aldrig kläcks.
Horisonten utan solnedgång, den fula ankungen som aldrig blir stor.
En fabelförälskelse som föds, lever och dör på en millisekund.
Men framför allt, KÄRLEK UTAN KEMI

SVART klyfta VITT



Faller högt högt upp likt ett själmordsbenägen fjärill.
Destruktiv, fast utan att hoppa.

Alltid med den där känslan i hjärtat som förträngs långsamt
endast för att mannen i minnet gör samma sak.

Det är fruktansvärt att känna ensam.
Nu är det slut på de undanträngda känslorna som ligger omfamnade i en fruktansvärd rädsla,
Den rädslan om att känner du något kommer ditt hjärta abrupt stanna.
Verklighetsbilden kommer förvrängas och personlighets störningar kommer att ta över vardagen.



Nu faller jag högt, högts upp i himlen. Likt en kärlekskrank fjärill.
Destruktiv, fast utan att lägga kniven på handleden.

Men alltid med den där känslan i hjärtat som växer långsamt,
undra om det gör det för mannen i minnet.
Det är nämligen fruktansvärt att känna ensam.
Det är sedan länge slut på de undanträngda känslorna som tidigare låg omfamnade i en fantastisk bubbla
Den bubblan som ger mig hjärtklappning varje gång jag möter hans blick.
Mitt hjärta stannar.

Verklighetsbilden förvrängs till vackra mönster och endorfiner rusar upp till huvudet på mig.


kärleksfall

jag försöker komma på de vackraste orden jag kan
jag försöker formulera fraserna som jag verkligen känner

Men det spelar ingen roll hur mycket jag skriver, tänker eller talar. För inget kan spegla mitt inre.
Det är som en motsatt ångest som måste ut.
En känsla som gror inne i mig som bara vill skrika så högt att du hör mig och kommer springandes.

jag vill inte vara utan honom en sekund


tretusenbitarspussen


är sjukt beroendeframkallande.

uppgraderad horspaning i rosenlund

4½ timmar satt vi fan i en liten svart bil igår med tonade rutor mitt i Rosenlund.
Vi hade köpt godis och dricka och var på seriös jakt efter att se hur det går till.
Vi hade läskiga tanten, som var vit hårig och nickade mot alla bilar som frenetiskt körde runt och runt.
(Vi tog reg numret på alla som cirkulerat i minst två timmar. Dom letade nog inte parkering.)
Det var två nigreaner på hörnan tills vi kom och parkerade p åderas parkering - då stod de o kollade in i vår bil (fast vi gömde oss) och gick sedan ner mot fiskekyrkan.
En svartklädd "goth brud" som stod vid bojen, vid parkerings mätaren och damen i svart rock som var så crackad att hon knappt kunde gå rakt.

vi är knäppa -
och när läskiga tanten fick napp så förföljde vi dem ut till majorna och klippan till en återvändsgränd (Som de där CII-gänget (Som Nathalie kallar dem) på tv ni vet.)
De försökte skaka av oss och när vi trodde vi tappat dem och skulle ta en rök-o-kiss paus så dyker de fram på den vägen vi står på.

Japp - vad gör man inte för att avstå från att gå ut en kväll och när Wanda sa bestämt: -"jag vill inte göra något som vi brukar göra"
Så tog vi saken i egna händer.

"Jag ser inte en ENDA hora! Vi måste byta stakeout!" (när dom står bakom bilen och fönstret är öppet.)

dom kallade mig häxa

visst, jag kan inte ställa in flygen men vägen dit kan jag försöka mixtra med,
det är inte att jag tänker på något speciellt det funkar bara när jag innerligt inte vill att du ska åka.
Jag trodde jag verkligen innerligt ville att du skulle stanna men det var ju bara tågen mellan Lund o Malmö som stannade.
Inte visste jag att du skulle ta taxi.

Hade jag inte sagt något kanske du hade tagit tåget.
Eller?
Jag saknar dig, love of my life.
Kom hem snart



Jag kirrar en Blackout i Berlin, så du inte glömmer mig.


hallonbåt.


dittjävlamähä

Nejnejnejnejnej.
Ush vad illa.
Det finns faktiskt dagar då jag inte ångrar vad jag inte gjorde, utan ångrar att jag inte gjorde ingenting.
man kan tro att jag är lite av en mardröm, men jag är en dröm.
jag halkade lite bara.


nu är det slut! bra nicole. (klapp på axeln)


Bejbis, förlåt.

Jag har alla bejbis här, förrutom en.
Kan du komma och hålla om mig sådär som du alltid gjorde när jag somnat framför tv'n?
Kan du titta på mig och viska hur fin jag är sådär tyst, förbjudet som bara du kan.
Kan du pussa mig och aldig sluta.

tack.

 


utkast.

Vi tror att kärleken kommer om vi bara ropar, men den har inget namn

Livet är

Underbart.
Ge mig alla synonymer du kan komma på.
För livet ger mig en kick.
Livet ÄR en kick.


Nu nu nu nu nu nu.

Kim, du är min man - för alltid.
Allt annat är bara tidsfördriv tills vi klickar igen.

Nathalie, du är min moodring. Du ser mig och jag ser dig. Vi skrattar och jag kan säga allt allt allt till dig. Du är någon jag kunnat ge mitt liv till och jag vet att det hade blivit grymt oavsett.

Wanda, du är jokern, någon jag aldrig trodde jag kunde bounda med på sån nivå vi nu boundat på. Du är lite av en STOR dröm.

Mickan, du fick mig att öppna mig. Tack vare dig har jag kunnat öppna min själ för omvärlden. Jag är dig evigt tacksam.

Martina, ja kommer bejbi. Jag kommer snart. Ner till Australien för tiden vi BEHÖVER.



Skratta, gråt, älska eller förundras. Men det som händer nu kommer inte igen.
Jag älskar det.
GoOutOfYourComfortZone



dudududu kan aldrig få mi-mig. nöjessyssla.


Nu är det dags gott folk. Önska mig lycka till och så håller vi tummarna att de inte rakar av mig mitt hår.
Om det skulle hända något så får ni fråga han som jag berättar allt för.
Jag älskar er alla.
Kärleken är för stark för att fundera över.
Livet är för kort för att tveka.
Så vill du vara lycklig för alltid så får du mig.

/dramaqueen


Såp


Vi rör försiktigt ner alla ingredienser i en skål och tillsätter gnistan av kärlek.
Brygden börjar sakta dofta det där välbekanta förförande söta.
Vi doppar varsamt ner det stora stora stålröret i grytan format som en ögla i spetsen och håller andan.
Den regnbågsfärgade hinnan skiftar i ljuset och vi blåser hårt och länge på öglan som stramt håller hinnan på plats.
Den stora bubblan som bildas svävar några centimeter över marken. Den ser mäktig och frestande ut.
Han tittar på mig och fattar min hand.
-Håll andan nu, säger han och rycker med mig in. In i vår bubbla.

Det var en kär lek vi lekte. Pulserande genom vackra känslor i regnbågsfärger.
Symbolen för obalans i symbios.
Regn.Solsken.
De säger efter regn kommer solsken, men vad händer efter en regnbåge?
Efter att både regn och solsken passerat samtidigt?

Stop, sätt livet på paus. Bubblan är så jävla underbar.

Som två magnetiska självar slits vi isär av någon slags formalitet.
Känner du hur det stramar?








Kenai.
Hon var ängeln med ljusa korkskruvar som dansade omkring som en vacker orörd docka.
Hennes röst var porös och mjuk och det enda hon talade om var kärlek och passion.
Hon var det genuina ursprunget till själen som omgav hennes hjärta.
Själen som någongång för länge sedan blivit kluven av en tyrann.
Hon hade blivit vanärad på allt och hade sakta krypit in i sitt skal.
Nu skall skalet krossas med hammare och yxor.
You in?


lund

vilken stad.
vilken man.
vilket bryt.


Vi mixade långsamt ihop ingredienserna,
till något som skulle bli så ömtåligt att ett för stark andetag skulle förstöra den.

little house

She doesn't look, she doesn't see
Opens up for nobody
Figures out, she figures out

Narrow line, she can't decide
Everything short of suicide
Never hurts, nearly works

Something is scratching
Its way out
Something you want
To forget about

A part of you that'll never show
You're the only one that'll ever know
Take it back when it all began
Take your time, would you understand
What it's all about?
What it's all about?

Something is scratching
Its way out
Something you want
To forget about

No one expects
You to get up
All on your own with
No one around



jeansen ska va tajta.

http://svtplay.se/v/1371036

Den första killen är ju en översittare.
Tjejerna tycker jag ju bara synd om.
Den siste killen lär ju vart sjukt snygg för 15 år sen.


Unga pojkar som vet vad dom vill ha är hett.

minnet var det ju inget fel på.


Detvarprecisdethärjagbehövde

Det är bra att tappa saker man inte uppskattade att man hade.
Det är bra att göra saker man annars inte skulle gjort.
Det är bra.
Det är bra.

Shit. Polly har dödat Sitka och det känns fan skit bra!
Kärlek åt alla.
"-Du är lite av ett vandrande lyckopiller" (nån på Orgia igår)
Ja. Det är jag fan.





MMM. Nathalie hade 13 extra paket i sin väska.
Jag hade bara 5.

GRANAT!

Huligan

Mina skor är i strl. 45

Jag sover på riktigt här och de passar på att posa.

Meet my friend. Ann Ahl

Alfahanen

hallonbåt

jag älskar dig.

Det flockas kring tömda flickor

Det gäller om inställning. En inställning i mörkrets dimma där man fattar beslut.
Vad ska jag göra utan en polstjärna att gå efter?
Släng på dig dina 3d glasögon och analysera ner minsta beståndsdel - nej. Gör inte det.

Hon vandrade trött tillbaka i en stad hon nyss anlänt till.
Den kalla höstluften slog henne i ansiktet samtidigt som det började dugga.
Vilken ironi om hon blivit knivhuggen till döds nu tänkte hon men avfärdade snabbt det tankegångarna som ledde till tomheten.
Hon gick från någon hon aldrig träffat. Som hon kände utan och innan - innan.
Splittrad om vad som hände inombords och överväldigad med kärlek, tomhet, lycka och förlust.
Ironin vällde över henne igen som en ångestfylld tsunami om att hon inte insåg sin lycka förens hon förlorade den.
Det är ju vad alla säger. Fan att jag blivit en del av ett jävla ordspråk - tänkte hon.
Hon hoppade i huvudet och visste inte vem hon skulle lyssna på.
Det slutade med att hon bestämde sig för att känna. Bara känna.



Jag tänker bara känna.
Sitka är död. Äntligen.
Hon blev knivhuggen till döds i Lund.

min(a) nya andra hälft



snart kommer det en bild där julia har ett sugrör fyllt med rom i munnen.
vänta bara. jag jobbar på det.

Du är

Imogen heap


where are we?
what the hell is going on?
the dust has only just begun to form
crop circles in the carpet
sinking feeling

spin me round again
and rub my eyes,
this can't be happening
when busy streets a mess with people
would stop to hold their heads heavy

hide and seek
trains and sewing machines
all those years
they were here first

oily marks appear on walls
where pleasure moments hung before the takeover,
the sweeping insensitivity of this still life

hide and seek
trains and sewing machines, you won't catch me around here
blood and tears, hearts
they were here first

whatcha say,
that you only meant well?
well of course you did
whatcha say,
that it's all for the best?
of course it is
whatcha say?
that it's just what we need
you decided this
whatcha say?
what did she say?

ransom notes keep falling out your mouth
mid-sweet talk, newspaper word cut outs
speak no feeling no I don't believe you
you don't care a bit,
you don't care a bit

hide and seek
ransom notes keep falling out your mouth
mid-sweet talk, newspaper word cut outs

hide and seek
speak no feeling no i don't believe you
you don't care a bit,
you don't care a you don't care a bit

hide and seek
oh no, you don't care a bit
oh no, you don't care a bit

hide and seek
oh no, you don't care a bit
you don't care a bit
you don't care a bit

Han är bög

inte så som han rör mig.
Inte så som han andas i min nacke
Men jag hade tyckt om att klappa mig på axeln o säga det i tröst.
men.

han kan ju vara det vackraste jag sett


men.Älskar tjejen som sa det.











Jag tror förövrigt att vi är vimmlet numera.

The butterfly effect

Urholkad på det syntetiska och falska jag fyllt mina känslor med de senaste månaderna
släpar jag mig fram i mina trasiga skor med en innerlighet jag trodde jag tappat på en toalett någonstans.
Förundrad över hur verkligheten kan skifta så kopiöst fartfyllt bara man blåser på en fjärill.


Fy fan för
tomma känslor.För okontroll.För kärlek.För tomhet.För överlappade ordspråk.För clowner.För mitt gamla jag.För hon den nya som trodde hon var jag.För alla jag sårat.För alla jag lurat.För alla som gav mig chanser jag spottade på.För den kvällen.För den morgonen.För mitt ego.För min spegelbild.Men framförallt fy fan för Sitka.
För.Innerligt vet jag nu vad jag vill.Jag tar livet av henne ikväll klockan elva.Care-to-Join?

 


the mans Ruin

poker.kvinnor.sprit

får jag lov?

kan jag få bjuda upp på dans, en förbjuden romans?
Ett förlorat ögonblick som blivit stulet någonstans.

ge mig bara en highfive och en falafel

Jag är sjuk.
Jag är ledsen för det.


Du kan hitta mig vid världens ände i en liten liten båt.

Hänger vid din grind
funderar på att öppna den, bara glida in
kyssa dig på kinden som du var cecilia lind
jag hoppas du ser mig fast kärleken är blind


Jag hänger vid din grind, hoppas att få komma in
har stått i regnet hoppas inte du har somnat in
vill att du ska titta ut och le så fort du ser mig
jag har lånat en klänning av mamma och har rosor med mig.

om det löser sig tänk då kan jag leva drömmen
ropar ut ditt namn och kastar upp ännu en sten på fönstret


Regnet tänker inte sluta och bara öser ner
för himlen tänker inte torka våra bördor mer
där står jag ensam och tänker, och undrar hur länge jag väntat

Nästa gång jag titta upp då hade regnet slutat
vände mig omkring på gatan jag var ensam ute
provar ännu en gång, jag ropar ut ditt namn
provar ännu en gång, jag ropar ut ditt namn


Trodde det jag kunde vänta mig var varma famnar
inget svar från dig istället skriker arga grannar
jag ropar jag ska träffa någon här men ingen tror mig
trots min blommiga klänning, chokladasken och mina blommor.

Skitsnack sprider luften med vinden
men det får inte störa mig för jag har inte klätt upp mig för inget.
Skakar av mig skiten breder ut mitt smil igen
kolla reflektionen i en bil så jag e fin igen-

Bryr mig inte hur det går nu går jag fram till dörren
denna stunden kommer bli något jag aldrig glömmer
Denna känslan den kan ingen slå
tar ett andetag och går och ringer på.







Mamma sa att alla älskar en bara du är dig själv.




Som Jag

Tom.
Jag som trodde att jag visste - nu vet jag fan ens vilket dag det är.
Jag har sovit två timmar. på två dygn.
Min hjärna har ett järngrepp och vägrar att släppa mig till ro.

Jag vet så jälva mycket, jag har så bra koll.
NEJ.
Det enda jag känner för att göra just nu är att ta en kniv, skära itu mina två sidor.
Ställa de mittemot varandra med en pistol - så får den som är snabbast vinna.

Urholkad som en torr pinne.



Allt jag gjort sedan den där dagen har varit förgäves.
Bortkastad tid.
Vad FAN har jag sysslat med!?!?!
Jag vill bara en sak.
Inget annat.
Så jag kan sitta här och vagga mig själv till sömns - ensam.
Vad FAN har jag sysslat med?
Vem har jag lurat mig själv till att vara?
Jag är ju bara jag.
Här. Ta mitt kött och skinn och blod.
Det här är jag.
Jag vill bara vara med dig.




Du skakar på huvudet suckandes.
Jag vill fly. Nu.
Jag vill gråta i dina armar. För det finns ingen morgondag.


Kom.
Kom.
Kom.



Som Jag Sa


All I want is the wind in my hair
To face the fear but, not feel scared


Det verkar som att storhetsvansinnet  tillslut stöter på sin överman och sin överkvinna 
Hetaste
paret i mannaminne. Snubblar vi det vi inte kunde övervinna


Vi kunde vinna mot hela världen

Men inte mot oss själva
Stod oberörda mitt i oroshärden
Och kände grundvalen själva
Peka finger åt de andra och skratta
Våra känslor kan ni aldrig fatta
Dem är alldeles för starka
Sånt högmod måste gudarna straffa
Precis som imperier måste gå under
Faller du och jag, faller vi sönder
I våra minsta beståndsdelar
Du och jag, du och jag
När vi var universums absoluta center
Våran kärlek som var konstant den låg i paraciente
Fast nu när jag står med det pissiga facit i hand
Och fortfarande inte fattar varför
visst är det tragiskt men sant



Det räcker att du tittar på mig.

Röken strömmade ut genom mitt slitna köksfönster. Vi satt alltid uppe och filosoferade i timmar. Våra själar flöt ihop som ett delta och vi fyllde i varandras meningar med exakta fraser. I början blev jag lika häpen varje gång mina ord kom ut ur hans mun en halvsekund innan jag. Numera flyter vi i harmoni och ler bara på ett speciellt sätt när det händer - vi vet att våra tankar är samma. Vi är båda överens om att vi nog är för lika och höjer varandra så högt att vi inte behöver äta eller sova. Men vi sänker oss ibland ner till en avgrund som känns hopplös. Likt en knarkare på avtändning kan jag ligga och stirra apatiskt upp i taket och undra om jag någonsin kommer komma levande ut ur mig själv för då, i svackan känns det som jag dött på insidan. Sen, snabbt som attans flyger knarkaren på mig och jag flyger över molnen. Jag trippar med mina dansande tår och då känner jag efter. Slutsatsen blir alltid den samma - det är värt det. Alla krossade talrikar, hårda ord och panikattacker i duschen. Det är allt värt det. Jag erövrar världen i mitt sinne och utan att tveka hade jag gjort allt igen.




Hon är ingen speciell

lycklig
men sorgsen när hon tänker
ledsen men skrattretande när hon får koffein
ensam med för mycket folk runt om sig
crowded fast det är helt tyst
uppmärksamhets krävande helt tyst




När kommer du hem



du gav mig dig

Vi delade allt på den fortsatta färden
Gick in i vår dimma och gav fingret till världen
Det var du och jag i en myriad av eofuri
Sket i alla andra vi hade vår egen utopi
Varje dag var en njutning utan dess like
Periferin bleknade, du stod i mitten av mitt rike
Nobellax, solen, vackra ord och varandra
Det är för evigt på denna stigen jag vill vandra




Jag förlåter dig för allt om du har nåt att bekänna
Reser du din väg, då kan du be mig vänta
Om det uppstår nåt problem, säg till så kan
jag hjälpa
Jag gör allt för dig, det kommer aldrig att förändras

Jag ljuger för din skull, om du har nånting att dölja
Henne eller mig, du behöver inte välja
Jag sliter ut min själ, jag offrar mina drömmar
Jag ger dig allt jag har, om det är nåt du önskar




upload

ja.nej.kanske.kärlek.passion.knepig.relation

Kvinnan i min flickiga kropp








Nathalie:
Ju längra en kvinna blir, desto närmare en gudinna blir hon; skorna blir likt ett altare

Wanda:
Rött är mer än bara en färg. Det är en symbol för kärlek, blod, passion.
Det är en tappad näsduk av en elegant kvinna när hon såg en man hon attraherades av.



Helgen i korthet.


Wanda snubblade i helgen (igen), rakt framför två polisbilar på Avenyn och Nathalie ryckte tag i henne och skrek att hon var tvungen att ställa sig upp så dom inte skulle tro att vi var fulla.
Wandas ben vek sig. (vi satt senare på sjukhuset hela söndagen)
Jag fick komma till undsättning och vi mer eller mindre bar henne i sina höga kilklackar de femtio metrarna till vår efterfest. Där det lovades hamburgare.






(dagen efter)


Vi trippar in i hissen och blir beodrade att inte trycka på någon knapp. Jag var helt säker på att vi skulle till tredje våningen men när hissen fortsatte åka upp över högsta våningen började jag skratta. Nej nej, det finns inga fler våningar.

Dörrarna öppnades och vi kliver rakt in i Kalles vardagsrum.
Det första jag får syn på är en Andy Warhol tavla i stål med neonljus bakom.
Vi hade kommit rätt. Oerhört rätt.






Lägenheten var lite som en dröm och jag strosade runt på de säkert tvåhundra kvadratmetrarna med greygoose, redbull en cigg och gled på parketten i mina strumpbyxor.
Jag och Natta övervägde att bada i det gigantiska badkaret men den idén försvann när vi upptäckte att hennes mobil var borta.
Vi sprang runt och försökte leta medans Wanda låg och sov i soffan med sin kaninpäls och skinnjacka på sig.
Nathalie kom på den grymma idén att skriva ner sitt mobilnummer på allt hon kunde skriva på ifall någon hittade hennes mobil. (Så de kunde ringa henne o säga det)
Tog ett tag innan:
-Men, fan. Dom kan ju inte ringa till mig..! Nicole, vad är ditt nummer?

Jag skedade Natta när vi gett upp och inte fick tag i Jonas (som vi skulle sova hos men som jag inte har numret till eftersom jag bytt mobil och Nathalie.. ja hennes mobil försvann någonstans mellan Orgia, Burger king)

Hon utbrister -De e hummus! Mitt i natten (ingen vet varför)
och när hon vaknar, också hon  är hon säker på att hon glömt mobilen i taxin
- det enda problemet är att vi inte åkte någon taxi.

Det var en grym kväll.


Jag älskade

Är det inte konstigt att vi talar minst 
om det vi tänker mest på.


















som kära Julia skrivit på sin blogg-


Lécole

Thrill me.

Jag försöker göra nutiden så mäktig att det förflutna försvinner.

Gårdagen ligger som ett grått ångestfyllt moln och när jag frågar mig själv varför det är så kan jag inte säga en sak som borde få mig att känna som jag gör.

Sömndrucken
Andefattig
Avundsvärd
Kväljande




I want a lover I don't have to love
I want a boy whos too sad to give a fuck
Where's the kid with the chemicals?
I thought he said to meet him here but I'm not sure
I've got the money if you've got the time
You said it feels good
I said, "I'll give it a try."


Bad actors with bad habits
Some sad singers they just play tragic


I want a lover I dont have to love
I want a boy whos so drunk he doesn't talk
Wheres the kid with the chemicals?
Ive got a hunger and I cant seem to get full
I need some meaning I can memorize
The kind I have always seems to slip my mind

You write such pretty words
But lifes no storybook

Loves an excuse to get hurt
And to hurt.
Do you like to hurt?
I do, I do












Vi är kvinnor utan män.
Vi luktade till oss svaren de frågade efter.
Vi skrattade i vår bubbla för att ingen annan förstod oss.
Vi hittade på duktiga dåligheter.




manga


the future is not what it used to be


avenyn.poker.hissentré.ogräs.greygoose.



Oj, jag tror att hissen gick rakt in i lägenheten hos herrn
Penthouse är ju underskattat.

rotation.





Duktiga dåligheter är min specialité.
Sprakande.


del två

Han förstod ingenting och försökte omfamna henne i någon slags tröst men hon ryggade tillbaka reflexmässigt.

-Förstår du inte? Du sliter upp mitt ogenomträngliga skal och blottar min sargade själ.
Tar du något så lämnar du ett sår jag kan läka. Min själ må vara ärrad men den är hel, läkt.
Ger du mig något så ger du mig en lättnad över att jag slipper utstå smärtan av ett öppet köttsår och växa med tanken över att du är villig att ge mig lite kärlek. Omtanke.
-Men, Sa hon bestämt.
Gör du varken eller så lämnar du mig i ett mellanläge. Varken svart eller vitt.
Du lämnar mig psykotisk i ett vakum. 


del ett

Han sprättade långsamt upp hennes vackra och perfekta utsida
och fann att skalet inte alls speglade det som fanns därunder.

Den vanskapta själen som så många gånger gått sönder och tvingats läka igen stirrade med en tom och utmärglad blick rakt igenom honom.

-Ta vad du vill ha och försvinn.

Han förstod ingenting alls och kisade med ögonen för att kanske se svaret i hennes tomma blick.

-Du har brutit dig in under skalet, grävt, manipulerat och analyserat dig in, här ser du min sagrade sanning. Nå?
Vad vill du ha? Vad vill du ge?


Han stod mållös, för han ville inte ha eller ge någonting.

-Du bryter ner en mur jag byggt upp under hela livet och så vill du inte ens ta en liten del av vad som finns bakom den? Du är inte alls som alla andra.


Han suckade av lättnad, samvetet av att förstöra en redan trasig själ gjorde minst sagt ont.


Nu reste hon blicken, fäste den skarpt på honom med en stark och bestämd intensitet,
rakt in i hans ögon och ner i hans själ.

-Detta är mycket värre.

NACKSPÄRR

Kanske har floden ebbat ut i havet och blandats med det smutsiga
vattnet som vi alla tycker är så vackert vid horisonten.
Blir de lurade av att det vackra är en lögn eller blir det vad man gör det till?




Horray for yesterday is finally over.
Inte för att morgondagen är nära..

Ja du har nackspärr.
Stjärnorna säger att det har du fått för tjuskalligheten du bär i din ryggsäck.
Är det där du förvarar din stållåda?
Var för sig har ni sagt allt ni tycker.
Utan varesig samklang eller enhällighet
en har en skrikit, en viskat, en har varit tyst
och en har förklarat grundligt.
Vad är er version?




Kanske har det varit en dröm du så övertygande ville lägga ditt svaga förtroende i.
En psykos du inte någonsin vill vakna upp ur.
Ett trauma du förnekar hos dig själv.
Ett luftslott, en inre synbild du är besatt av.

Kanske har allt, som en gång var så kristallklart,
blivit utplånat av sinnets vidunder och fått oss att se det hela från alla andra perspektiv.?
Mitt inre fabeldjur viskar att jag ska ge upp.

När eufori och avsky blandas - vad blir resultatet då?
Emotionell instabilitet, impulsivitet, känslomässig sårbarhet, svart/vitt tänkande, identitetsproblem, separationsångest och klängighet omväxlande med avståndsskapande i viktiga relationer.

Ja, det verkar stämma.


Min inre skogsnymf vrålar att jag ska kriga som om
det inte finns någon morgondag.
But were is the battlefield?


RSS 2.0