del två.
när det destruktiva måste bort innan man kan njuta av det igen
is your beautiful head upon my pillow.
del ett.
jag dras till klarheten
jag dras till röken i källaren
jag dras till renheten
jag dras till drogerna
CATS AND DOGS
Fuck the pain away
Flickans azurblå ögon hade mattnat och sakta skiftat färg och hon skrattade beklagligt och typiskt åt hennes förundrande livsöde som ännu en gång radikalt ändrat riktning mot det okända.
Hon började nu få upp ögonen och skådade den bländande horisonten och dess soluppgång.
Hennes besatthet att få ett svar till själens frågor hade sakta svalnat och även om förhoppningarna blommade upp som en knopp som misstagit våren för en varm höstdag kunde hon sakta förskjuta tanken om att hon var TVUNGEN att få ett svar.
Det var det sista hon behövde.
Hur kunde hon begära ett svar på en fråga hon inte ens kunde formulera?
vem fan e du?
Tydligen glömmer jag bort folk.
Tydligen tappar jag känslor fort.
Tydligen försvinner fragment av verkligheten till det förflutna.
Jag känner inte nu och därför har jag aldrig känt.
Eller?
Jag visste att den här dagen skulle komma.
Jag sa till dig att jag var rädd för dagen.
Jag vet att jag var rädd igår.
Men idag berör mitt hjärta inget mer än förvirring och tomhet.
Jag kommer se en främling.
Någon jag aldrig kunde se mig själv med.
Någon jag minns till det yttre.
Minns till det inre men inget jag kan känna igen i mitt inre.
Tydligen tappar jag känslor fort.
Tydligen försvinner fragment av verkligheten till det förflutna.
Jag känner inte nu och därför har jag aldrig känt.
Eller?
Jag visste att den här dagen skulle komma.
Jag sa till dig att jag var rädd för dagen.
Jag vet att jag var rädd igår.
Men idag berör mitt hjärta inget mer än förvirring och tomhet.
Jag kommer se en främling.
Någon jag aldrig kunde se mig själv med.
Någon jag minns till det yttre.
Minns till det inre men inget jag kan känna igen i mitt inre.
blod & bipolärt syndrom
Liemannen i mitt liv.
Vanvettiga dåren med galler som stålsätter mitt huvud.
Solitär
Min själ är solo
Flyktigt finner jag ro i det innehållslösa, utkarvade tomrummet.
Svart eller vitt.
Hat eller kärlek.
Fullt ös eller sten död.
Det är en riskabel kärleksaffär
för jag känner det i luften omkring oss
Jag hör skriken högt och hjälplöst i mitt sinne,
men jag är beroende av att känna adrenalinet pumpa i mina förtunnade vener och kan inte sluta.
Only thing thats on my mind is who gon run this town tonight
Vanvettiga dåren med galler som stålsätter mitt huvud.
Solitär
Min själ är solo
Flyktigt finner jag ro i det innehållslösa, utkarvade tomrummet.
Svart eller vitt.
Hat eller kärlek.
Fullt ös eller sten död.
Det är en riskabel kärleksaffär
för jag känner det i luften omkring oss
Jag hör skriken högt och hjälplöst i mitt sinne,
men jag är beroende av att känna adrenalinet pumpa i mina förtunnade vener och kan inte sluta.
Only thing thats on my mind is who gon run this town tonight
a breath of fresh air
Mina sista timmar räknas sakta ner när jag står och ler mot alla halvrika män som smidigt försöker ge mig deras visitkort, telefonnnummer, eller som vill veta mitt efternamn så de han headhunta mig på facebook.
Jag är så trött på deras totala oförmåga att känna vibbarna och att bara köra rakt över allt och alla som om de kunde köpa allt.
Jag hatar ytligheten de tror är charmig och arrogansen i deras fula fula spel.
De respekterar inte tiderna och reglerna och droppen kommer när siste man 7 minuter efter stängning kommer ut ur solariet och med sin italienska-engelska brytning ger mig, som är fullt påklädd och står med nyckeln i handen, sitt visitkort och säger
"I'm a hairstylist - call me, ciao" och storsar iväg i sina femtusenkronors skor.
Nej, herr Lavin (ironsikt nog hette han det i efternamn). Jag ränker inte "calla" dig
"Well, I have verry good hairquality, I haven't cut my hair in two years. Så thank you anyways"
Säger jag och ber honom vänligen att gå så jag hinner med mitt tåg.
"Ska jag köra dig?"
Jag överväger att låte honom köra mig de fem milen ner till Åsa - eftersom han ändå frågar och antagligen antar att jag bor i stan, men svarar.
-Nej, tack.
Jag vill ta tåget och bussen så jag kan läsa klart min bok och slipper småsnacka om otrevligheter med en man som inte ens håller tider.
Savi.
Jag är så trött på deras totala oförmåga att känna vibbarna och att bara köra rakt över allt och alla som om de kunde köpa allt.
Jag hatar ytligheten de tror är charmig och arrogansen i deras fula fula spel.
De respekterar inte tiderna och reglerna och droppen kommer när siste man 7 minuter efter stängning kommer ut ur solariet och med sin italienska-engelska brytning ger mig, som är fullt påklädd och står med nyckeln i handen, sitt visitkort och säger
"I'm a hairstylist - call me, ciao" och storsar iväg i sina femtusenkronors skor.
Nej, herr Lavin (ironsikt nog hette han det i efternamn). Jag ränker inte "calla" dig
"Well, I have verry good hairquality, I haven't cut my hair in two years. Så thank you anyways"
Säger jag och ber honom vänligen att gå så jag hinner med mitt tåg.
"Ska jag köra dig?"
Jag överväger att låte honom köra mig de fem milen ner till Åsa - eftersom han ändå frågar och antagligen antar att jag bor i stan, men svarar.
-Nej, tack.
Jag vill ta tåget och bussen så jag kan läsa klart min bok och slipper småsnacka om otrevligheter med en man som inte ens håller tider.
Savi.
hon är tillbaka
Hon är den som känner hur blodet pumpar ut ut ådrorna,
kör över det som ligger ivägen framför hennes jättelika pansarvagn,
gör precis vad hon behöver för att få klarhet i saker och ting.
Hänsynslöst
Hon lovade för länge sedan att aldrig dyka upp oväntat, men nu är det
mycket som förändrats och hon är inte längre rädd för döden eller fysisk konfrontation.
Det är dags för en urladdning och hon vet precis vad som behövs.
Pupillerna växer i takt med storhetsvansinnet.
Planerna smids bäst under tystnad.
För jag hörde någonstans att hon var drottningen av att optimera allt.
hon har sparat damm under mattan för du vet vad som finns där
en liten liten flicka stor som känner våldtäkt och misär
kör över det som ligger ivägen framför hennes jättelika pansarvagn,
gör precis vad hon behöver för att få klarhet i saker och ting.
Hänsynslöst
Hon lovade för länge sedan att aldrig dyka upp oväntat, men nu är det
mycket som förändrats och hon är inte längre rädd för döden eller fysisk konfrontation.
Det är dags för en urladdning och hon vet precis vad som behövs.
Pupillerna växer i takt med storhetsvansinnet.
Planerna smids bäst under tystnad.
För jag hörde någonstans att hon var drottningen av att optimera allt.
hon har sparat damm under mattan för du vet vad som finns där
en liten liten flicka stor som känner våldtäkt och misär
ILoveYouALittleLessThanBefore
CURRENT MOOD:
"jag är för nykter för det här."
efter en lång lite ångestladdad utekväll (bara anmälan då - inte allt annat såklart.) kunde det fan inte sluta bättre.
Av en slump springer Nathalie på nån gammal kompis från Partille som kommer uppkörandes på en spygrön ombyggd R1:a (snabb,snabb motorcykel) och jag frågar om jag får ligga med den.
Motorcykeln ja.
Men ack-han erbjöd sig att skjutsa mig ner till Kungsbacka och jag - med min nyfunna motorcykeljacka och slitna jeans och converse hoppar upp på monstret. Lycklig.
Han gick igenom alla säkerhetsregler som - du måste luta med i svängarna, när jag bromsar får du hålla på tanken, kläm när vi åker för fort... och allt det där och sen drog vi.
Vi brände ut på leden och körde om allt - in i tunneln mot frölunda och han får syn på någon han känner i någon bil vi kör om - vinkar - skrattar och ber mig hålla i mig. (jag satt som ett korvskinn på honom)
Så gasar han så jag tror att mina ögon ska ploppa ut och mitt hår som fladdrar i vinden känns som en tung flagga i vinddraget och så drar han upp på bakhjulet.
Jag skrek som en stucken gris och skrattade samtidigt som min puls låg på 200. max.
"-INTE upp på bakhjulet igen, lova!"
Han lovade men så kom det en liten omkörning där den mötande bilen var 50 meter fram typ och han gasade igen, i kurvan så lyfter den lite igen. Shit.
Helt sjukt.
Jag var så uppe i varv att mina ben skakade okontrollerat så mycket att han frågade om jag frös. hahaha.
Fy fan vad jag älskar att köra fort.
Underbara människa som slänger upp lilla tjejen bak på en motor som är dubbelt så stor som jag.
Jag älskar dig.
Av en slump springer Nathalie på nån gammal kompis från Partille som kommer uppkörandes på en spygrön ombyggd R1:a (snabb,snabb motorcykel) och jag frågar om jag får ligga med den.
Motorcykeln ja.
Men ack-han erbjöd sig att skjutsa mig ner till Kungsbacka och jag - med min nyfunna motorcykeljacka och slitna jeans och converse hoppar upp på monstret. Lycklig.
Han gick igenom alla säkerhetsregler som - du måste luta med i svängarna, när jag bromsar får du hålla på tanken, kläm när vi åker för fort... och allt det där och sen drog vi.
Vi brände ut på leden och körde om allt - in i tunneln mot frölunda och han får syn på någon han känner i någon bil vi kör om - vinkar - skrattar och ber mig hålla i mig. (jag satt som ett korvskinn på honom)
Så gasar han så jag tror att mina ögon ska ploppa ut och mitt hår som fladdrar i vinden känns som en tung flagga i vinddraget och så drar han upp på bakhjulet.
Jag skrek som en stucken gris och skrattade samtidigt som min puls låg på 200. max.
"-INTE upp på bakhjulet igen, lova!"
Han lovade men så kom det en liten omkörning där den mötande bilen var 50 meter fram typ och han gasade igen, i kurvan så lyfter den lite igen. Shit.
Helt sjukt.
Jag var så uppe i varv att mina ben skakade okontrollerat så mycket att han frågade om jag frös. hahaha.
Fy fan vad jag älskar att köra fort.
Underbara människa som slänger upp lilla tjejen bak på en motor som är dubbelt så stor som jag.
Jag älskar dig.
de gamla
Det är inte så längre, ilskan river inte längre på insidan i desperation, vill inte längre ut till varje pris.
Det gamla är som bortblåst och nya vindar artar sig längst horisonten på den stora pumpande röda muskeln som sägs innehålla en hel livstids av kärlek.
Det som tidigare var en bottenlös frustration om att ingen gjorde som man förväntade sig har formaterats om, som en gammal överhettad hårddisk.
Det var en ny soluppgång och redan tidigt kunde man förutspå en vacker dag. En vacker kväll.
Där inga problem kunde uppdagas, nej, för det fanns inga problem i henne.
Hon var tömd på ilskan, en sten som hade lättat, en fågel som lärt sig flyga, askungen när hon hittar sin glassko.
Hon vill inte fly, hon vill bara lämna.
Hon vill inte älska föralltid, bara för stunden.
du kommer aldrig få mig
blommordinfitta
Mönstret börjar ta sig en form som jag börjar kunna avläsa, det finns inget man kan göra åt det, bara härda.
Som när man var liten och ville springa barfota överallt. Nathalie hade elefantfötter - jag var så avundsjuk.
Jag ville också kunna springa på gruset utan skor - allt vad jag kunde.
Vi har samma roller idag fast i annan skepnad.
Nathalie är den med elefantfötter - hon klarar av att springa över vad som helst medans jag står och fegar vid vattenbrynet och inte riktigt vågar hoppa i. Hoppar jag i springer jag fort som attans upp ur vattnet och huttrar - ångrar mig för att jag tog fel beslut. Vattnet var ju faktikst kallt.
Nu står jag här vid vattnet - jag har precis badat och kommit upp huttrande.
Jag hade nog velat hoppa i igen men vattnet har blivit till sand och det knastrar mellan mina tänder.
Avsmak på vad jag tidigare undkommit - för jag var inte sånhär innan. Jag är inte såndär.
Jag är bara van vid att bli bortsvept - på att svepa bort och bara vara lycklig.
Lycklig för stunden betyder inte att jag köper en kärleksväxt och en tandborste.
Jag är inte van vid människor som inte är raka och säger som det är direkt. Då antar jag att allt är bra.
Allt är inte bra - eller så är det det. Bara att jag missförstod?
Mönstret är av blommor, cunt.
Snart är jag härifrån.
Långt borta från lilla lilla Göteborg som bara krymper ju mer man är där.
Där alla känner igen varandra, antingen från krogen eller från huvudkudden tillsammans med en huvudvärk en ångestladdad morgon efter alldeles för mycket fish.
Som när man var liten och ville springa barfota överallt. Nathalie hade elefantfötter - jag var så avundsjuk.
Jag ville också kunna springa på gruset utan skor - allt vad jag kunde.
Vi har samma roller idag fast i annan skepnad.
Nathalie är den med elefantfötter - hon klarar av att springa över vad som helst medans jag står och fegar vid vattenbrynet och inte riktigt vågar hoppa i. Hoppar jag i springer jag fort som attans upp ur vattnet och huttrar - ångrar mig för att jag tog fel beslut. Vattnet var ju faktikst kallt.
Nu står jag här vid vattnet - jag har precis badat och kommit upp huttrande.
Jag hade nog velat hoppa i igen men vattnet har blivit till sand och det knastrar mellan mina tänder.
Avsmak på vad jag tidigare undkommit - för jag var inte sånhär innan. Jag är inte såndär.
Jag är bara van vid att bli bortsvept - på att svepa bort och bara vara lycklig.
Lycklig för stunden betyder inte att jag köper en kärleksväxt och en tandborste.
Jag är inte van vid människor som inte är raka och säger som det är direkt. Då antar jag att allt är bra.
Allt är inte bra - eller så är det det. Bara att jag missförstod?
Mönstret är av blommor, cunt.
Snart är jag härifrån.
Långt borta från lilla lilla Göteborg som bara krymper ju mer man är där.
Där alla känner igen varandra, antingen från krogen eller från huvudkudden tillsammans med en huvudvärk en ångestladdad morgon efter alldeles för mycket fish.
jag
blev nog mest besviken.
Besviken på något jag aldrig hade, på hur oimponerande du var och på hur du ryckte åt dig något jag kände mellan mina fingrar. Jag andades ut en djupt andetag och skakade på huvudet inombords.
Det är klart.
Jag gillar inte att ha förväntningar.
Jag försöker att inte ha några, och de jag har är små små.
Däremot så växer de. Jag vattnar inte ens.
Jag gillar inte att det växer utom kontroll. Det får saker och ting att bli så mycket jobbigare då.
Ingen förstår sig på mig.
Besviken på något jag aldrig hade, på hur oimponerande du var och på hur du ryckte åt dig något jag kände mellan mina fingrar. Jag andades ut en djupt andetag och skakade på huvudet inombords.
Det är klart.
Jag gillar inte att ha förväntningar.
Jag försöker att inte ha några, och de jag har är små små.
Däremot så växer de. Jag vattnar inte ens.
Jag gillar inte att det växer utom kontroll. Det får saker och ting att bli så mycket jobbigare då.
Ingen förstår sig på mig.
Samma som då
found one!
I dag har jag en ful dag. - då behöver jag påminna
mig själv om mina heta dagar. (Alla har heta dagar. Ni vet vad jag pratar om)
Speciellt när ingen säger att det inte spelar någon roll hur jag ser ut.
så gör jag unjefär en halv kilometer i timmen.
Lyckan är ju när man prickar in het-dagarna lagom till någon stor fest eller semester.
Eller fotning.
varfanärminamodelbilder?
mitthuvuddunkarfortfarandeavsömnbristellervaddetnuär
Let's just get wasted, like we're nervous and don't know what else to do.
Let's ignore the world around us and look, touch and just feel eachother.
Let us embrace the moment, so much it feels like time is moving backwards.
So much that we forget were we are. And let us drink, let us dance and, oh yes, let us kiss.
personligt meddelande till Mikaela, Nathalie och Martina
det här är det nya svarta
ey - cottonball
Jag har ätit så mycket godis - det delas ut på Fredagar på jobbet (!?)
Jag har dansat så mycket att mina händer skakar och jag trycket på fel knappar. Det tar lång tid att skriva.
Nu ska jag pusta ut. Äta lite till kanske. Dricka kaffe. Varför har jag börjat dricka kaffe?
Jag drack det första gången sommarlovet till trean.
På Stadiums visning -
det var helt enkelt för mycket fri tid och alla andra drack kaffe och åt kexchoklad - det var det de bjöd oss små rangliga på.
Kexchoklad med vatten blir lätt tråkigt efter en dag.
Vi var där en vecka.
Först smög jag med det. Som om jag tjuvrökte eller något.
Jag tyckte det var för vuxna och jag var verkligen inte vuxen.
Sen kom mina tidiga mornar till jobbet och min destruktiva sida fram. (strax innan jag gick in i väggen.)
Då låg Dahls på vägen till vagnen på mornarna.
En cigg och Latte Macciato med vanilj.
mums.
Numera dricker jag aldrig kaffe - förutom på jobbet. Det är gratis här.
Sicken gratishora jag blivit.
