dekadens

Drop his name
Push it in and twist the knife again
Watch my face
As I pretend to feel no pain

separation kommer när den gemensamma tillväxten har nått sin kurva
i detta fallet när kurvan har återvänt till ursprungspunkten med fler manulipativa verktyg i bagaget
det tänker jag inte vara med på och se hur en liten immitation av mig springer omkring och gör bort sig framför våra gemensamma vänner

det fjärde steget är när de båda kommer överens om hur deras relation ska fortsätta, jämställt
men för att inte separationen ska ta över måste detta ske inom kort
något som inte alltid uppskattas av protogén som nu tycker att hon har brutit sig loss
vilket hon har
men det är ingenting hon borde göra


mitt tredje steg var en tidig sommardag för två år sedan
jag har aldrig ångrat det mera

den känslan av oövervinnlighet när man tror att man kan stå över alla och manipulera alla
jag var redan ganska bra på det
men dessvärre är hon inte det än
hon har inte riktigt förstått det hela och ljuger fortfarande alldeles för mycket
så mycket att jag tillockmed kommit på mig själv att ljuga kring henne

separation kanske är det bästa
man kan göra med en obotlig egoist

laddar inför någonting som får mig att bli utmattad
som får mig att sucka och hänga med axlarna vid naveln
som får mig att skratta tills sminket droppar ner på min vita fiskklänning
som får mig att skaka morgonen därpå av ångest och som får mig att känna mig mer vilsen än någonsin
som får mig att glömma det där som ingen annan vet

tom på ord och fjärillar i magen
lämnades övergiven och kunde inte ens klämma fram en liten tår
ögonbrynen dras ihop och ser bestämda ut
fast hon inte ens var arg
hon bara är, eller var.


är det bara hon som är helt öppen och ärlig i denhär pyttepyttefnaskiga lilla staden
jag tror det

vi kanske kommer ses en juldag i lund
kanske ölen kommer ta oss på det djupa en stund
kanske fortfarande kommer försvinna i din blick
drömma om den framtid som vi aldrig fick

vi kanske skriker ut musiken
och trots alla strapatserna i livet kommer vi fram till att vi trivs med

Hur poletten föll om vi kanske lämnar spår hem parallellt genom snön
som ändå blåser bort efter ett halvt andetag
och du säger det var uppenbart
att det aldrig var du och jag




så förlåt om jag bara säger tjena när vi syns
slipper kännas vid svidande förr i tider




kanske var vår historia en fjäril på nål
vacker att titta på men vingar som inte slår