dekadens

utslagna i soffan och på golvet som vackra livlösa sirener
tankegångarna övertar medvetandet och ångesten kryper sig ut ur skinnet
ocd bad


Det var bara en med två och vi var tre
hon hade inte sin pojkvän som bakrundbild på sin mobil
hon hade det sista kortet hon tog innan hon sprang bort
Hon träffade en gammal granne som kände igen honom
samma granne som gav henne en kärleksförklaring året innan
han frågade var han var inatt - men jag sa att jag inte sett honom på nästan ett år


för den här staden får henne att bli galen utan närvaron av den andra hjärnan

are you in or are you out



för nu ska jag dricka så mina drömmar inte skrämmer mig
besvikelse är bara en biverkning av förväntningar
jag har inga förväntningar alls, mer än att jag förväntar mig att jag aldrig ska göra något så dumt igen
men jag kanske även gör mig själv besviken på det igen igen igen igen

jag är världens sämsta flickvän

På dagarna gick de som trötta katter på savannen letade inspiration och talade om den senaste fjärillen som flugit in i deras törstande käftar och hur de lyckats vomera upp den med hjälp av surströmming.
Kvällarna dansade de igenom som om de flög ballonger hejvilt de var tvugna att slå hål på.






Allt går så fort och hon spejar över horisonten hektiskt med uppspärrade ögon.
Luften hinner knappt ner innan hon pressar ut den ur sina lungor och hennes kroppsspråk talar om hektiska dagar men underbara nätter.
Tröttheten och stressen som hon annars hade kännt vid detta laget var bortblåst av hennes spasmiska andetag,
Hon lämnade en pust efter sig vart hon än gick och ständigt hade hon följeslagare som anslöt sig till hennes segertåg
men som oftast lika fort som de tillkommit gav upp.
Det gick inte att förstå sig på henne.

jag går på adrenalin och dansar mina små hand-danser i bilen medans vi kör runt i staden.
biskop-kyrkby-lundby-backa-selma-ikea-kaffe-kärra-stigs-och tillbaka igen.
När tröttheten slår till mig som en jägerfylla finns det inget stopp.
När jag inte har något val så speedar jag upp mig som en liten kanin.
Sen var det fem timmars jobb och ännu ett hjärtpumpande rus.

06.20 imorgon . hjärntvättning . utgång.
spring spring och skratta.


vi kommer ju ändå inte levande ut.

Vyerna har öppnat sig likt en pupill i en stor becksvart sal som ekar när man andas.
Man bestämmer själv vad man vill se och det man tidigare trodde var ett svart hål som inte bådade något gott har visat sig vara en upplyftande frihet, en frihet som suger åt sig mer och mer - en svamp.

Vi springer tills benen viker sig under oss, vi flämtar och försöker få in varenda liten syreatom så att vi fort kan klättra upp, tillbaka på benen och fortsätta kuta för livet.
Allt för livet och nuet. Vi springer inte mot något mål, inte heller springer vi från något.

Vi vill bara se så mycket som möjligt, känna vinden i håret och ruset genom venerna, skratta åt alla vi springer förbi, skratta för att vi är så lyckliga att vi kommer hinna se mer.

Det finns ingen morgondag
allt vi har är gruset mellan tårna och hjärtat som pumpar. det kan sluta nu. känner du hur det pumpar?

Sen stannar vi.
För vi har hittat något som är värt att stanna till.
Vi fångar sekundrarna som smyger i ultrarapid och ser hur glasen välter omkull, droppe för droppe.
Men vi fångar inte det utan tittar på hur vackert vattnet delar sig i luften och hur ljuset skär sig genom de kristaliserade dropparna och bildar små små regnbågar på våra brunbrända armar.

Vi tittar på varandra - alla tre och utan att säga ett ord så vet vi vad som gäller.
Vi tar ett andetag som känns ner i våra hälar och tar sats.
Så springer vidare.

Tills vi hittar nästa vackra ansikte, nästa nostalgilåt, nästa kärlekspust, nästa lyckorus, nästa efterfest.


haha, det finns fan ingen morgondag.
Vi ses ikväll.