dekadens

Vissa saker är klara. Som daggen på spindelväven om morgonen.
Saker som inte lätt ändrar sig faller mig lätt i smaken.
Saker som ändrar sig mycket smakar jag alltid på.



Som en ljudvåg - kommer det mot mig, plötsligt känner jag hur knäna blir svaga och hur mitt huvud pulserande börjar banka från insidan.
Som att något vill ut.
Det är bara när jag inte frågar som jag får svar.
När jag inte tänker som bitarna faller på plats.
Saker jag inte borde veta, vet jag - så länge jag inte börjar resonera vid mina beslut.
Och se upp, för resonemanget kommer fort. Utan att jag ett dugg är medveten om det.
vad är rimligt nu, vad hände här, odds, känslor - allt man har i sin ryggsäck kommer bubblandes som en häxkittel upp till ytan och vill ha en del i spelet om tankarnas kraft..


Men man måste se upp för vad man yppar.
Ibland kommer det ur saker som de vet att man inte borde veta. Direkt, på inpuls frågar de hur.
Det är då resonemanget måste koka.

Jag älskar fullmånen.

Slitna jeans och magtröja, går ner mot havet i sina slipin-sandaler och håret slarvig uppsatt i en tofs.
Med hunden som ständnig följeslagare försöker hon klippa navelsträngen mellan dem för snart är hon hundra tusentals mil borta från henne. Men det går inte.
Hon tänder en cigg och känner hur havssaltet blandas med nikotinsmaken. Hon kanske borde göra en cigg med saltsmak så hon alltid kan känna den här känslan. Av lugn mitt uppe i stressen.

Hon trampar rakt över myrornas hektiskta upptåg i sanden. Det är ju snart vinter. Men hon är jätten.
För bara ett år sedan hade hon hoppat över deras lilla parad och skonat dom från att bli mosade.
Nu känner hon så mycket att myrorna är bortprioriterade i hennes tankar.
Hon är så egoistisk att hon talar om sig själv i tredje person.

Benen känns som klumpar när hon vaggar fram mellan sanddynorna, mycket väl medveten om att inom några minuter kommer hennes fotspår vara bortblåsta - utan att någon ens har sett dem.

Hennes hund springer för glatta livet och snurrar i sanden. Lycklig för stunden. Något hon har lärt henne.
För det är väldigt väldigt lätt att fastna i gårdagen - eller ännu mer - framtiden. För vad händer imorgon?
Imorgon finns inte. Det ska gudarna veta.
I morgon är bara något som alla tar för givet.


Jag ska då aldrig ta något mer förgivet.

Sommarmornar smakar sött i munnen, de fladdrar lätt förbi som en vilsen själ i vinden.
Lyckas man fånga en av dessa mornar så kan man ha kvar den inombords föralltid.
Sommarmornar vill alla fånga.
la vie.
Men om du lyckas fånga en så se till att inte förvränga den. Behåll den precis som den är.
Det är då du får ut mest av den.
Då slipper du höra den vilsna själen gasta inifrån dig.
Det var hoppar du så hoppar jag. Du hoppade och jag hoppade inte efter.
Det var ingen lögn att jag skulle hoppa, jag ville nog hoppa.
Men du tog med dig någon annan istället. Det var nog för bådas bästa.

Jag lär mig att vara ensam.
Jag tycker om tystnaden som innan gav mig ångest
Jag växer för att jag - så kallt - lämnade dig och för att du - så kallt - gjorde det där.





Som jag sagt innan.
Men det gäller inte dig.

Jag förlåter dig för allt om du har nåt att bekänna.
Reser du din väg, då kan du be mig vänta.
Om det uppstår nåt problem, säg till så kan jag hjälpa.
Jag gör allt för dig och kommer aldrig att förändras.

Jag ljuger för din skull om du har nånting att dölja.
Henne eller mig, du behöver inte välja.
Jag sliter ut min själ, jag offrar mina drömmar.
Jag ger dig allt jag har, om det är nåt du önskar

mothmoth.
jag är en enkel person

Min familj (ja, hela) kom precis upp till mig på gymmet med pizza.
Mamma tycker alltid jag blivit så smal så det är inte svårt att få mat av dom i alla fall.
Underbart.
Pizzapesto

Nu ska vi iväg på bio
I dag har jag en vanlig dag.
Förrutom att jag sov till två. (jag bara somnade om och om och om...)

Skönt

Jag sitter nog helst själv här i gräset och luktar på blommorna