mitt bläckhorn sätter tron för min gåspennas dans

du kanske kommer på en dag att det fanns något igår
du kanske får en femma från nittonhundrasjuttiotvå
minns att jag sprang för livet på savannen jagad av ett rovdjur
kom undan men knappt, skadad och ärrad pustade jag ut
nu försvinner jag och vi får leva utan varandra
jag får leva med tanken att du får leva med någon annan.

jag har redan öppnat buren, det finns ingenting däri











det var längesen nu.


längesen allt var klart.
just nu är allt fruktansvärt enkelt,
fast allt det där som var för längesedan har helt plötsligt blivit otroligt svårt

någon har tryckt på pausknappen och gömt boomboxen
och ingen kan hitta den

vart är musiken som fick själarna att dansa vals kring mittpunkten?
mittpunkten som styrde allas minsta rörelse

det var längesen som vännerna ringde på dörrklockan
längesen som minnena ifrån gårdagen var klara när ögonen bländades av ljuset tidigt på mornarna
längesen som riktigt kärlek kröp upp under täcket och omfamnades av värme och enkelhet

det kanske bara inte finns
det kanske bara aldrig fanns
skål på det











flickaktigt drar jag över den stora gatan med nerhasade stövlar och för korta shorts
får kväljningar av varenda ansikte jag ser

jag har glömt av min gamla teknik som jag bemästrade så väl
ett sken av lycka som gav mig det där ruset som bara varade någon sekund
men det spelade ingen roll
för jag gjorde om det igen
och igen

jag har glömt av hur det känns att känna sig villkorslös och fysisk
ta en till på det





got milk



kväv mig tills mina lungor imploderar av syrebrist
förvirra mig in i en psykos
lämna mig menlös i öknen utan vatten
och berätta inte varför

igår var jag högst upp. imorgon är jag nedanför.


men

imorgon vaknar vi väl upp i våra sängar igen och allt är som vanligt?


han hette ingenting



på ett sämre sätt
och ett bra sätt

det är svårt att skriva när lojaliteten och den nyktra, objektiva delen av berättelsen ifrågasätts,
men dansen är svår att förneka

för hon dansar varje gång hon ser honom.

han har en rörelse om ger henne nostalgitrippar tillbaka till hennes lyckligaste dagar när hon var som ledsnast
men han vet inte om det själv

för hon vill allt när han inte vill att hon ska vela något
för hon vet ingenting
allt hon någonsin hade för honom
var en fruktansvärd fantastisk ryggradsgåshud som drog henne i nacken

inget hon ville hellre var än att vara honom
under skinnet


ge mig en kniv



fuck off and die älskling

vingla omkring planlöst i de smutsiga lokalerna,

känn hur hjärtat pumpar i halsen varje gång du skymtar honom

dina händer börjar skaka så fort han går,

det känns som ett rus

du behöver få ett rus, så njut

det kommer inte hålla länge

det kommer inte vara mer än någon sekund till

men det spelar ingen roll

det finns ingen morgondag



du tänker inte längre på det gamla, det som ankrat ditt hjärta ner i marken

hjärtat pumpar fort nu och är lätt som en fjäder

du har ett läkekött som inte visar nägra gamla ärr,

de läker fort och lämnar inga spår kvar ifrån förr på din kropp

inom dig minns du hur du mådde,

men det känns mer som en dröm eller som om du levt det genom någon annan



Ingen örfil kan slå det kostiga ur mig. Men kramar kan få mig att bli mer kärleksfull.

Promiskuös och skändande
trogen men en lögnare


du var alfahanarnas alfahane och lämnade mig som en antilop, ensam på ett grönbete.
klart att jag blir uppäten


Jag ska karva in mina känslor över min kropp
så alla kan se hur jag känner på insidan





lämna mig ifred nu.
kom aldrig tillbaka
om du inte tänker stanna föralltid




urbanproof



ingenting är allting

en gång till

utanför allas gränser

dansa med svarta änkans man

spring för livet

älska i smyg

somna på golvet

ensam

ta på dig

säg ingenting till någon

dansa med tabletter och kokain



alla vill ju r ä d d a världen duvet

kanske tvingas vi gå skilda vägar

kanske regeringen ska störtas utav militärer

tänk om jag arresteras, vi får leva utan varandra

jag får leva med tanken om att du får leva med någon annan





idiomatiskt

han lät mig kräla i stoftet, ut ur askan och in i elden
jag tror nog att jag är äldre än vad jag är och ibland kryper skammen upp i ansiktet när jag berättar min riktiga ålder.
låt dig inte luras.



jag omger mig med endast vackra varelser som i sin egna unika form, liksom jag, tacklar vardagen som lovar oss alla guld och gröna skogar på olika sätt.
jag föredrar nog gifta män och rökiga whiskey nätter


Bohemen
Som i samma andetag blir en driven sansad akademiker är min vapendragare om nätterna numera,
hon vet vad hon vill så fort dimman lättar och hon ser sin horisont, jag avundas att hon kan se den,
då kan ingenting stoppa henne
i samma sekund virrar hon runt på nätterna och uppger sig för att heta snuskiga namn och lägger ifrån sig sina värdesaker på de mest underliga ställena.
hon föredrar nog långa mjuka killar som håller sig i skuggan

Lyckosökerskan
Inte i den bemärkelsen att hon letar efter lyckan hos någon annan förmögen man, utan att hon aktivt letar efter lyckan i sitt liv, med kärlek, vackra ting och galna nätter.
Hon är otroligt vacker och timid om man träffar henne när solen är uppe, men så fort månskenet tittar fram så exploderar hon och hennes personlighet smittar av sig på alla som är omkring henne, som flerfärgad magi.
Alltid med samma elegans som påminner mig om Kennedy's påstådda älskarinna
hon föredar nog stora beskyddande män som omfamnar henne i mörkret

Vildvargen
Den svårtämjda, bångstyriga och tygellösa flickan med det långa håret som snabbt charmar blonda pojkar in i hennes spindelväv dansar länge med mig om nätterna, vi vill samma sak fast på två helt olika sätt, det är ett rent privilegium att komma vildvargen nära inpå under skinnet, de få som fått göra det ser en fin lilten flicka som döljer sig under all den vackra galenskapen och hårda pansarskalet. Som en storm flyger hon förbi de flesta, utan att vara någon obemärkt. Impusliv och tanklös precis som mig formar en farlig duett
hon föredrar nog den passionerade, vackraste på platsen


stop, här kan du inte passera, jag borde inte gå ut.

Han hade sitt liv
färdigt, utplacerat som en vacker pjäs
en fullständig och komplett rolluppsättning
där alla spelade sin del i balansgången

Han hade huvudrollen med henne
en roll som var så fragil och påfrestande att
han lika gärna kunde stirra in i en grå fondvägg

Dagarna var likadana från en till en annan
allting blir på nytt fast i samma tappning
favoritgodiset som han hade förätit sig på
nu behövde han stoppa fingrarna i halsen
för att må bättre

Hon hade sitt liv
ofärdigt, ostadigt och passionerat
hon dansade omkring långt in på morgontimmarna
och halsade på livets vatten

Här hade bara hon en roll
oberoende av någon annan

Hennes dagar var spontana dumma påhitt
som ofta försatte henne i mindre problem
hon lyssnade alltid till sitt hjärta och
dansade i takt till musiken i hennes själ

 

Nu var de båda ute på tunn is.
det förbjudna gör det hela så mycket mer fantastiskt

 

 


spring

d e t   ä r  o k e j   a t t   v a r a   h ä r   m e n   i n t e   l e v a
vi faller och landar i gravar grävda utav silverskedar


Ni är välkomna hit, men glöm inte att stänga grinden

Jag lättar ankar och beger mig ut på djupt vatten

Papperet är dyrare än insidan på julklappen



Ett sorgset sinne, för alla sätt är vedertagna

Jag målar perfekta bilder, för sneda ramar



Sliter hårt för smutsfläcken jag älskar

Den dag ni siktar högt är luftskeppet fjättrat




Andas häftigt när jag ska sluta ögonen
Skakar av mig hugg i ryggen, hatar grus i snöbollen



Snubblar lättare om man är redlöst packad
Plus att det går fort när man springer fram i nersförsbackar
Kritiker, låter dem löpa som hyndor
Och hejda inte livet, ni gråter för söta små rynkor

RSS 2.0