dekadens

undermedvetet undeliggande ångest
omedveten vore en emfemism

hennes partner in crime vaknar upp på någon bakgata i london uppfylld med substanser och ranglar bort
hon vaknar upp hemma i ett kemiskt lyckorus efter att jhon just dansat med djävulen

lycka nu, eller sen
det är den enda frågan med riktig substans

hennes fullt friska farmor säger att hon vaknar upp vissa dagar och orkar inte leva längre

ta vara på din primetime och gör precis vad du vill
tycker jag

överkoksad
överälskad
överjävlig

det fösvinner inte för att det kan inte




jag känner en kille, han sätter min värld i färg,
men han är som en labyrint med alla murar av skam
jag har försökt allt jag kan,
jag står på trappan med hjärtat i min hand.
Men jag har börjat förstå att det har inget att göra med mig


pappor var snälla mot era döttrar
döttrar, de älskar som ni gör
flickor blir älskare som omvänds till mammor,
så mammor var snälla mot era döttrar med

dagarna flyter ihop som ett delta i regnskogen

jag dansar omkring i natten och halsar på livets vatten
väntar på att du ska sjunga men världarna verkar gunga
det finns inget mera för sten har mjuknat till lera
du finns inte ens i perriferin för ljuset har smält till stearin

jag kan vara helt värdelös på att berätta vad som verkligen händer.
jag kan vara helt värdelös på att känna någonting alls.

det hela kan vara en fabelförälskelse som helt gått över styr
det kan också vara ett försvar till att det finns för mycket under ytan

hur som helst måste vi låta vattnet svalna, välkomna skymningen, dansa till för låg musik, somna för mig själv, bara dricka vatten, röka vanliga cigaretter, kärringdoppa, krypa, dö lite - innan vi kan leva.

för oj vad jag kan få dig att leva

hon blev kastad hårt fram och tillbaka som ett barn under misshandel med en psykotiskt ambivalent auktoritär överman
en stunden var hon högst uppe i en åkattraktion som skulle snart slänga henne ner mot marken utan förvarning

det var fantastiskt och euforiskt
samtidigt som det sakta ska upp hennes hjärta

säg det högt och tyligt
titta rakt in i mina ögon
ta tag i min hand
eller släpp
hur du nu vill

hon blev anspråkslöskring hans labila aura
fingrarna fumlade sig nervöst längst halsen och lämnar rivmärken efter sig
h a n   v ä c k t e   a l l t   i n o m   h e n n e

hoppandes fram och tillbaka i överanalyserade scenarion växte ambivalensen och ångesten i hennes bröst
hon försökte redan frenetiskt att röka bort minnena ifrån den där sommaren för så många år sedan, nu när de varma sommardagarna rev upp gamla sår



god help the beast in me

hopplöst före-älskad
fantastiskt oförutsägbar

nu är det fan dags för lite action