flytt terapi
Nu flyttar jag ut det sista och tar ett steg tillbaka. Till åsa.
Jag kan inte minnas senast jag mådde dåligt utan anledning. Men det suger.
Generalrepetition ikväll i stan och jag sitter fortfarande här ute i Åsa.
Missa för fan inte modevisningen på torsdag.
Missa för fan inte livet.
KimKomHem.
jag har provat allt annat.
vimmelfotograferkanintetafinabilder
Där satt flickorna - lyckliga över att alla drinkar på bordet framför dem var deras.
Där satt flickorna - lyckliga över att ingen såg dem under bordet, det var deras gömställe
Hon skakar i kroppen, hela dagen har hon packat ihop sitt liv och gått igenom allt.
Linser, ångestdämpande tabletter och noteringar hon skrivit ner i hennes block dyker upp överallt som små maskar i jorden och tvingar henne i lugn och ro att tänka tillbaka.
Det - så viktiga mottot det hela började med.
"Vi känner ingenting aldrig igen bejbi."
Orden kunde inte vara mer fel nu. Men det var så det skulle vara. Vi skulle inte känna och bara ha en enkel relation. Planen gick inte riktigt som beräknat.
För vi skulle ner i jorden, ner och gräva långt. Gräva upp allt till ytan och när vi gjort det så satte vi frön i marken.
En blomma trodde vi. Men det visade sig vara växter ingen tidigare har skådat.
Vi analyserade de mångfärgade själkarna och långsamt, lager till lager listade vi även ut dessa.
Vi känner så mycket. Vi kände så mycket.
Hur långt bort kan man komma från någon utan att börja komma tillbaka igen?
Hur långt borta kan man vara fast det ändå känns som man ligger bredvid varandra?
Barchefer, designers, dj:s, strippor, bartenders, modeller och dansare i all ära, jag saknar min konstiga skåning.
fråga mig inte vad som hände sen.
Blåmärken lite överallt
Trottoar-liggare klockan 5 på morgonen
2st 7/11
Rosé
"ikväll ska jag vara tyst, jag låter skorna tala för mig"
Ramla hit, ramla dit.
Skratta, skratta, skratta.
Nathalie & Wanda - ni gör fan mina kvällar
"Jag är inte svår - jag är lättfotad. Jag drar dit nu - var är min mascara?" (05.30)
hahaha
och så kom morgonen
All in, det var det vi sa.
All in blev det.
Vi trillade bokstavligt talat ut ur klubben. Jag med mina klackar hand i hand med Nathalie.
Wanda träffade sin vid 7/11
Vi hittade också gott.
bubblande gryta
På dagarna gick de som trötta katter på savannen letade inspiration och talade om den senaste fjärillen som flugit in i deras törstande käftar och hur de lyckats vomera upp den med hjälp av surströmming.
Kvällarna dansade de igenom som om de flög ballonger hejvilt de var tvugna att slå hål på.
Allt går så fort och hon spejar över horisonten hektiskt med uppspärrade ögon.
Luften hinner knappt ner innan hon pressar ut den ur sina lungor och hennes kroppsspråk talar om hektiska dagar men underbara nätter.
Tröttheten och stressen som hon annars hade kännt vid detta laget var bortblåst av hennes spasmiska andetag,
Hon lämnade en pust efter sig vart hon än gick och ständigt hade hon följeslagare som anslöt sig till hennes segertåg
men som oftast lika fort som de tillkommit gav upp.
Det gick inte att förstå sig på henne.
pussel
Hjärtat hoppar ur kontroll och huxflux är alla bitar i en enda röra igen.
Eller så bankar man in bitarna som man tycker att de passar.
Det spelar ju ingen roll om kanterna blir lite stötta.
älska mig, älska inte, älska mig, älskar inte.
Ge mig en blomma någon.
Eller - nej föresten, jag tänker inte låta slumpen avgöra längre.
Sitka och Kenai har sina delade åsikter och bråkar.
Utåt sett är jag lugn - sansad och ihop pusslad.
Sanningen är att jag slängt ner alla bitar i huvudet och skakat runt.
Jag ska börja om från början.
Och lära mig blanda drinkar.
Redbull Vodka.
var.vit.helg
hon snyftar inte lika mycket som jag.jag är känslosam och gråter för allt ibland.
för allt jag inte grät för när jag var yngre.
det är ju inte direkt som att vi missar något.
det är ju alltid samma människor ute ändå.tröttnar de aldrig?
ush, hur kunde jag dejta det där att jag trodde det skulle fungera.
det började bra men sen efter nån dag, försvann all hans charm och han blekna.
det var inte den första i år och definitivt inte sista
det brukar bubbla från start, med spännande prat - romatiska möten med kyssar
men sen tröttna jag direkt, vilken äcklig andedräkt
hans irriterande ticks, han är royalist jag förtjänar faktiskt något bättre.
jag lovar, jag kan fixa - vem jag vill.
jag har verkligen provat med allt jag har träffat för fan hela världen
från paris till shanghai, slitna jeans och kavaj jag har tillockmed surfat på nätet
men jag blir aldrig nöjd nej jag stör mig på allt
han skriver så fult och han sjunger så falskt
vilken läskig mustach, alldeles för lat, var är hans sinne för humor?
nej jag hittar ingenting, ingen groda som blir min prins
bara genomsnitts skräp inte tillräckligt tät varför ska jag nöja mig med nåt mindre?
för jag lovar, jag kan fixa, vem jag vill.
ajajajaj
var var vi natta? - fan va vi på peacock också?
När fan togs denna bilden?
one.tw.enty.one.gun.s
Känslomänniska. Jävla känslomänniska.
Våga inte klämma fram tårar under dina ögonlock, våga inte släppa ut de känslorna som kroppen vill att du ska känna.
Undvik allt, slappna av i ansiktet. Visa inte något. Botox.
Smärtan och ilskan ligger långt inne i våra själar och gror som en liten köttätande växt.
Den tickande bomben ger sig sken av att vara lycklig men en dag så exploderar det, du vet inte vad det är men det känns som en hjärtattack.
Du kommer inte kunna andas, det känns som att det ligger ett betongblock över bröstet och dina känslor väller upp - du tror att du kommer falla ner till marken och dö. Nu.
Du kommer skaka hejdlöst, inte för att du fryser men för att du spasmiskt bara vill klättra ut ur ditt skinn.
Dina fingertoppar kommer börja domna av för att du hejdlöst hyperventilerar.
Nu dör du.
Du somnar av utmattning för att du inte vågat somna.
Dagarna efter kommer du gå runt i en dimma - för då känner du verkligen ingenting, allt kom ut på en gång.
Du kommer leva sekund för sekund och vara rädd att det ska komma tillbaka.
Slutar du känna kommer det komma tillbaka
Ta en alvedon om du har huvudvärk, ät om du är hungrig,
ta bilen så du slipper gå, ta rulltrappan så du slipper använda dina ben - det är jobbigt.
Vem sa att det skulle vara så? Inte konstigt att folk inte orkar träna.
Smärta får ju oss att känna att vi lever. Eller?
when you want it she wants it.
Vingla fram i mörkret och lev på hoppet att du kanske får en skymt ikväll.
När du får syn på honom, så le. Känn hur hjärtat pumpar upp i halsen på dig och hur värmen i kroppen cirkulerar runt runt.
Dina händer börjar skaka när han gått, varför vet du inte - men det känns som ett rus.
Du behöver få ett rus. Så njut av det.
Det kommer inte hålla länge, det kommer inte att vara mer än kanske en sekund till. Men det spelar ingen roll.
Du tänker inte längre på det gamla, det som ankrat ditt hjärta ner i marken. Nej ditt hjärta är lätt och flyger flyktigt som en fjäder.
Du har ett läkekött som inte visar några av dina gamla ärr. De läker fort och lämnar inga spår från förr på din kropp.
Inom dig kommer du ihåg hur du mådde men det känns mer som du drömt det, eller levt det genom någon annan.
Kvällen kommer.
Men den finns inte nu.
Spotlight don't do you justice.
jobba exclusive
lounge(s)?
what world is this? what kingdom?
feel - fantastiska saker kommer uppenbara sig och lyckan är ingen begränsad upplaga.
Jag älskar Mats Herlin.
Han tycker att det är bra att jag är själv så jag inte förlitar min självkänsla på män.
Vi är lyckliga i våran såpbubbla, svävar omkring planlöst och skrattar.
Varje morgon skrattar vi.
Skrattar över vad vi gjort, vad vi sagt och hur vi betett oss.
Våra rörelsemönster över livet är obestämt och inpulsivt.
Odysséen
Jag tror att de har hamnat på Kytheria och ätit av frukten,
det sägs att den frukten gör att man glömmer sitt förflutna och sitt hemland.
Dom vässar sina svärd inför det kommande kvällskriget då de ska ut och fäktas.
Alla utan förväntningar, förväntningslösa människor är det bästa jag vet.
De sätter på sig sina krigsuniformer, och krigsmasker - allt för att vilseleda offren.
Tekniken har de bemästrat sedan länge och sveper alltid mattan under deras fötter.
Likt sirenerna som lever bland de skelett på männen de förtrollat med deras vackra sång, alla har sitt sätt.
Men metoderna är hemliga och personliga - de går inte att lära ut eller förklara för någon annan
- det är bara något man har.
Vi har det.
Ibland gungar haven men de klamrar sig alltid fast i deras båt, de blir blöta efter långa kvällar men de trillar aldrig i.
De sjunger högt på gatorna och håller varandra i händerna så de inte ska snubbla på kullerstenarna i sina decemeterhöga klackar.
De skrattar alltid, utmanar och förför.
Sen förbereder de sig för att dansa segerdansen kring 7-snåret.
Sirenerna
de gamla
Det är inte så längre, ilskan river inte längre på insidan i desperation, vill inte längre ut till varje pris.
Det gamla är som bortblåst och nya vindar artar sig längst horisonten på den stora pumpande röda muskeln som sägs innehålla en hel livstids av kärlek.
Det som tidigare var en bottenlös frustration om att ingen gjorde som man förväntade sig har formaterats om, som en gammal överhettad hårddisk.
Det var en ny soluppgång och redan tidigt kunde man förutspå en vacker dag. En vacker kväll.
Där inga problem kunde uppdagas, nej, för det fanns inga problem i henne.
Hon var tömd på ilskan, en sten som hade lättat, en fågel som lärt sig flyga, askungen när hon hittar sin glassko.
Hon vill inte fly, hon vill bara lämna.
Hon vill inte älska föralltid, bara för stunden.
sparkit
jag går på adrenalin och dansar mina små hand-danser i bilen medans vi kör runt i staden.
biskop-kyrkby-lundby-backa-selma-ikea-kaffe-kärra-stigs-och tillbaka igen.
När tröttheten slår till mig som en jägerfylla finns det inget stopp.
När jag inte har något val så speedar jag upp mig som en liten kanin.
Sen var det fem timmars jobb och ännu ett hjärtpumpande rus.
06.20 imorgon . hjärntvättning . utgång.
spring spring och skratta.
vi kommer ju ändå inte levande ut.
du kommer aldrig få mig
blommordinfitta
Som när man var liten och ville springa barfota överallt. Nathalie hade elefantfötter - jag var så avundsjuk.
Jag ville också kunna springa på gruset utan skor - allt vad jag kunde.
Vi har samma roller idag fast i annan skepnad.
Nathalie är den med elefantfötter - hon klarar av att springa över vad som helst medans jag står och fegar vid vattenbrynet och inte riktigt vågar hoppa i. Hoppar jag i springer jag fort som attans upp ur vattnet och huttrar - ångrar mig för att jag tog fel beslut. Vattnet var ju faktikst kallt.
Nu står jag här vid vattnet - jag har precis badat och kommit upp huttrande.
Jag hade nog velat hoppa i igen men vattnet har blivit till sand och det knastrar mellan mina tänder.
Avsmak på vad jag tidigare undkommit - för jag var inte sånhär innan. Jag är inte såndär.
Jag är bara van vid att bli bortsvept - på att svepa bort och bara vara lycklig.
Lycklig för stunden betyder inte att jag köper en kärleksväxt och en tandborste.
Jag är inte van vid människor som inte är raka och säger som det är direkt. Då antar jag att allt är bra.
Allt är inte bra - eller så är det det. Bara att jag missförstod?
Mönstret är av blommor, cunt.
Snart är jag härifrån.
Långt borta från lilla lilla Göteborg som bara krymper ju mer man är där.
Där alla känner igen varandra, antingen från krogen eller från huvudkudden tillsammans med en huvudvärk en ångestladdad morgon efter alldeles för mycket fish.
andasinandasut
If you don't go within, you go without.
jag
Besviken på något jag aldrig hade, på hur oimponerande du var och på hur du ryckte åt dig något jag kände mellan mina fingrar. Jag andades ut en djupt andetag och skakade på huvudet inombords.
Det är klart.
Jag gillar inte att ha förväntningar.
Jag försöker att inte ha några, och de jag har är små små.
Däremot så växer de. Jag vattnar inte ens.
Jag gillar inte att det växer utom kontroll. Det får saker och ting att bli så mycket jobbigare då.
Ingen förstår sig på mig.
utkastet
Vyerna har öppnat sig likt en pupill i en stor becksvart sal som ekar när man andas.
Man bestämmer själv vad man vill se och det man tidigare trodde var ett svart hål som inte bådade något gott har visat sig vara en upplyftande frihet, en frihet som suger åt sig mer och mer - en svamp.
Vi springer tills benen viker sig under oss, vi flämtar och försöker få in varenda liten syreatom så att vi fort kan klättra upp, tillbaka på benen och fortsätta kuta för livet.
Allt för livet och nuet. Vi springer inte mot något mål, inte heller springer vi från något.
Vi vill bara se så mycket som möjligt, känna vinden i håret och ruset genom venerna, skratta åt alla vi springer förbi, skratta för att vi är så lyckliga att vi kommer hinna se mer.
Det finns ingen morgondag
allt vi har är gruset mellan tårna och hjärtat som pumpar. det kan sluta nu. känner du hur det pumpar?
Sen stannar vi.
För vi har hittat något som är värt att stanna till.
Vi fångar sekundrarna som smyger i ultrarapid och ser hur glasen välter omkull, droppe för droppe.
Men vi fångar inte det utan tittar på hur vackert vattnet delar sig i luften och hur ljuset skär sig genom de kristaliserade dropparna och bildar små små regnbågar på våra brunbrända armar.
Vi tittar på varandra - alla tre och utan att säga ett ord så vet vi vad som gäller.
Vi tar ett andetag som känns ner i våra hälar och tar sats.
Så springer vidare.
Tills vi hittar nästa vackra ansikte, nästa nostalgilåt, nästa kärlekspust, nästa lyckorus, nästa efterfest.
haha, det finns fan ingen morgondag.
Vi ses ikväll.
du kommer aldrig att hitta det bejbi.
Att himlen skulle blåsa bort de mörka molnen och att alla dagar skulle vara
ljusa oskyldiga och vackra likt en kattunge som aldrig växer upp.
Världen projicerar en bild av kärlek som nog aldrig varit mer felaktig.
Vi lever på hoppet att alla förutom vi har det.
Vissa säger att de har det, men dom ljuger.
Kärlek är bara vad det är i utövarens öga. Men den är aldrig perfekt.
Romantik är något som dör och krystas ut om och om igen.
Jag älskar att resa, leva och sträva mot en evig sann lycka. Lycka är så mycket - olika.
Så ni kan fortsätta leta efter lyckan tillsammans.
Ni kommer aldrig hitta den, för det finns ingen destination. Ni måste bara älska att resa tillsammans. Alltid.
Det finns ingen morgondag. Det enda vi har är just.nu.
nuärdetbörjanpåbörjan.slutetäröver
Sommarmornar smakar sött i munnen, de fladdrar lätt förbi som en vilsen själ i vinden.
Lyckas man fånga en av dessa mornar så kan man ha kvar den inombords föralltid.
Sommarmornar vill alla fånga.
la vie.
Men om du lyckas fånga en så se till att inte förvränga den. Behåll den precis som den är.
Det är då du får ut mest av den.
Då slipper du höra den vilsna själen gasta inifrån dig.
Det var hoppar du så hoppar jag. Du hoppade och jag hoppade inte efter.
Det var ingen lögn att jag skulle hoppa, jag ville nog hoppa.
Men du tog med dig någon annan istället. Det var nog för bådas bästa.
Jag lär mig att vara ensam.
Jag tycker om tystnaden som innan gav mig ångest
Jag växer för att jag - så kallt - lämnade dig och för att du - så kallt - gjorde det där. 
Som jag sagt innan.
Men det gäller inte dig.
Jag förlåter dig för allt om du har nåt att bekänna.
Reser du din väg, då kan du be mig vänta.
Om det uppstår nåt problem, säg till så kan jag hjälpa.
Jag gör allt för dig och kommer aldrig att förändras.
Jag ljuger för din skull om du har nånting att dölja.
Henne eller mig, du behöver inte välja.
Jag sliter ut min själ, jag offrar mina drömmar.
Jag ger dig allt jag har, om det är nåt du önskar
mothmoth.
jag är en enkel person
ballonger som visar vägen
Jag vet inte riktigt varför men de ger mig en lugn lycklig bubblig känsla.
Jag tycker om att vara barnslig.
När jag var liten ville jag alltid ha heliumballonger och i usa så fanns det relativt ofta på shoppingmalls så då fick man alltid en ballong med sig hem.
Jag släppte ballongen i taket hemma i mitt rum och såg hur den gradvis blev svagare och svagare - innan den "dog" gjorde jag ett litet hål i den och busringde till folk med min pip-röst.
I Sverige var det inte riktigt likadant.
Däremot för bara något år sedan skulle mamma och pappa ha öppethus på jobbet och köpte in en hemium tank för att fylla ballonger med - jag var i himlen.
Obegränsat med helium. Jag andades in så mycket att jag blev snurrig i huvudet. Ha ha.
current mood
Polly
Sitka
Manon
hahahaha
Jo men min rygg
Nu var jag hos Sockander igår och har sedan länge även haft en låsning i foten som inte vill gå ur och ryggen
(som var huvudanledningen till att jag tog mig i nacken)
Foten fixade han seriöst på kanske 7 minuter.
"oj oj, här har vi en låsning - håll handflatan i pannan så ska vi se om det är emotionellt."
jag höll handflatan i pannan och han tryckte lite på mig
"nope, det här ser ut som en vanlig låsning bara, men den sitter hårt - har du gått med detta länge?"
"ja, sen i januari, jag har bara tejpat den hårt (typ så mina tår var vita när jag var klar) och dansat på den ändå."
Han drog i mina tår och i mina hälar och vred och knäckte - skönt.
Så där ja.
Då ska vi kolla på ryggen.
Han la mig på sidan, bad mig dra upp ena knäet och roterade armarna i en självkramande position.
"Ta ett djupt andetag nu och slappna av."
Han tryckte till ryggen och en liten knäpp hördes
"Slappna av Nicole"
Jag försökte men efter tredje försöket så lossnade det.
Jag fick faktiskt en liten applåd från Leif "Den satt hårt." Ja attans va de knäckte - den satt minst sagt hårt.
"Lägg dig på andra sidan nu så gör vi samma sak"
Ja - nu slappnade jag av från början - och ryggen knakade till.
Jag har ju olika långa ben och känner detta när jag går - lite som ostabil mark.
Men som alltid när jag legat ner på britsen och ställer mig upp så känns jorden jämn igen.
Det är såå skönt.
Dock är jag helt öm i ryggen idag - men foten är fan helt botad!
Jag kan trippa på tå igen
(attans att jag gav upp och lämnade tillbaka mina klackar iförrgår - nu hade jag kanske kunnat gå i dem)
Ja ja . Ge mig en vecka så är jag back on track snart igen.
Då var det dags igen
var fan e pengen?
den har kanske det.
va fan.
jag ska vara stark som en oxe.
jag ÄR stark.
japp.
starkstarkstark.
jag tänker inte.
alls.
hejdå
nuärdetleifsomgäller
han kommer få mig att bli frisk i min rygg igen.
jag borde gått dit redan i januari när min for började spöka - men det gjorde jag ju inte.
men nu. nu kommer jag kunna trippa runt på tå igen.
underbart.
nu-är-vi-tillbaka-på-banan
men nu är det söndag och stora nya tag.
Jag var tvungen och ringa mamma och berätta vad som hänt de senaste dagarna.
Hon lyssnade på hur jag hade tagit mina sista shots klockan 7 på fredagsmorgonen och skrattade.
Sen ringde hon upp mig till jobbet och berättade att hon hade berättat allt för pappa.
Det kanske inte var nödvändigt va? "Nej nej, men jag har inte berättat allt. Bara lite."
Hon ville veta allt. Riktigt allt fick hon inte veta. Men mycket.
Vi är så lika jag och mamma.
När jag fyllde 18 så skrev hon såhär på mitt födelsedagskort:
"Det är roligt när ens barn börjar bli så gamla att man kan supa med dem"
Detta från min renlevnadsmamma som knappt dricker vin till maten.
Jag tror bara hon förtryckt den sidan av sig.
För allt jag skulle göra var att jag skulle ta ett glas rosé på Incontro med Marcus, Johan och Tarzi.
Jag Rickard och Johan
Marcus min pärla. Som fångar mig när jag dalar iväg i mina tankar för mycket.
Han är down to earth. Jag tackar mig själv både för att jag gav mig in på det,
men även för att jag drog mig ur. Love.
INCONTRO.
Det blev kanske tre glas och ett samtal från Nathalie att hon och Wanda skulle till Lounge(s)
Jag är på.
Snälla, fråga mig inte vad som hände sen.
"Dia mig"
Nathalies kommentar 04.15 på push. När hon ville att jag skulle mata henne med en cigg.
Passar lite bättre till denna bilden? haha
Det finns ingen morgondag.
pang
Jag brukar ju inte bli sån, eller, inte om inte den andre blir likadan.
Då kan jag dras med i det. Som ett lyckorus jag vill ta del av.
Men nu - nu vet jag varken ut eller in.
Det var ju som jag trodde. Fast ändå inte.
Nu försöker jag febrilt klättra in igen, bara det att det har blivit lite trångt.
Jag undrar - är det verkligen mitt skal?
Hur kom jag ut?
Vad gör andra personer som jag inte ens känner för inverkan på mig?
Är det för att jag låter dem göra det, eller, ja - så måste det nog vara.
Jag drömmer. Jag känner. Gud vad jag tänker.
Tänker om jag tänker mer än den andra?
Är jag glömd?
Föralltid?
Eller bara idag?
titta upp om du älskar mig
Vad sägs om att landa lite då?
Brandlarmet gick förut på gymmet så jag fick så snällt be alla svettiga människor att gå ut tills brandkåren kom.
Men det gick bra, det var bara vår Sydafrikanska vän som hade sågat lite för mycket så dammet hade satt igång brandlarmet.
Sen bär det av in till Incontro för att jag ska landa lite till med rosé
och livliga disskusioner med Marcus, Tarzi och Johan.
Förhoppningsvis så kommer Nathalie och Wanda också så jag kan få lite kvinnlig dynamik till samtalen.
Marcus Tarzi och Johan är ju väldigt "landade" killar som pluggar, jobbar och som är inne i systemet.
Jag och Marcus snackar ju mycket om det där.
Han vill ju in medans jag vill ut.
Jag har aldrig varit så "inne" som när vi bodde ihop. Sen blev det revolt när han flyttade ut.
Jag är bättre i ryggen till vardags men när Edwin precis kom in och började köra afro i receptionen så blev jag lite sugen så jag härmade honom lite - men det var ju inte bra. Jag är fortfarande helt stel.
Bring me back to normal now. Please.
eller?
Som Mickan alltid tjatar om att jag passade så bra i.
Oj - hittade en massa kort från sälen!
Vi hade det ganska bra. haha.
Men - mörkt eller?
current mood
Ailill
Polly
Kenai
Manon
Sitka
Nicole
howboutafarytail?
förattjagskatänkapåannat
Jobbar gör jag ju bara nästa vecka - sen är jag ju ledig på pappret. Så har min rygg bestämt sig för att ta en paus (förståerligt efter alla pops och frenetiskt dansande) så jag kan inte ens dansa med mina kära dansare på Fredag.
Ska ha en uppvisning den 10 september så vi håller tummarna för att jag blir frisk om typ - en vecka, så jag kan börja dansa igen.
Dagarna går som en snigel påväg tillbaka i tiden
Smögen låter ju inte tråkigt nu - Mickan, vi drar upp dit nu eller?
Poledancen i helgen ser ju lite dyster ut också nu när jag tänker efter - får nog ringa Edwin och be honom ta den istället.
Jag måste lära mig att inte behöva göra något.
Jag är verkligen dålig på det.
har jag sagt att jag målat ner hela mitt vardagsrum nu?
nästan klart innan jag flyttar - tänkte att när byggarna kommer
in och ska riva så skadar det ju inte med lite visdomsord :)
Jo. Sen tänkte jag blondera mig och raka ev ena sidan sådär igen.
låter bra va?
svarta nike sockar
nej. jag måste bara sova.
8 imorgon bitti. då kan jag skriva.
nattis.
Mitt huvud sitter på väggen
Inte om något just nu, förutom det väsentliga.
Det är ingen just nu.
bara en.
Snälla - plocka isär mig och sätt ihop mig rätt. För just nu känns det fel.
Så tog hon sönder sig själv.
Han, som hon trodde var hennes själsfrände
Han hade hittat sig själv sa han.
Hans liv gick vidare - någon annan stans.
Han sa att han alltid varit rädd.
Hade hon bara varit hans flykt? Hade han inte levt förens nu?
Hon tog upp en cigarett och satte den vid sin mun, som alltid när hon ville fly sina tankar.
Med de slutade inte.
Vad gjorde hon här?
Hon väntade på att han en dag skulle stå i hallen, med öppna armar och förlåta henne för att hon - så kallt - hade lämnat honom
Hade livet bara varit på paus och helt plötsligt slagits på?
Hon insåg hur mycket hon faktikst saknat honom och hur allt det andra, alla andra fiskar, inte spelade någon roll.
Ingen roll alls.
Hennes rädsla var mer specifik än hans.
Hon var rädd att inte känna sig älskad för den hon var. Han var den enda som visste vem hon var.
Hon hade tappat hans älskan. Fast han fortfarande säkert älskade henne, hade hon tappat den länken.
Den starka osynliga länken mellan dem.
Hon kände inte den längre.
Det krossade hennes hjärta.
Han lät så lugn och sansad och hon märkte hur hon omedvetet rörde runt i hans huvud. Men så fort han började falla tillbaka i mönstret så sansade han sig - tog nya tag - och fortsatte prata lugnt och harmoniskt.
Hon kände hur han inte var samma - han hade transformerats till en bättre människa. Han visste att hon inte var den han ville leva med.
han sa det inte - men hon kände det.
Hon blev krossad igen.
Hennes verklighet var helt plötsligt inte värt något.
Där var han, någonstans, i ett samhälle som ingen visste fanns, och skördade sin egna mat och drog upp sitt eget vatten ur den ens brunnen på säkert flera mils avstånd - lycklig.
Här satt hon, fast i sig själv och ifrågasatte hela sin existens. Hon hatade sig själv.
"För i staden växer inga blommor"
Jag måste fly - igen. Fångad som jag är.
/Ailill Devi
soft
Men jag bryr mig inte om det.
Lyssnar man inte på mig och mina signaler så får man skylla sig själv.
Springer man då springer man.
Jag pallar inte med massa strul.
Mitt liv är enkelt.
och jag är inte beredd på att kompromissa om det.
Chill out
you drama queen
Det värsta jag vet är folk som flyr.
Som inte tar tjuren vid hornen.
Som lämnar ett samtal utan att säga hejdå
Som har massor att säga men säger inte det
Som inte kan ta kritik för att dom känner sig sårade,
utblottade, arga, besvikna.
Säg till när det händer något riktigt illa - och du tar tjuren vid hornen med en gång.
"Där haltar du fram av alla stygn du har mellan benen och de sparkar på dig och ber dig sluta ljuga. De spottar på dig och ropar själsord efter dig men du tittar på honom, han som ropar mest, - i ögonen och ler. - Det är okey om du är sur."
Get a fucking grip of yourself.
"Jag kastar bara i fiskarna jag fångar, jag tycker synd om dem.
Stackarna, här har jag fått fiskarna att tro att de ska få mat när jag bara vill äta upp dem."
o jag som trodde jag var smart
Dumhets-testet
tuggummi har trillat ur munnen på dig när du har pratat Ja.. Mer än en gång.
tuggummi har trillat ur munnen på dig när du INTE har pratat Jag brukade fråga folk i bambakön om de ville ha tuggumi och spottade det på dem om de sa ja..? Fan va taskigt nu när jag tänker efter.
du har gått in i en glasdörr Blåtira och ont i knäet
du har hoppat ur ett fordon som rör sig Ja, båt, bil, moppe, cykel.
du har tänkt på nåt roligt så du har börjat skratta, och därmed fått folk att titta konstigt på dig Ja, metro, elvis, spårvagn
du har sprungit in i ett träd Inte vad jag kan komma på faktiskt.
det är möjligt för dig att slicka dig på armbågen. Nej, jag har provat innan. När jag läste någonstans att det var omöjligt.
du testade precis om du klarade det Nej
du har trampat på ditt skosnöre och snubblat/trillat Haha, ja. Fast numera är jag grym på att inte knyta skorna. Idag har jag gått hela dagen med oknutna skor, och olika strumpor. Kolla inlägget nedanför.
ditt hår är/har varit blont Ja (att vara dum och blond är så 2003)
folk har kallat dig långsam dom kallade mig för tictac när jag var liten. Därav min gamla hotmail: [email protected] - star lade jag till själv.
du har råkat tända eld på nån sak ett flertal gånger Nej jag har bara tänt eld på saker jag velat tända eld på.
du har nån gång somnat på en lektion Ja, och så drömde jag att jag ramlade ner för ett stup och hoppade till så hela bänken flyttade sig. 2 gånger.
du kan ibland berätta om nånting och sen plötsligt glömma bort vad det var du pratade om. Ja, det är inte för inte jag blir kallad guldfisk
folk skakar ofta på huvudet och går iväg från dig Men det är inte för att jag är dum! De förstår sig bara inte på mig.
du använder dina fingrar när du ska räkan enkla mattetal. Ja, jag tycker det är gulligt. Det får mig att känna mig som ett barn.
du har ätit en insekt utan tvång när du var liten/mindre. Myror. Robbin sa att det var gott så jag var tvungen att testa. Ormbukar har jag också ätit - jag och Cilla, när vi var troll och bodde i skogen.
du gör detta test när du borde göra nånting viktigt Nej, jag borde kanske sova för att det är sent men jag kan inte - så Nej.
du har satt på dig dina kläder bakochfram eller utochin utan att ens märka Förra fredagen faktiskt. Jag hade satt på mig min instruktörsväst utochin. Trosor bakochfram härom veckan också. Jag märkte inte det förens jag stog på gymmet heller. Så jag fick springa in och byta. Ha ha då tittade Berna på mig, skakade huvudet och gick.
du har letat överallt efter nåt som du hade i handen eller i fickan Nja, inte så ofta . Men jag har ju lagt nycklarna i kylen och så.
du råkar göra sönder väldigt många saker Ja - tekniska saker. Mobiler, mobiler, mobiler, mp3, pappas mobiler, trådlösa telefoner, telefoner med sladd, min Palm, datorer.. tacka vet jag min bergssprängare från 1997 som fortfarande lever.
du har trillat av stolen då den stått helt still Jag har satt mig och missat, och gungat på den och ramlat ja.
du använder ordet "eh" väldigt många gånger om dagen Eh, nej . Det kan jag inte säga.
Summa:
18 eller mindre betyder att du inte är dum.
Jag ser det mer som att min hjärna är upptagen att tänka på en massa andra saker.
Allt detta är ju bara i bakgrunden. Vem orkar tänka på allt det tråkiga i livet som hur man sätter på sig kläder eller
om man ätit insekter?
Stenåldersmänniskorna åt säkert insekter och det är väl läraren som ska få minuspoäng om man somnar på lektionerna? Min hjärna kanske inte blev tillräckligt stimulerad?
Det är det jag säger till mig själv nu i alla fall.
Annars är jag ju körd.
Godnatt alla barn.
minigolf.jagvann
nej. det gjorde jag inte. jag förlorade.
förloraren skulle köpa en glass till vinnaren. (markus)
jag hatar att förlora.
här är vinnaren
och den snyggaste golfaren som kom 2:a
igår föresten
Säg någon om Mickan INTE är vacker. Christoffer, Mickans bror så höll hårt i min väska :)
She is verry beautiful.
min mamma..
Är precis som jag - fast värre.
Hon glömmer bort saker vi planerar. Vill stämma av allt när jag precis (meningen innan) sagt att "mamma jag kommer ner ikväll och så stämmer vi av allt, jag jobbar nu." Precis som om det jag precis sagt bara flög ut genom andra örat.
Visst att jag är en guldfisk, men min kära mor..
Så - nu blir det med hund ikväll och med en mamma som har huvudet överallt, förutom vart hon borde ha det.
Det värsta är ju att jag är likadan. Stackars min framtida man.
Men - sen har vi ju exakt samma humor, lika mycket energi, (hade adhd funnits på hennes tid...) skrattar jämt, och hon slutar då aldrig att förvåna mig.
Åker till usa (där hennes hjärta ligger) varje år på någon kurs eller på besök - vad som helst bara hon kan komma med en ursäkt!
Hon gifte sig när hon var 19 på inpuls med en amerikanare så hon skulle få stanna kvar i landet och bodde där hela ungdomen.
Efter de skilde sig bara något år senare dejtade hon rockstjärnor och smögare. (något hon hårt förnekar nu) Hon var blond, svensk och vacker..
Sen tog hon sig till sans - slutade röka, slutade dricka, blev en renlevnadsmänniska och gifte sig med min pedantiske modell pappa som då, hade långt brunt hår med ljusa slingor och körde motorcykel. (De gick ettan på gymnasiet ihop innan mamma flyttade till Usa, har alltid varit vänner och pappa var tillockmed med på mammas första bröllop haha.)
(pappa)
Bra val.
Numera har jag gett dem en katt som heter Bob (mammas ex man) så hon kan bli påmind om hennes vilda dagar och kanske släppa liiiite på kontrollen och hetset. För hon är som en uppspeedad liten duracell kanin.
Jag älskar verkligen henne.
Samma som då
Mina gestalter
Nu har knuten till min komplicerade ryggsäck klarnat lite för mig. För jag tror på att när det händer något random - så är det inte alltid det.
Vi vill bara inte inse vissa vackra saker som händer, människan är liksom för logisk - eller ologisk?!.
Nicole betyder "seger för folket" och Devi kan ni ju läsa om här.
haha. Devi är ju som jag typ. Fast en Gudinna.
Jag gillar den tanken.
Jag gillar att jag betyder seger för folket. Det är ju grymt. Varsågoda.
Nu måste jag bara fundera ut hur ni ska inse hur bra jag är.. haha.
Fan - jag är fortfarande helt besviken på att jag drömde inatt.
?#¤%"/!&#%*%()/&%")(%!&"#%!"¤(!!!!
mina drömmar.
Det är som om jag har bättre fantasi än verkligheten - så vaknar jag.
jagskasova
Nu är det min tur. Upp 07.50 imorgon.
sov gott mina små nymftroll.
