kompl.
Jag ser vem du tittar på. Den andra kepsen, vi kallar honom apan.
älskade dagar.
Innan
Förfest hos jonas
Mot lounge
Lounge
Stängning vid 4, joel kommer in med köstolparna och nicole tar täten mot..
Orgia
Min telefon på huvudet (lounges? nej nej orgie)
Kom gåendes själv såhär på gatan. Kracow haha
7/11
stop drop and roll
älskade morgon-alltid med för stora kläder
MEN!
Vi tar allt allt allt, alla ouppklarade meningar, alla bråk, all kärlek, dynamik, passion, hat, förundran, lögner, sanningar, nätter, mornar.
Alla elaka ord och alla alla vackra ord, alla komplimanger och allt som lovades förevigt.
Vi tar allt det, så stoppar vi det i en liten liten burk - okey?
Jag stänger burken, stopper ner burken i en stor stor vattentät och brandtät stållåda.
Jag sätter mitt lås på den, för jag får bara betämma när vi ska öppna den - OM vi ens någonsin kommer öppna den. Det blir bäst så. Jag vet.
Så tar jag den här jättestora stållådan och förvarar den så länge. Tills jag kan bestämma vad vi ska göra med den.
Okey? Bra.
Iamjustlaughingthinkingandcryingmylifeaway
what i do with my pain is my buisness.
Draft
Nu ska jag sova för imorgon händer det grejjer. Vi ska in till Göteborg jag o Elite och kolla på film. Ring när du är högst upp på avenyn så kommer vi och möter dig, så talar vi om sist vi var här.
Min värld har satt sig på sin spets och jag har aldrig innan levt så i nu.
Nu.
Lycka är att inte längta till något.
Jag längtar inte till Australien, till nästa helg, tills imorgon eller tills jag ska gå och lägga mig fast jag är förbaskat trött.
Sukta gör jag desto mera. Efter närhet - för det har visat sig att jag har ett behov som tidigare varit helt tillfredställt men som på senare månader inte räckt till. Detta trots att mina kära vänner och en del som jag inte känner så väl får massera, klia och killa mig flera gånger om dagen.
Jag hatar att bubbla inombords och jag gick senast igår fram till två killar på stan som gav ut gratis-kramar.
Med öppna armar klamrade jag mig fast runt en okänd man.
Han höll kvar mig lite extra.
Ni vet hur det känns när röda ögon ser svart, och jag sänder en tanke till dig som ligger sömnlös inatt.
Är du den som gråter när ingen ser på? Är du en av dem som berörs ändå?
Den frågan du ställer hör inte hemma här.
du borde ha frågat;
Hur hamnade vi isär.
Fuck the pain away
Flickans azurblå ögon hade mattnat och sakta skiftat färg och hon skrattade beklagligt och typiskt åt hennes förundrande livsöde som ännu en gång radikalt ändrat riktning mot det okända.
Hon började nu få upp ögonen och skådade den bländande horisonten och dess soluppgång.
Hennes besatthet att få ett svar till själens frågor hade sakta svalnat och även om förhoppningarna blommade upp som en knopp som misstagit våren för en varm höstdag kunde hon sakta förskjuta tanken om att hon var TVUNGEN att få ett svar.
Det var det sista hon behövde.
Hur kunde hon begära ett svar på en fråga hon inte ens kunde formulera?
dröm
Men det visade sig bara att mina handlingar resulterade i att framtiden formades så som jag förutspått den.
Självironi
En vecka till. Sen är jag borta för länge.
En vecka till. Sen är jag borta.
En liten vecka till.
Å, vad jag ältar det om och om igen i mitt huvud.
Som om min hjärna på något sätt kunde ändra det som fick de där ödestigande konsekvenserna.
Som om jag kunde låtsats som om allt vad på det sättet det skulle vara och att de i sin tur inte skulle ändra min verklighet och mitt liv så drastiskt. Jävla butterflyeffect.
Gå o lägg mig nu.
vem fan e du?
Tydligen tappar jag känslor fort.
Tydligen försvinner fragment av verkligheten till det förflutna.
Jag känner inte nu och därför har jag aldrig känt.
Eller?
Jag visste att den här dagen skulle komma.
Jag sa till dig att jag var rädd för dagen.
Jag vet att jag var rädd igår.
Men idag berör mitt hjärta inget mer än förvirring och tomhet.
Jag kommer se en främling.
Någon jag aldrig kunde se mig själv med.
Någon jag minns till det yttre.
Minns till det inre men inget jag kan känna igen i mitt inre.
nublirjagblondigen
Älskade Nalalie har suttit och petat ut hårstrån i dn snygga mössan
I'm going to look fab :)
Imorgon är det tidig uppstigning då jag öppnar fortet exclusive klockan 6.30
saaaaviiii
typ såhär kände jag mig.
men det visade sig inte riktigt stämma haha.
blod & bipolärt syndrom
Vanvettiga dåren med galler som stålsätter mitt huvud.
Solitär
Min själ är solo
Flyktigt finner jag ro i det innehållslösa, utkarvade tomrummet.
Svart eller vitt.
Hat eller kärlek.
Fullt ös eller sten död.
Det är en riskabel kärleksaffär
för jag känner det i luften omkring oss
Jag hör skriken högt och hjälplöst i mitt sinne,
men jag är beroende av att känna adrenalinet pumpa i mina förtunnade vener och kan inte sluta.
Only thing thats on my mind is who gon run this town tonight
dockan
Hennes sköra bleka spruckna läppar sög på en svart ciggarett medans hon släpade sina fötter längst göteborgs bakgator i jakten på något som hon trodde alla andra förutom hon hade.
Tyst och utan att iaktta allas blickar och utan att planera närmsta flykt, utan att hålla uppe den tvångsliknande fasaden. Hon andades ut och stirrade ner i marken och lät tankarna dala iväg.
Alltid med samma slutdestination som hon ansträngde sig för att undvika.
Belastningen var påfrestande men hon försökte verka oberörd.
Ibland brast det och kom ut i annan form av sorg.
Det är varken tragiskt eller beklagligt.
Det bara är.
Naturreservat
Jag har världens vackraste lilla hund faktiskt. Om ni undrar.
Hon ligger här i mitt knä och pustar. Lika lycklig varje gång jag kommer innanför dörren.
Älskar henne.
Nu ska jag till göteborg o träffa mina två andra tredjedelar.
Vi ska röka svarta cigg och prata om livet.
nämen!
men jag hittade faktiskt ett kort på henne från igår.
Hon kämpade bra igår.
osåvaknadejag
Det ligger ingen bredvid henne även om hon har ett svagt minne att hon hade sällskap när hon somnade in.
Munnen är uttorkad och kroppen skriker efter resorb.
Hon famlar efter mobilen och minns i den sekunden att hon inte hade mobil på hela natten igår. Klockan på nattduksbordet visar 12.45
Klockan kan inte vara så mycket.
Hon rycker åt sig duntäcket och virar det om sig och valsar ut i vardagsrummet med sina puffiga ögon och ser ett välbekant ansikte.
Godmorgon. Säger han och skrattar.
Morgon.
Mitt andra hem.
Vi tar bilen till burgerking (och billdal för paintballgevär) och exclusive och tillbaka för att tillfredställa allt jag behöver, mobil, plånbok, mat.
Kärlek till att du fick mig att nyktra till.
Som vanligt.
Mitt i dagen
Jag kan inte sova och drömmer sann-liknande-drömmar om Kim och Peter.
Peter uppenbarar sig i olika former och jag tror inte att han vet att han är död utan talar med mig som om han fortfarande lever och att vi fortfarande är tillsammans.
Dock är han mycket förtegen och vill inte att någon ska veta att han lever och förklär sig.
Likadant var det häromnatten när jag drömde om honom också.
Kim däremot kom upp till gymmet och laddade ur mig inatt. Jag var inte det minsta uppspelt över hans plötsliga visit och jag bad honom vänta utanför. Men jag kom aldrig ut och mötte honom.
skönt.
sista för dig.
slipper kännas vid svidande förr i tider
kanske var vår historia en fjärill på nål
vacker att titta på men vingar som inte slår
Ibland vill jag återvända
Men det finns ett litet dilemma
Det känns som skorna börjar klämma
Jag har fått växtvärk jag måste lämna
Staden känns för liten
Du och jag börja om det känns för tidigt
Eller för sent hur den än blir,
det kommer alltid vara en del av mitt liv
Har vi flyttat spridits för vinden
födda på nytt och vi slog igen grinden
Ibland på tunn is, okända vatten,
du vet hur jag älskar hur vi rusade igenom natten
I en okänd taxi,i en okänd stad
som mange med tiss en okänd lag
den dagen då det är kört för våran värld
så är jag redan död eller springer för allt vad jag är värd
vi är inte neutrala i en värld som brinner, vänta bara
känner du ibland som jag? "kan inte någon släppa av mig?"
På tåget igen
Maassa frågor tumlade runt i huvudet på mig när det gick upp för mig att det säkert bara var ett dåligt skämt.
Någon ville driva med mig. Hur hittade han mig?
Då pep det till i min telefon. Han ville ses.
Som den där morgonen jag flög ur sängen av ett sms där någon (som snart är en överskattad c-kändis)
undrade var jag var,
lika lätt övertalad var jag också nu.
Men jag hatade samtidigt tanken på att han kunde knäppa med
fingrarna och få ett ja av vem som helst bara för att han är kändis.
Jag om någon skulle sätta honom på plats.
Jag tycker vi kastar alla dokusåpadeltagare i en såpburk.
usch.
Åsa Jättegrytsväg 6a
Jag vandrar hem längst den becksvarta sandstranden som har någon slags otäck harmoni över sig.
Jag hade inte blivit förvånad om jag sett en mördare långsamt
stryka längst brynet i en vaxjacka som når ner till fötterna.
Hittade bara den här gamla bilden från 70-talet där kortet är praktiskt taget fotat från "vår" gräsplätt där vi alltid hängde och drack smuggelsprit.
Hästholmen - udden som ni ser, är i princip obebyggd på kortet.
Nu är Hästholmen överfull med överdådiga hus som vill få en glimt av havet - även vårat.
Den här stranden bär på mycket minnen.
Vi satt otaligt många gånger bakom klipporna på en insjunken gräsplätt och tjuvrökte, grillade och tältade.
Badade nakna, drack häxor och skrattade åt vår oskyldiga ungdom.
Jag stod för leveransen av smuggelsprit och minns en gång då Jennie och Kristin blev så fulla att de körde rakt in i Jerry med moppen.
De skyllde på att spriten gjort dem blinda.
Jag tror bara de underskattade ren sprit.
Strandfester och hångel som alla på hela skolan visste dagen efter avlöste varandra - Ida badade alltid på juldagen här och jag vet flera som blev av med sin oskuld i gräset.
Jag och killarna tävlade om vem som kunde köra närmast gräsplätten som omringades av klippor och relativt svåråtkommlig terräng med våra crossmoppar. (Jag kulle ju såklart inte vara som tjejerna och köra scooter.)
Jag var ganska duktig men nådde inte ner till marken så tappade jag balansen var det svårt att köra vidare.. Annars var jag en utmärkt förare både nykter och på fyllan.
Jag ramlade inte en enda gång med min eller någon annans moppe.
Det var här på klipporna jag ett flertal gånger bestämt mig för att göra slut på mitt inre lidande och hoppat ner i hopp om att försvinna för alltid.
Det låter kanske tragiskt, och en gång låg jag medvetslös i flera minuter innan jag ser Sandra sitta på knä bredvid mig gråtandes.
När jag tänker efter har Sandra varit med många gånger när jag skadat mig,
den där gången jag fick åka ambulans till Mölndal för att min kille puttat in mig i väggen och jag tuppat av och vaknade upp i ambulansen.
Jag sprang runt i sjukhuset med en stor krage om halsen och försökte ta mig därifrån. Festen var ju inte slut!
Eller när jag fick en flaska i huvudet och var tvungen att sy. Vi var tvugna att vänta på att någon läkare skulle in och ge mig bedövning men jag orkade inte, så jag propsade starkt på att de skulle sy mig i huvudet utan bedövning - något de gjorde, och jag åkte vidare in till Göteborg på nån fest med sårvätska och blod i håret.
Sandra har vid alla dessa tillfällen alltid agerat vuxen och bett mig lugna ner mig eller bett mig vänta på sprutan. Älskade Sandra
stryp
ladda ur mig någon. nu tack.
min enda tillfälligt nattliga vän har dragit iväg till mexico för att vara med i paradise hotell.
jag får lite ont i magen för hans skull. vem fan ska dämpa min ångest nu?
ditt jävla smutsfall.
Dead money
Den, liksom de minsta bubblorna under vattenytan flyter
sakta sakta uppåt och är på väg mot ytspänningens förgörelse.
Jag granskar dessa bubblorna förundrat och
ser saker jag aldrig visste om mig själv spegla sig och fastna i näthinnorna.
Att de skulle fastna för gott visste jag inte förens långt långt senare. Tur var väl det.
Besvikelsen är störst när man ger en desillusionerad bild av sig själv och tror på det.
När man sätter fötterna på vattenytan och befaller den att bära upp en.
Fast besluten över att man kan trippa på spegelytan som den där
viktiga mannen som föddes för sisådär tvåtusennio år sedan.
Det vi visste för stunden var självklart, men det som hände igår hade vi redan glömt av och morgondagen fanns inte.
På så sätt är det likt det som är nu.
Det vi vet nu är självklart, det som hände igår är glömt och vi vet inget om morgondagen.
Inte mycket mer än spelpjäserna har förändrats.
Jag tror däremot, otvivelaktigt på att alla beslut jag fattar är optimala - och jag vet att det kommer visa sig såsmåningom.
Ett lyckosamt sammanbrott.
Resultatrik fast utan att någonsin göra mål, touchdown eller schackmatt
Jag var en sönderanalyserad tiltad underdog
- bluffade och blev länsad på hela mitt kapital
av den bästa spelaren jag någonsin stött på.
a breath of fresh air
Jag är så trött på deras totala oförmåga att känna vibbarna och att bara köra rakt över allt och alla som om de kunde köpa allt.
Jag hatar ytligheten de tror är charmig och arrogansen i deras fula fula spel.
De respekterar inte tiderna och reglerna och droppen kommer när siste man 7 minuter efter stängning kommer ut ur solariet och med sin italienska-engelska brytning ger mig, som är fullt påklädd och står med nyckeln i handen, sitt visitkort och säger
"I'm a hairstylist - call me, ciao" och storsar iväg i sina femtusenkronors skor.
Nej, herr Lavin (ironsikt nog hette han det i efternamn). Jag ränker inte "calla" dig
"Well, I have verry good hairquality, I haven't cut my hair in two years. Så thank you anyways"
Säger jag och ber honom vänligen att gå så jag hinner med mitt tåg.
"Ska jag köra dig?"
Jag överväger att låte honom köra mig de fem milen ner till Åsa - eftersom han ändå frågar och antagligen antar att jag bor i stan, men svarar.
-Nej, tack.
Jag vill ta tåget och bussen så jag kan läsa klart min bok och slipper småsnacka om otrevligheter med en man som inte ens håller tider.
Savi.
Ann Ahl
jo det var din pojkvän
det är för enkelt då.
som om vi skulle vara monogama.
det är ett skämt.
Du kommer ringa om en timme. Börja samtalet med att säga att du vill avsluta det.
Vi kommer prata, du lugnt som vanligt och jag med gråten i halsen, som vanligt.
Du kommer fråga, men innan jag svarar kommer du att försvinna.
Du förstår inte mig och jag förstår inte att du inte kan förstå mig.
Du om någon borde veta hur jag fungerar.
Du tror du vet men jag vet mycket mer.
hon är tillbaka
kör över det som ligger ivägen framför hennes jättelika pansarvagn,
gör precis vad hon behöver för att få klarhet i saker och ting.
Hänsynslöst
Hon lovade för länge sedan att aldrig dyka upp oväntat, men nu är det
mycket som förändrats och hon är inte längre rädd för döden eller fysisk konfrontation.
Det är dags för en urladdning och hon vet precis vad som behövs.
Pupillerna växer i takt med storhetsvansinnet.
Planerna smids bäst under tystnad.
För jag hörde någonstans att hon var drottningen av att optimera allt.
hon har sparat damm under mattan för du vet vad som finns där
en liten liten flicka stor som känner våldtäkt och misär
aldrig igen
Om jag en dag hänger vid klippkanten med mitt lillfinger vill jag att någon ska dra upp mig.
Fuck you att jag svor om något, jag har ljugit mycket i mina dagar.
Du om någon borde veta det.
Jag tänker klippa av trådarna på trasdockan
som hänger i skuggan av ditt medvetande,
jag kommer ta henne till en annan plats
där du inte ens kan ana hennes bräckliga närvaro.
För länge sedan dansade hon i takt med trådarnas ryckningar
i vackra kläder och ett hjärta som med hjälp av ett batteri pumpade av kärlek.
Nu är batteriet slut i sann duracellanda och
bara trådar hänger kvar på den smala tygkroppen.
Vackra ord är allt vi har att ge
och det enda som kommer finnas kvar på hennes näthinna
är den förvånade känslan du gav henne när hon var borta en dag.
Det där känns bara avlägset nu.
Du är bara så jävla rädd för jag är den enda som gör dig svag.
vänta utanför
så jag kan springa ut bakvägen
godnatt mina änglar.
o lyssna på one republic - come home.
ask your boyfriend
Jag önskar jag kunde sluta skriva om dig.
Slita mig från det ständigt kvarstående faktum att kärlek och visdom blandar sig som vatten och olja.
Jag önskar jag kunde döva känslan av din ständiga närvaro så fort jag fryser tidens atomer kring mig och andas in luften ner i min sargade hals som hostar blod.
Nu är det som en förbannelse, ett regnmoln där regnet störtar ner så fort jag stannar.
Hur blöt kan man bli innan man fryser ihjäl?
Jag önskar jag kunde vara ogenomtränglig, odödlig och sprudlande upprymd med vackra tankar om hur världen inte bara visar en dörren, utan även öppnar den för de som tvekar.
Så vi inte behöver stå utanför som de där stackarna utanför klubbarna på avenyn. Då ger jag upp direkt.
Jag önskar jag hade kunnat sätta ord på mina känslor så de sluppit komma ut som om jag vore en koxad förvirrad brud på något hotell mitt i natten med stammande talfel och tourettes.
Jag önskar jag inte visste så mycket om framtiden. Då hade jag med spänning och förlitan tålmodigt väntat på den dagen du äntligen stod i mitt synfält med öppna armar.
Som i de allra första kärlekshistorierna hade jag väntat med mer och mer hopp att varje dag som gick var en dag närmare dig.
Nu närmar den sig bara den dag jag fruktar.
Jag önskar jag kunde sluta skriva om dig.
Guldet
I en eufori av fulla människor är jag den nyktra, jag hade kunnat skära skärpan med kniv och luktade till mig rom och cola från meters avstånd, genom väggar som stålmannen.
Ingen kunde förrycka mig ur min mousserande bubbla som gång på gång fylldes upp med lustgas.
Framåt sjutiden började Hon prata med mig, hon som bara jag kunde höra. Hon som får mig att tveka på mitt sinnestillstånd och undra om jag inte är lite smått galen egentligen.
Det var länge sedan sist och hon viskade i en liten fluffig ton av berusning.
Hon sa bara en sak som jag minns.
"kyssen är vad som har blivit kvar av paradisets språk och du, mig, borde endast tala med de som kan tala tillbaka"
Jag greppade min numera sönderslagna mobil och skrev.
: "Vi var en symfoni av vackra toner komponerade,
men noterna hoppade ur takt, vändes uppochner och fallerade.
Min ögonsten, skatt, hjärta och bottenlösa kärlek,
alla lögner och bedrägeri skiftade till någon sorts dekadent ärlighet.
Nu finns ingenting kvar av det vi sa skulle vara föralltid,
jag rensade ut det sista idag och hittade delar av vårt gamla liv.
Det var du och jag mot världen, med en glödande passion
varje andetag för stunden, varje not blev vacker ton.
Så här formar jag vår musik till ord men det blir aldrig riktigt sant,
vi är någon blandning mellan djup kontakt och äcklig nonchalans"
"Misslyckades att skicka" stod det när jag vaknade på min telefon, inte konstigt. Jag hade inte knappat in något telefonnummer.
Jag hoppas bara innerligt att hon aldrig blir galen.
Idag i tidningen läser jag om hur det pumpar ut i Göteborgs nattliv bland nattklubbschefer, bartenders och innekretsarna. Det slog mig, polisen hängde på avenyn i klasor tillsammans med natttaxichaffisarna igår kväll.
Jag vaknade efter två timmars sömn pigg som om jag aldrig gjort något annat än att lukta på kudden som vi mer eller mindra tvingat oss in till.
När Nathalie så hövligt berättar för vimmelfotografen att hon heter Ann Ahl brister vi alla i skratt medans Nathalie skakar på huvudet och berättar om sina trauman i barndommen när hennes klasskambrater retade henne för sitt namn. Han svepte det med hull och hår x2 Klicka här och rulla ner så får ni se Och här dalade hon iväg i sin snyft historia och han skrev tillslut med hennes "andranamn"
Blommorna doftar starkast efter oväder
jagorkarinte
utmattad
Varenda liten cell i min kropp känns förbrukad och orkar inte tänka mer på vad som händer.
Här ute där människor lever ut sina drömmar har jag fastnat i en ångestdröm och ingen vill skaka mig till liv.
Ynklig och sensitiv som ett öppet köttsår bland smutsiga bordell i ett glömt kvarter har jag sugits ut på allt liv som innan sken ut ur mina azurblå ögon, azurblå, som en utan mina män kallade dem.
Jag satt på ännu ett hotell och hörde hans besvikna stämma på andra sidan. Han lät trött och jag kände hur jag konsumerat alldeles för mycket av honom. Han fick mig ur min ständiga känslolösa trans och jag började alltid gråta när han frågade hur jag mådde.
Där, i hotellrummet kom världen ikapp mig och jag såg mig omkring.
Tittade på de flaskor som stod uppradade på bordet bakom mig. På de männen som gett mig allt jag pekat på under hela kvällen. Champagne, mat, taxi, hopprep, nötter, öl, sprit och andra onödigheter från lobbyn som hade stängt för länge sedan.
Det var inget jag ville ha men som alla andra männen under kvällen, om deras raggningsfras är "hej, jag är mångmiljonär" då får de faktiskt skylla sig själva.
-Ge mig en fernet bara och gå din väg.
Men de kom flera och framåt fyra snåret orkade jag inte bry mig längre när mannen på andra sidan baren nickade och pekade på all sprit han inte hunnit dricka upp.
Jag är aldrig imponerad på deras äckliga metoder att försöka få i säng småflickor.
Tillbaka i rummet får jag panik. Hur hamnade jag här?
Jag packar ihop mina saker, slänger på mig mina converse och tar mina klackar i handen och springer ut.
Jag klarar inte det här.
Taxin kom som om allt var uppgjort och stannade rakt framför mina ögon.
-Ta mig härifrån
Jag lär mig inte ens av misstagen jag ser komma.
va det något ja sa?
Hello world
Hope you're listening
Forgive me if I'm young
For speaking out of turn
There's someone I've been missing
I think that they could be
The better half of me
They're in their own place trying to make it right
But I'm tired of justifying
So i say to you
Come home
Come home
Cause I've been waiting for you
For so long
For so long
And right now there's a war between the vanities
But all i see is you and me
The fight for you is all I've ever known
So come home
I get lost in the beauty
Of everything i see
The world ain't as half as bad
As they paint it to be
If all the sons
If all the daughters
Stopped to take it in
Well hopefully the hate subsides and the love can begin
It might start now
Well maybe I'm just dreaming out loud
Until then
Come home
Everything i can't be
Is everything you should be
And that's why i need you here
Everything i can't be
Is everything you should be
And that's why i need you here
So hear this now
Come home
grattis ditt lilla fnask
Vill du mig något är jag på avenyn och dräller.
vi hörs imon blev till hör inte av dig. jag hör av mig.
tjugofyraminuterochfemsekunder till
Du frustade nästan i lidelse när dina ord yppade sig i en allt för långsam takt,
du utelämnade inget och allt när du talade om dina känslor.
Hon var den anspråkslösa lilla fågeln vid världens yttersta gräns.
Du kommer hålla hennes hopp vid liv men punktera hennes hjärta.
Så diminutiv var hon i hans mahogny ögon.
Men tonerna från hennes piano klingade vackert men sorgset på sista versen,
upplösningen var nära och han hade förbrukat hennes själ för sista gången.
Hon hade bestämt sig för att inte gråta in i det nya skedet och epoken av hennes liv och bet sig i läppen.
Det var som om han trodde att hon kunde läsa hans tankar och förstå hans sinnelag.
Hon var kaotisk inombords och som en vilsen, bortkommer och förlägen liten fågel som bara ville testa sina vingar hade hon störtat mot marken.
Hennes begär av att få röra vid dig kunde hon inte förtrycka - hur mycket hon än försökte kuva känslorna spred de sig som råttorna i Vasastan längst hennes ryggrad och över hennes kropp.
förälska, förbruka, försumma, förgöra.
Ingen vill kännas vid anklagelserna.
Allt hon ville var att få känna igen. Känna hur adrenalinet pumpar, hur orden stammar sig fram och hur hon fulkomligt överger sin tillit till dig, det hon saknar mest.
Tillgivenheten att om hon skulle hoppa, så skulle du fånga henne.
Dröm
Tittade på mina händer om de fortfarande var blodiga.
Vände och vred mig för att leta efter kniven du hade attackerat mig medm kniven jag hade dödat dig med.
Jag såg det svarta i dina ögon du hade den där gången jag trodde du skulle döda mig.
Kom emot mig med en kniv och bad om ursäkt för det du var tvungen att göra.
Du tog tag i mig med dina stora händer och skar ett hål rakt ner i min hals till mina lungor. Jag kände ingenting förutom besvikelse.
Mannen jag litade på mest av alla hade bedragit mig och var nu i full gång med att döda mig så långsamt han bara kunde.
Du snittade mig över allt och jag skrek av allt blod som rann över min hjälplösa kropp.
Fruktan över att du hade förändrats så var störren än fruktan att dö.
Efter flera timmar av fysisk och psykisk tortyr kom du med dödsstöten - en lång smal stålpinne som du skulle trycka ner i halsen och punktera mitt hjärta med.
"det är hjärtats fel" sa du och andades ut i beredskap.
Jag skrek och skrek och utan förvarning kom jag loss.
Jag stod bredvid ditt tortyr bord och greppade snabbt tag i kniven som låg på det kalla stålbordet.
Du började förklara dig, varför du gjort som du gjort men jag lyssnade inte och stack dig i sidan.
Du verkade oberörd så jag stack dig igen. Du kom emot mig och jag såg hur dina ögon vilade på kniven som du ville få tillbaka.
Jag tog ett djupt andetag och högg den i dig så många gånger jag kunde utan att tappa balansen eller att få mjölksyra i mina armar. Jag såg hur du blev svagare, men du dog inte.
Halspulsådern måste av.
Så jag trycker upp dig mot väggen, ber om ursäkt och drar ett snitt över halsen.
Det händer knappt något - så jag gör det igen, denna gången med mer kraft.
Fortfarande står du och tittar på mig.
Så jag gör det igen, och igen och igen så många gånger att jag börjar skrika av förtvivelse.
Vad håller jag på med?
Tillslut ser jag hur blodet rinner ut och hur du sakta faller in i mina armar som nu är så trötta att även jag faller till marken. Död inombords för jag just dödat min själsfrände.
kronaellerklave
Singla slant om vad du vill.
Viska i en så lugn röst att du får tigrarna att somna, andetagen får ta sin plats och luften behöver inte pressas ut i en stress till nästa ord.
Dra blomblad för att lista ut om du kommer bli lycklig, inte om hon älskar - älskar inte, det vet du redan.
Ditt hjärta pumpar hårdare och du försöker febrilt att lugna ner det med dina instuderade andetag.
Det vill inte lyssna.
Jag känner inte dig, Du känner inte mig.
Men vi älskar varandra.
torka
Jag har putsat och polerat på mig själv så länge att min hud har blivit röd och skinnet börjat lossna.
Jag blir inte renare än det här.
Vad vet någon om vad mitt huvud säger till mig. Vem vet var jag är om ett par dagar?
Mitt huvud pulserar innifrån som om något vill ut och mina tår lyder mig inte längre. Jag rycker till i armarna okontrollerat och jag hör inte vad du säger alltid. Balansen kan jag alltid skylla alkoholen på men sanningen är att jag kan nog inte längre trippa på en lina, ens nykter.
Mina läppar krampar sig och somnar av, alltid vid fel tillfälle så jag sluddrar när jag pratar.
Jag biter mig så ofta på tungan och i kinden att jag inte ens blir trött på mig själv längre. Jag har accepterat att världen inte alltid blir som man tänkt sig.
Jag vet något som ingen annan vet. Som ingen annan någonsin kommer få veta att jag vet.
Det hade varit för hjärtekrossande, för alla.
Så för en gångs skull - lyssna på vad jag säger.
vi-har-tappat-det-min-mamma-ska-ha-dancing-queen-på-sin-begravning
Vi dör lyckliga, med massa människor gråtandes kring oss.
han, hon och hon
Det var lite av en hatkärlek.
När jag rotade med mina långa naglar in i mitt snår av ångestfyllda och tårögda nätter han gjort mig besviken, för att jag inte accepterade honom som han var. Det var aldrig han, det var jag som trodde att jag kunde vrida rätt alla bitar på hans rubikskub så att han passade just mitt mönster i mitt liv..
Det var som om en liten fe satt på min axel och viskade med de vackraste orden med en liten porös röst att han hade förändrats. Men det var inget jag kunde med mina ord förklara hur jag visste det.
Om jag bara får se honom kanske allt bara faller på plats?
Alla de där bitarna jag så frenetiskt försökte banka på plats, som ett litet barn försökte jag få ner en kub i ett runt hål - med stålhammare och yxa.
Det behövs två i detta känslopussel - jag kan inte lägga klart bitarna själv.
Jag vill bara låtsats som om jag träffar dig för första gången
- för vi känner inte varandra, detta har bara varit en dröm.
Du är lite av en dröm.
rött ljus
folk tutar och skrattar. Varsågoda. det här är livet
nu. singstar.
baby. jag älskar Er
samtal
Idag har jag ingen inspiration om att skriva vackra fraser eller att sätta ord på våra äventyr.
Idag har vi passat Liam, 1½år. Jag är helt slut.
Nu ska vi tydligen ut igen. Jag ska jobba imorgon.
Ush.
Jaja. Australien på fredag kanske?
Eller inte.
Jag fyller 22 på torsdag. We.
Jag vet precis vad jag önskar mig.
Imorgon ska vi ha släktträff också.
jag har tatuerat mig.
på fyllan då.
Med killer heelsen på, vin i blodet och färg på läpparna ramlade de in på klubben och fastnade.
Sista gången sa de, och sista gången blev det.
Eller. Vem vet.
Nu måste jag bara hitta en certifierad översättare som kan översätta min dom som ligger och pyr så jag kan få mitt visum och åka till Australien på Torsdag.
jag ska berätta för dig vad jag vill ha
Jag vill ha dina stora händer på min rygg, känna hur dina ögonfransar kittlar mot min kind.
Jag vill förtrollas och behöva blinka flera gånger för att inse att du verkligen är här.
Jag vill se ditt leende och dina gester, din blick och hur du tittar på mig sådär som bara du kan.
Jag vill sitta uppe hela nätterna och prata om allt, för även om vi gjorde det i två år så tar tankarna och orden aldrig slut med dig.
Jag vill leva i nuet, utan att tänka på morgondagen, omfamnas av din lukt jag jagat sedna den där dagen du åkte för så länge sedan. Höra hur du lyckas prata när du viskar och viska när du pratar med din röst - rösten so förtrollade mig den tidiga höstdagen tvåtusensju.
Jag vill ligga tätt intill dig med min nästa mot din arm och mina ben omslingrade kring dina som en kringla, känna hur dina hårstrån sakta reser på sig av min varma andedräkt.
Jag vill dra fingrarna genom ditt tjocka lockiga hår och skratta över hur lik du är dig själv när vi träffades första gången.
För jag vill bara vara med dig.
Medveten om att detta kanske är den sista gången. Förhoppningsvis bara på ett bra tag.
Jag vill kunna säga hejdå med tårar i mina ögon och mena det, istället för att smälla dörren i ditt ansikte och be dig dra.
Krama dig som om jag visste att "det här är hejdå", titta dig i ögonen med kärlek och vara okej med att vi faktiskt ska skiljas åt. Det spelar ingen roll Vad vi skiljs åt som.
Bara jag vet, att nu åker jag Bejbi.
Jag skulle vilja att du fångade upp mig lite innan bara. Like good old times.
Youwantmetoreadyou?
Vissa saker är klara. Som daggen på spindelväven om morgonen.
Saker som inte lätt ändrar sig faller mig lätt i smaken.
Saker som ändrar sig mycket smakar jag alltid på.
Som en ljudvåg - kommer det mot mig, plötsligt känner jag hur knäna blir svaga och hur mitt huvud pulserande börjar banka från insidan.
Som att något vill ut.
Det är bara när jag inte frågar som jag får svar.
När jag inte tänker som bitarna faller på plats.
Saker jag inte borde veta, vet jag - så länge jag inte börjar resonera vid mina beslut.
Och se upp, för resonemanget kommer fort. Utan att jag ett dugg är medveten om det.
vad är rimligt nu, vad hände här, odds, känslor - allt man har i sin ryggsäck kommer bubblandes som en häxkittel upp till ytan och vill ha en del i spelet om tankarnas kraft..
Men man måste se upp för vad man yppar.
Ibland kommer det ur saker som de vet att man inte borde veta. Direkt, på inpuls frågar de hur.
Det är då resonemanget måste koka.
Jag älskar fullmånen.
Jag är knäpp
ILoveYouALittleLessThanBefore
CURRENT MOOD:
notalone
Han lyssnar, genuint som i en bikt. Förstår mig kanske inte alltid men han får mig att känna mig sedd, han bryr sig.
Han är lite som ett helgon - mjuk, ärlig och vacker. Hans massiva kropp, hans kantiga käkben kanske får honom att framstå som hård och djupa blick som får alla flickors hjärtan att smälta. Även mitt en gång i tiden.
Vi dansade - strukturerat - i sommarmörkret, drack rysk champagne mitt i natten, vi bestämde bil och lägenheten i Vasa. Vi skrattade och hittade på allt tillsammans, som två små vackra dockor hade vi världen förutbestämd.
Men det blev inte så.
Han vill bara så mycket, helst nu.
Vi har så mycket förflutet att allt är talat om.
Nu vill jag bara hålla om honom. För när jag är med honom så är jag skyddad mot allt.
Alla demoner som vill äta upp min själ.
Han jagar bort dem och har redan börjat snickra ihop bitarna som saknas.
Inte för att han förväntar sig något tillbaka. Bara för att han är så underbart snäll.
love him
det stressade lugnet
Slitna jeans och magtröja, går ner mot havet i sina slipin-sandaler och håret slarvig uppsatt i en tofs.
Med hunden som ständnig följeslagare försöker hon klippa navelsträngen mellan dem för snart är hon hundra tusentals mil borta från henne. Men det går inte.
Hon tänder en cigg och känner hur havssaltet blandas med nikotinsmaken. Hon kanske borde göra en cigg med saltsmak så hon alltid kan känna den här känslan. Av lugn mitt uppe i stressen.
Hon trampar rakt över myrornas hektiskta upptåg i sanden. Det är ju snart vinter. Men hon är jätten.
För bara ett år sedan hade hon hoppat över deras lilla parad och skonat dom från att bli mosade.
Nu känner hon så mycket att myrorna är bortprioriterade i hennes tankar.
Hon är så egoistisk att hon talar om sig själv i tredje person.
Benen känns som klumpar när hon vaggar fram mellan sanddynorna, mycket väl medveten om att inom några minuter kommer hennes fotspår vara bortblåsta - utan att någon ens har sett dem.
Hennes hund springer för glatta livet och snurrar i sanden. Lycklig för stunden. Något hon har lärt henne.
För det är väldigt väldigt lätt att fastna i gårdagen - eller ännu mer - framtiden. För vad händer imorgon?
Imorgon finns inte. Det ska gudarna veta.
I morgon är bara något som alla tar för givet.
Jag ska då aldrig ta något mer förgivet.
Nymf
Hon förde sig själv bakom ljuset som en artist som dragit ner ridån på sig själv.
Inspirationen kom bara när hon mådde som sämst - oftast direkt efter hon pratat med honom.
När de lagt på luren kom känslorna som en våg av kalla kårar och likt en tsunami dränkte det henne fullkomligt i självömkan.
Hon kände hur delar av hennes själ slets bort varje gång, men likt en heroinmissbrukare kunde hon inte sluta.
Hon glömde av alla känslor och som en guldfisk var hon nere i sin fiskskål igen.
Hon hade ett behov hon länge inte kunnat förklara av att höra hans röst.
Hon sov fortfarande i hans tröjor, doften av honom avspeglade ett inre lugn och kärlek hos henne hon inte genuint känt sedan han åkte den där dagen för så länge sedan.
Nu hade hon bara tre tröjor kvar som hon inte använt så mycket att de inte längre luktade honom.
Vad skulle hända sedan?
Nätterna fördrev hon med uppbokade planer som alltid fick henne att tänka på annat. Allt från att springa tills benen inte bar henne längre, lägga omöjliga 3000-bitars pussel till att hitta en varm manskropp att hålla om.
Hon hade lärt sig att nöja sig med kärlek för stunden men smög alltid ut innan hennes pojkvän för natten vaknat.
För hon gjorde alltid slut innan de hunnit fråga chans.
Dra upp ridån och du kommer märka att strålkastarna är så starka
- du kommer inte se alla människor som tittar på dig.
Hon visste redan vad som väntade men vägrade inse.
Hon visste redan det den där dagen de träffades på bussen. För det var inte alls en slump som de alltid sagt.
Hennes jobb är, och kommer alltid att vara det samma. Hon guidar män till ett högre medvetande.
Hon lyfter upp dem, talar när de flyger på moln och slänger ner dem hårt.
För det är i fallet de fattar besluten.
Alla är olika - likt en rättegång dömmer hon dem en efter en och anpassar sig efter deras förändringsbehov.
Vissa behöver älska, vissa behöver en kyss och många behöver bli sårade. Olyckligt kära.
Hon trodde det var annorlunda med honom, han med det stora medvetandet behövde väl inte ändras på.
Men när hon fick höra vad han gjort efter Berlin så föll även hans pusselbit på plats och hennes själ fick ännu en bit bortsliten från sig.
Starkt i en förnekan om att det inte alls varit så som den där ängeln en gång sagt när han givit henne sin uppgift hon så motvilligt accepterat.
De var ju gjorda för varann.
Skenet bedrog inte, till hennes förtvivlan hade han gått vidare, blivit upplyft i sitt medvetande.
För att hon - hårt - hade släppt ner honom.
Hon var ingen ängel och skulle aldrig kunna bli en.
Hon var en nymf som med små förutbestämda verktyg guidade människor till ett bättre liv.
Hon hade inget val för det var detta hon blivit skapad till.
Alla kurvor och celler i hennes späda brunbrända kropp suktade till hennes förfäran mot nästa (o)lyckligt lottade.
Men själen då?
Själen dog sakta inombords - saknade honom så fruktansvärt att hjärtat stannade korta sekunder när hon tänkte på det.
Ödet är en fascinerande röd tråd.
Så länge ingen slänger hela garnnystandet på dig.
"det är så logiskt, alla fattar utom du, du har inte en aning"
"jag är för nykter för det här."
Av en slump springer Nathalie på nån gammal kompis från Partille som kommer uppkörandes på en spygrön ombyggd R1:a (snabb,snabb motorcykel) och jag frågar om jag får ligga med den.
Motorcykeln ja.
Men ack-han erbjöd sig att skjutsa mig ner till Kungsbacka och jag - med min nyfunna motorcykeljacka och slitna jeans och converse hoppar upp på monstret. Lycklig.
Han gick igenom alla säkerhetsregler som - du måste luta med i svängarna, när jag bromsar får du hålla på tanken, kläm när vi åker för fort... och allt det där och sen drog vi.
Vi brände ut på leden och körde om allt - in i tunneln mot frölunda och han får syn på någon han känner i någon bil vi kör om - vinkar - skrattar och ber mig hålla i mig. (jag satt som ett korvskinn på honom)
Så gasar han så jag tror att mina ögon ska ploppa ut och mitt hår som fladdrar i vinden känns som en tung flagga i vinddraget och så drar han upp på bakhjulet.
Jag skrek som en stucken gris och skrattade samtidigt som min puls låg på 200. max.
"-INTE upp på bakhjulet igen, lova!"
Han lovade men så kom det en liten omkörning där den mötande bilen var 50 meter fram typ och han gasade igen, i kurvan så lyfter den lite igen. Shit.
Helt sjukt.
Jag var så uppe i varv att mina ben skakade okontrollerat så mycket att han frågade om jag frös. hahaha.
Fy fan vad jag älskar att köra fort.
Underbara människa som slänger upp lilla tjejen bak på en motor som är dubbelt så stor som jag.
Jag älskar dig.
då var det dags igen.
vattenytan är olika för oss båda
de visste båda att det här spelet skulle ingen av dem vinna.
Det spelade innan på samma nivå
men nivån hade skiftat och ingen av dem kunde förstå
för han var någonstans där hon ville vara i sitt inre och hon suktade
för hur mycket hon än omslöt sig i blommor, kände hon inte hur de luktade
hon ville att han skulle komma men hon var på väg därifrån
för hon ville ta tjuren vid hornen fast hon ville inte titta på
hennes hjärna förstod allt det där konstiga han sa
men hjärtat gick långsamt sönder för det kände inte likadant
ena sidan talade om ömsesidig respekt
den andra om kärlek och hur kungen blev till kneckt
nu var hon bara en femma i kortleken som de spelat
hon satt och klistrade ihop bitarna till hjärtat som han delat
slut.
fullats på avenyn?
Jagvillmissminnamig
Om 17 dagar åker jag till Australien - med inte mycket mer än en ryggsäck på ryggen.
Jag och Martina.
Det känns så overkligt långt borta att orden trillar ut utan någon direkt mening. "ja, jag flyttar till sydney"
eller?
En del av mig vill inte åka. Hon vill stanna här och hitta tillbaka till det lyckliga hon hade.
Den andra delen sliter och drar i att få komma här ifrån, spelar ingen roll vart, bara hon får fly.
Kan du inte följa med? Skeda lite bara.
haha.
jag är väck.
nu ska jag och Elite ut och prommenera.
bob också.
