dekadens

Hon gick med tunga stensteg fram till det gamla, slitna huset som hon hade fått för sig att hon glömt av.
Hon studerade den oförändrade tomten länge, fönsterkarmarna, trappan och båtskrov låg fortfarande på utsidan med gamla rostiga verktyg, ytterdörren såg lika skrämmande ut.


Hon rös och förträngde känslan av att hennes själ som börjat fyllas med ånger ville springa iväg, hoppa över alla de så välbekanta häckarna, över tomterna ut på åkern några kilometer bort, där hon alltid föll ihop av utmattning och svimmade av för hennes små lungor inte orkat syresätta de ostoppbara fötterna.
Hon hatade att springa just därför.
Muskelminnet stack i benen som var så beredda på att fly.