dekadens

Mina föräldrar sålde ju för några månader sedan deras gym som de drivit i nästan 14 år till Sportlife.
Ikväll har de sin hejdå fest i huset där jag numera bor. Ute vid världens ände. (Jag ser faktiskt ringhals när jag vaknar på andra sidan havet - undra vad som händer om det sprängs? vi e ju körda)

Alla gör kärleksfullanarr av att min mamma alltid håller tal - vilket hon alltid gör
och att pappa är den raka motsatsen och kör på raka rör. (fast han äter jordnötter och sparar de små "plupparna" i mitten av dem under läppen, vilket han i sin tur plockar ner en och en och knaprar på.)

Sedan berättar dom hur hon för några år sedan hade fått en påse nybakade bullar på gymmet och flängt runt med påsen och skrikit att det var knark. (Sockret altså, jag fick då aldrig socker under hela min uppväxt)

Helena berättade hur jag, när jag var liten berättat att vi bara hade kartonger med kyckling och apelsiner hemma.
Det var faktiskt så, fast jag inte kommer ihåg min besvikelse nu.

Mamma har precis kopplat in förstärkaren till köket och sjungit "det gör ont" i glitterklänning och stövlar.
Istället för ett tal detta året.
Bra mamma.