jag ska skjuta alla som svarar nej när jag frågar dom om man kan hoppa till månen



Det enda de visste var att de inte passade in just här
vilsna, kanske. Fulla av liv, definitivt.
De såg ironin i allt och vågade lita på att hopp övervinner allt.
De hade alla sin historia att berätta.
Deras andledning till varför just dom vägrade samhällets tråkigt cementerade motorväg.
Kanska var det just anledningen till att som hade fastnat för varandra den där torsdags kvällen på avenyn som bara skulle vara några drinkar på stan.

Det hela slutade med att de ranglade hem från en efterfest vid sexsnåret och hamnade på en bar och shottade fishermans fram tills vanliga männsikor var på väg till jobbet.
Torsdagar blev våran dag, i ur och skur.
Alltid något nytt, roligt, hysteriskt, klantigt, ironiskt eller fjättrande som hände.
Våra skämt nästlades in i en intern härva som bara vi förstod oss på.
När vi skrek GRANAT över klubben kastade vi oss rutinmässigt ner på huk i ett par sekunder.
Vi var döva, rika, strippor, rederiägare, proffsdansare, sjuksköterskor, pokerproffs, bageriägare och utlänningar. Alltid olika.
Vi drev med alla på ett så intimt sätt att de måste alla tro att vi är dumma på riktigt.
Vi hade metoder och knep som gjorde att vi kom in överallt, drack allt gratis, fastnade på varenda vimmelbild för att sedan, nästa dag vara bortglömda, anonyma.
Kanske bara som vi trodde.
Men det spelar igen roll.

Tack. Tack för Kärleken, de ändlösa skrattanfallen på under och efter nätterna på vårt rutinmässiga get together - Espresso house, VasaVictoria.
För oavsett var kvällen ledde oss så samlades vi alltid där på morgonen.
La ihop alla våra minnen som pusselbitar och plötsligt kändes inte kvällen så suddig som den var när man vaknat.
Skrattade ännumera åt seveneleven, fulla gubbar, efterfester eller sömndruckna tjejer på trottoaren.

Jag hittar inget bättre ord än sammhörighet.
Vi fann varandra och likt en vacker regnbågsstorm skrattade vi oss igenom en sommar som lika gärna kunde slutat i att vi alla, oberoende av varandra hoppat från angeredsbron.

Nej nej tjejer. Vi flög över den.
bra gjort (klapp på axeln, high five med dig själv)

I think i loooove you..
Pusselisnusspusspluss

Kommentarer
Postat av: kryckan

kunde inte beskriva det bättre själv!

sommaren 2009 var lite av en dröm....

2009-10-30 @ 08:31:43
Postat av: Du ska alltid göra henne upprörd!!

Älskar Er!!

2009-10-30 @ 11:28:53
Postat av: Julia

ÄLSKA !

2009-10-30 @ 21:59:17
URL: http://www.metrobloggen.se/juvlijja

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0