dekadens

Faller högt högt upp likt ett själmordsbenägen fjärill.
Destruktiv, fast utan att hoppa.

Alltid med den där känslan i hjärtat som förträngs långsamt
endast för att mannen i minnet gör samma sak.
Det är fruktansvärt att känna ensam.
Nu är det slut på de undanträngda känslorna som ligger omfamnade i en fruktansvärd rädsla,
Den rädslan om att känner du något kommer ditt hjärta abrupt stanna.
Verklighetsbilden kommer förvrängas och personlighets störningar kommer att ta över vardagen.

Nu faller jag högt, högts upp i himlen. Likt en kärlekskrank fjärill.
Destruktiv, fast utan att lägga kniven på handleden.

Men alltid med den där känslan i hjärtat som växer långsamt,
undra om det gör det för mannen i minnet.
Det är nämligen fruktansvärt att känna ensam.
Det är sedan länge slut på de undanträngda känslorna som tidigare låg omfamnade i en fantastisk bubbla
Den bubblan som ger mig hjärtklappning varje gång jag möter hans blick.
Mitt hjärta stannar.

Verklighetsbilden förvrängs till vackra mönster och endorfiner rusar upp till huvudet på mig.