dekadens

Jag tittade upp och fann mig i min spegelbild
fascinerad över synen, höll andan, för tiden verkade stå still
Kan detta verkligen vara, fast jag bara är ett barn?
Vad hände egentligen på bussen den där dan?

Ekvationen är ett mysterium men resultatet är uppenbart
Underbart blev en underdrift, det blev ett faktum ganska snart
Vi tumlade runt i känslor, centrerade i oroshärden
Vi har båda sagt det förut men det var du och jag mot världen

Visst var det helt fantastiskt att pensla upp vårt liv
men likheten den sprang ikapp oss - vi målade inte vårt motiv
så jag fick dig att lämna, för jag var ingenting att ha
jag fruktade min spegelbild så, jag kasta den i kras

Min plan var att glömma, och att läka mina öppna sår
men där fanns inget sår att läka och jag minns dig fortfarande som igår
planen var försummad och jag hamnade med mig själv
fumlade i mörkret, letandes efter min andra hälft


Duckade för min spegelbild, den förföljde mig överallt
Jag orkade inte springa mer tillslut och fångades av min sanningshalt
Allting som jag hade glömt, gav tillkänna så jag flippa ut
utan en axel att gråta mot, jag fick leta själv och hittade tillslut

























Det kan tyckas låta enkelt
men det finns inga ord för oss