dekadens

Jag är sjuk.
Jag är ledsen för det.


Du kan hitta mig vid världens ände i en liten liten båt.
Hänger vid din grind
funderar på att öppna den, bara glida in
kyssa dig på kinden som du var cecilia lind
jag hoppas du ser mig fast kärleken är blind


Jag hänger vid din grind, hoppas att få komma in
har stått i regnet hoppas inte du har somnat in
vill att du ska titta ut och le så fort du ser mig
jag har lånat en klänning av mamma och har rosor med mig.

om det löser sig tänk då kan jag leva drömmen
ropar ut ditt namn och kastar upp ännu en sten på fönstret

Regnet tänker inte sluta och bara öser ner
för himlen tänker inte torka våra bördor mer
där står jag ensam och tänker, och undrar hur länge jag väntat

Nästa gång jag titta upp då hade regnet slutat
vände mig omkring på gatan jag var ensam ute
provar ännu en gång, jag ropar ut ditt namn
provar ännu en gång, jag ropar ut ditt namn

Trodde det jag kunde vänta mig var varma famnar
inget svar från dig istället skriker arga grannar
jag ropar jag ska träffa någon här men ingen tror mig
trots min blommiga klänning, chokladasken och mina blommor.

Skitsnack sprider luften med vinden
men det får inte störa mig för jag har inte klätt upp mig för inget.
Skakar av mig skiten breder ut mitt smil igen
kolla reflektionen i en bil så jag e fin igen-

Bryr mig inte hur det går nu går jag fram till dörren
denna stunden kommer bli något jag aldrig glömmer
Denna känslan den kan ingen slå
tar ett andetag och går och ringer på.