del två
Han förstod ingenting och försökte omfamna henne i någon slags tröst men hon ryggade tillbaka reflexmässigt.
-Förstår du inte? Du sliter upp mitt ogenomträngliga skal och blottar min sargade själ.
Tar du något så lämnar du ett sår jag kan läka. Min själ må vara ärrad men den är hel, läkt.
Ger du mig något så ger du mig en lättnad över att jag slipper utstå smärtan av ett öppet köttsår och växa med tanken över att du är villig att ge mig lite kärlek. Omtanke.
-Men, Sa hon bestämt.
Gör du varken eller så lämnar du mig i ett mellanläge. Varken svart eller vitt.
Du lämnar mig psykotisk i ett vakum.
-Förstår du inte? Du sliter upp mitt ogenomträngliga skal och blottar min sargade själ.
Tar du något så lämnar du ett sår jag kan läka. Min själ må vara ärrad men den är hel, läkt.
Ger du mig något så ger du mig en lättnad över att jag slipper utstå smärtan av ett öppet köttsår och växa med tanken över att du är villig att ge mig lite kärlek. Omtanke.
-Men, Sa hon bestämt.
Gör du varken eller så lämnar du mig i ett mellanläge. Varken svart eller vitt.
Du lämnar mig psykotisk i ett vakum.
Kommentarer
Trackback
