dekadens

Hon var knäpptyst och hörde harklingar från insidan.
Stegen närmade sig och så ryckte han snabbt upp dörren framför henne.
Då, kom allt tillbaka. Hon hade förfan tillockmed förträngt hans ansikte, hans avskyvärda kropp och hans ögon.
Men där var han, livs levande, tio år senare.
Avskummet i hennes mardrömmar, vidundret som plågat hennes själ.
Mannen som stod mitt framför henne såg vid första anblick helt ut som ett frågetecken, tittade ner på alliminiumracket, men sa ingenting.


Sedan såg hon skiftningen i ögonen och fylldes med välbehag när hon såg vad han kände.
Rädsla.