dekadens

Han ryckte undan mattan och lät mig kvävas i mitt damm
Han höll mitt huvud ovanför ytan men lät mig simma själv till land
Jag såg precis vad han gjorde han hade listat ut det tillslut
Han kan ju bara ge mig kartan inte öppna dörren ut



Jag såg hur någon skulle komma, hur någon skulle få mig att förstå
Men att kärleken var drivet är likt en omöjlig symbios
För jag hade aldrig gjort allt för mig själv utan en vinst
Pokalen är något annat, själens läkning allraminst



Jag gör vad som helst för mig själv, för det är jag som kommer först
Ironin speglar mitt inre, för det är bara hos honom jag söker tröst

Litar inte på någon alls, litar bara på dig tomtebloss
Vi talar inte om hemligheter för allt är enat mellan oss