komik och svarta ögon
Dagar sedan jag lämnade dig rödgråten i Lund: trehundra
Stammade sig fram i meningar hon inte visste innerbörden i.
Istället var det hennes motsats som stod för förförningarna, utan reslutat.
Som en klumpig valross som ska försöka dansa balett på en lina. uttryckslös.
Det behövdes ett gammalt metspö som inte använts på henne på precis trehundradagar, han sänkte sakta ner kroken i halsen på henne och krokade fast den i det stora hålet hon hade i magen. tomt.
Han ryckte upp det som han fått en stor haj på kroken och tvingade ut det ur strupen.
Luften kunde äntligen strömma in och hon fick ta den psykiska plats hon förtjänade.
Snart skulle hon kunna ta den fysiska platsen också - snart skulle hon ut och flyga.
äntligen kan hon andas igen.
Magnus Betnér ranglar upp full på scen och börjar prata om alkoholism.
Jag skrattade så att tårarna rann och kinderna krampade.
Bitterheten är ju fantastisk när dekadensen av att stå nere i en liten källarlokal kryper på en och man står längst fram och kan peta på det korta fyllot alla skrattar åt. Han kan vara ett bortslösat geni.
Kommentarer
Trackback
