dekadens

Jag föddes i armarna av påhittade vänner
fri att ströva fritt, gjorde ett hem var än jag kom
jag kom nära nära er men aldrig med själen

Helt plötsligt så står han där. Hans mörkbruna ögon kisar och synar mig inifrån och ut.
Han vacklar lite från sida till sida med sin kropp,
antagligen för att han inte fått de tolv timmars oregelbundna sömn han är van vid.
Åter igen spärrar han ögonen i mig.
- kännner du dig ensam bejbi?
varenda gång jag känner med honom får jag bita mig i läppen för att hålla tårarna borta
det är så äckligt klyschigt att jag kräks av tanken på hur det måste se ut
jag sväljer långsamt och tar ett ytligt andetag
- jag känner mig ensam, men jag vet att det är för tidigt ännu och det är okey
den dagen jag slutar vänta så vet jag att då är det dags igen
han förstår aldrig vad jag menar och jag lovade honom att aldrig förklara när vi väl gått helhjärtat in i vårt lilla expriment, som vi trodde var harmlöst.















half of my heart's got a right mind to tell you
that half of my heart won't do