dekadens

Jag föddes i armarna av påhittade vänner
fri att ströva fritt, gjorde ett hem var än jag kom
jag kom nära nära er men aldrig med själen

Helt plötsligt så står han där. Hans mörkbruna ögon kisar och synar mig inifrån och ut.
Han vacklar lite från sida till sida med sin kropp,
antagligen för de shottarna han tagit tidigare under kvällen
åter igen spärrar han ögonen i mig
- kom hit
så jag kom, kände ingenting om någonting annat för stunden och föll med stängda ögon in i vårt vakum
det är speciellt, för jag känner hur min puls stiger när jag är nära honom
men inte tillräckligt mycket för att jag ska ta till min rutinmässiga flykt





du är vacker och underbar
men du är inte allt