dekadens

rynkorna kommer gro in mer och mer i mina tinningar efter kisninarna som kommer i följd av att jag är lättroad
mellan mina buskiga ögonbryn när jag inte riktigt tror på vad jag hör,
eller när jag just önskade att jag inte hört vad som sades
i min panna för alla gånger jag lärt mig något nytt jag inte alls visste
i mungiporna för varje gång jag fått höra något som gjort mig smickrat generad
under ögonen för alla sena nätter jag spenderat ansvarslöst
och på var sida om hakan för alla gånger det känts som om mitt inre har krossats lite.


s

ingen vill väl se ut som om de gått igenom livet och spenderat tiden med en konstant menlös blick