dekadens

det är en girig sjukdom
för den ger så mycket
men plundrar i skuggan av händelseförloppet
bortom vidvinkelnseendet,
byter skepnad vid direkt bemötande och i den undanskymda vrån
ligger förvaringsplatsen för allt som samlats under åren av inre bedrägeri



det är skönt att det är över,
du ska trotsa sina rädslor
och rädslorna över att ens välbefinnande ligger i någon annans händer får håren längst min rygg att resa på sig och näst intill spricka ut genom min yllekofta


spring så långt benen bär dig! skriker hon
men trotsa det också




stå och klampa ner hälarna i betonggolvet tills fotsulorna rivs upp
och du skvätter upp ditt egna blod längst väggarna


riskerna skrämmer oss ofta
att man riskerar det man har - för att potetiellt förlora allt
även om vinsten är värd att riskera så tar vi allt för sällan risken
för fara är riskens närmaste vän
"vi har ju det ganska bra"
tryggheten har alltid varit våran egna fiende





men vad händer om strävan blir målet
att man likt ett barn letar efter det man inte kan få
"det är inte du, det är jag"
strävans närmaste vän är ansträngning


slutlig diagnos: kronisk otillfredställelse