dekadens

Det är inte så längre, ilskan river inte längre på insidan i desperation, vill inte längre ut till varje pris.
Det gamla är som bortblåst och nya vindar artar sig längst horisonten i den stora pumpande röda muskeln som sägs innehålla en hel livstid av kärlek.
Det som tidigare var en bottenlös frustration om att ingen gjorde som man förväntade sig har formaterats om, som en gammal överhettad hårddisk.

Det var en ny soluppgång och redan tidigt kunde man förutspå en vacker dag. En vacker kväll.
Där inga problem kunde uppdagas, nej, för det fanns inga problem i henne.
Hon var tömd på ilskan, en sten som hade lättat, en fågel som lärt sig flyga, askungen när hon hittar sin glassko.

Pupillerna växer i takt med storhetsvansinnet.

Planerna smids bäst under tystnad.

För jag hörde någonstans att hon var drottningen av att optimera allt.