I think her name was Kenai
[utan konstigheter eller svåra ord]
det här är ju inte jag.
jag är inte du.
för du är ute och dricker och skrattar bort det som skrapar från insidan precis innan du somnar.
inte konstigt att du inte vill gå hem ensam.[det är så jävla basic]
och vem fan vill du gå hem med då?
någon som är lika förlorad i sin själ som du.
helst någon som inte fattar att du är en förklädd guldstaty som ingen putsat på. du ser ut som sot.
[tio steg tillbaka sen du kom hem]
du vet ju vem du är.
när slutade du att tänka på allt det där som faktiskt får dig att må bra?
när slutade du tänka.
när hamnade skräpet i din periferi, när hamnade alla andra i centrum av ditt liv.
när kom ens de där pojkarna in i ditt synfält.
varför brydde du dig om det.
vi har ju alla fem pratat om det här med hål.
det hålet du måste fylla.
du vet ju vem du är.
suktar på tanken om att kanske allt kommer bli bättre om du får förföra honom igen,
[din dumma snorunge]
om du får visa vad du går för i dina mästerliga knep som du inte ens orkar utöva länge
- för det finns ju ingen som är värd din tid.
ingen som är värd att få se dina konster utövas.
för ingen kommer att uppskatta dem.
de är för skickligt förklädda,
typ som att briljera med synonymer i sin dagbok ingen ändå kommer att läsa.
det längsta du förmår dig till ansträngning är när du i brist på annat frågar den där killen om han ville ligga.
tacka gudarna för din skull att han inte ringde upp.
[för polly - det här är inte din cup of tea]
det är inte dina mästerverk som du plockade ner ifrån väggarna för en massa månader sedan.
det är hon som blivit bortskyfflad av alla fördommar och skitsaker som kommit ivägen för målet.
du vet ju vem du är.
jag vet vart allt gick i kras.
det var när du lät den där fula, tjocka, flintskallige killen få dig på fall.
du tvistade sanningen om dig själv, nu när du ser tillbaka på det.
men det var ju inte ens givande.
han var en manupilativ osäker djävul utklädd till en joker.
han spexade för alla men under ytan slipade han egget på den stora kniven som sakta skulle döda dig från insidan.
men du tänker inte hämnas, nej, för han är inte värd en enda sekund av din uppmärksamhet.
det vet ju vem du är.
Du är hon som kan styra vad de ska tänka, vad de ska känna och hur långt det ska gå.
du är ju hon som behöver två, helst tre stycken på samma gång som du kan varva mellan, så alla behov fylls.
du är ju hon som inte ens klarar av ordet celibat.
du är ju hon som vet att kärlek är bara ett ord vi hittat på - annat gäller det innebörden.
för innebörden är något som alla har en egen sanning om, ingen har rätt, ingen har fel.
du är ju hon som för sig som en ängel.
du är ju hon som inser att du är viktigare än dem.
du är ju hon som ser att du kan inte göra allt för alla andra
[öppna kort]
du är hon som inte hittat sig själv än men vill göra det hellre än något annat.
du vet inte ens om du vill ha hans hjälp, för du vill inte låta honom födas på sina behov,
om inte han låter dig föda på dina. för ni kommer alltid ha varandra i ett järngrepp.
[öppna kort var det]
du är ju hon som älskar öppna kort, för han ser igenom varenda lögn ändå
du är ju hon som vacklar i mörkret, fast du har hittat rätt hus att leta i
du är ju hon som inte alls bryr sig om det dära du brydde dig om igår
du är ju hon som inte alls är som någon annan.
du är ju hon som är precis som honom.
[öppna kort]
du är ju jag. och jag tror att du är tillbaka.
translate me
She was the modest little bird on the worlds ultimate border.
You will keep her hope alive but puncture her heart .
she was so diminutive in his mahogany eyes .
fall in love , consume , neglect , destroy .
No one will admit the allegations .
All she wanted was to feel again . Notice how the adrenaline pumps , the words tribes themselves up and how she totally abandon her trust in you, what she misses the most .
Of affection that if she would jump , you would catch her
Memories can sometimes be so sharp they leave us bleeding
The perfect love quickly loses its perfection when it must be faced alone
Sometimes, two people carry two very different dictionaries.
Sometimes, two people carry two very different dictionaries.
the naked truth
I promised myself never to lie again.
To stand for my desicions. For my fuckups.
so thats why I told you the truth.
even though it hurts. I'm sorry
It was beautiful. But I threw razorblades at and across it.
I cut it up and left deep fleshwounds - they will leave scars.
There was blood everywear
I ran through the kitchen and tried to find towels to clean it up, but I just got covered in red as I threw myself on the floor.
I don't deserve you.
To stand for my desicions. For my fuckups.
so thats why I told you the truth.
even though it hurts. I'm sorry
It was beautiful. But I threw razorblades at and across it.
I cut it up and left deep fleshwounds - they will leave scars.
There was blood everywear
I ran through the kitchen and tried to find towels to clean it up, but I just got covered in red as I threw myself on the floor.
I don't deserve you.
jagkanförfanintesovanuheller
Hon behövde bara dansa med vargarna
Hon behövde känna spänningen i fingertopparna
Hon behövde känna att hon kunde leva efter allt
Hon behövde komma bort för att inse att hon ville vara hemma
Hon insåg inte hur lyckligt lottad hon var då
för då var det bara som en drog hon inte kunde sluta med
Nu är det på riktigt
konstigt hur det fungerar
allting blir till ingenting när du står där och ler i mina äckliga drömmar
antingen slutar du komma till drömmarna
eller så kommer du på riktigt
för det här är tortyr i mitt sinne.
antagligen har du även slutat att titta in här och lever på din egna upptäcksfärd
men det var värt ett försök
DETFLÖTBARAKÄRLEKIHENNESVENER
det flöt bara kärlek i hennes vener
detta fält måste fyllas i
min man
Visst var vi två vackra världar som kolliderade likt big bang, och vi skapade vårt universum.
Gnistor sprakade i takt med våra hjärtan och själarna dansade i en symbios som doftade av välbehag.
Dina fingertoppar darrade av energin du gav ifrån dig när du drog dem över mina höftben och viskade att du älskade mig. Jag älskar dig.
Jag höll mig förtvivlat kvar i ett lyckorus av känslor som verkade fördubblas varje minut. Du satte en spruta i armen på mig och slutade inte trycka på spateln som sakta blandade ner drogen av välbehag i mina ådror.
Hur kunde jag?
Långsamt och plågsamt så försvann jag.
En egendomlig kidnappning som bara jag kunde styra av, något sa till mig att låta det gå.
Så jag flög bort, så långt bort man kommer utan att man börjar komma tillbak
a igen.
Plågsamt töjde jag banden mellan oss och det stramar fortfarande där min själ en gång var helad. Nu ser det mer ut som ett tunnt vitt spöke som desperat klamrar sig fast.
.
Men, fakumet kvarstår, likt påsköarnas mysterier, pyramidernas storhet och chinesiskamurens beskydd så står vi kvar.
Jag beslutade att släppa sargen och dansa med i konståkningsprinsessornas vackra dans.
Jag bara väntar på att min prins ska visa sig, lyfta upp mig i hans vackra, brunbrända armar med ett leénde på sina läppar och en beslutsamhet som säger att han är min för evigt.
Gör du det bejbi så tar jag dig nu.
De skrämmer mig men jag släpper hela världen för dig.
Gnistor sprakade i takt med våra hjärtan och själarna dansade i en symbios som doftade av välbehag.
Dina fingertoppar darrade av energin du gav ifrån dig när du drog dem över mina höftben och viskade att du älskade mig. Jag älskar dig.
Jag höll mig förtvivlat kvar i ett lyckorus av känslor som verkade fördubblas varje minut. Du satte en spruta i armen på mig och slutade inte trycka på spateln som sakta blandade ner drogen av välbehag i mina ådror.
Hur kunde jag?
Långsamt och plågsamt så försvann jag.
En egendomlig kidnappning som bara jag kunde styra av, något sa till mig att låta det gå.
Så jag flög bort, så långt bort man kommer utan att man börjar komma tillbak
a igen.
Plågsamt töjde jag banden mellan oss och det stramar fortfarande där min själ en gång var helad. Nu ser det mer ut som ett tunnt vitt spöke som desperat klamrar sig fast.
.Men, fakumet kvarstår, likt påsköarnas mysterier, pyramidernas storhet och chinesiskamurens beskydd så står vi kvar.
Jag beslutade att släppa sargen och dansa med i konståkningsprinsessornas vackra dans.
Jag bara väntar på att min prins ska visa sig, lyfta upp mig i hans vackra, brunbrända armar med ett leénde på sina läppar och en beslutsamhet som säger att han är min för evigt.
Gör du det bejbi så tar jag dig nu.
De skrämmer mig men jag släpper hela världen för dig.
you had me at hello
Jag tittade upp och fann mig i min spegelbild
fascinerad över synen, höll andan, för tiden verkade stå still
Kan detta verkligen vara, fast jag bara är ett barn?
Vad hände egentligen på bussen den där dan?
Ekvationen är ett mysterium men resultatet är uppenbart
Underbart blev en underdrift, det blev ett faktum ganska snart
Vi tumlade runt i känslor, centrerade i oroshärden
Vi har båda sagt det förut men det var du och jag mot världen
Visst var det helt fantastiskt att pensla upp vårt liv
men likheten den sprang ikapp oss - vi målade inte vårt motiv
så jag fick dig att lämna, för jag var ingenting att ha
jag fruktade min spegelbild så, jag kasta den i kras
Min plan var att glömma, och att läka mina öppna sår
men där fanns inget sår att läka och jag minns dig fortfarande som igår
planen var försummad och jag hamnade med mig själv
fumlade i mörkret, letandes efter min andra hälft
Duckade för min spegelbild, den förföljde mig överallt
Jag orkade inte springa mer tillslut och fångades av min sanningshalt
Allting som jag hade glömt, gav tillkänna så jag flippa ut
utan en axel att gråta mot, jag fick leta själv och hittade tillslut
Det kan tyckas låta enkelt
men det finns inga ord för oss
fascinerad över synen, höll andan, för tiden verkade stå still
Kan detta verkligen vara, fast jag bara är ett barn?
Vad hände egentligen på bussen den där dan?
Ekvationen är ett mysterium men resultatet är uppenbart
Underbart blev en underdrift, det blev ett faktum ganska snart
Vi tumlade runt i känslor, centrerade i oroshärden
Vi har båda sagt det förut men det var du och jag mot världen
Visst var det helt fantastiskt att pensla upp vårt liv
men likheten den sprang ikapp oss - vi målade inte vårt motiv
så jag fick dig att lämna, för jag var ingenting att ha
jag fruktade min spegelbild så, jag kasta den i kras
Min plan var att glömma, och att läka mina öppna sår
men där fanns inget sår att läka och jag minns dig fortfarande som igår
planen var försummad och jag hamnade med mig själv
fumlade i mörkret, letandes efter min andra hälft
Duckade för min spegelbild, den förföljde mig överallt
Jag orkade inte springa mer tillslut och fångades av min sanningshalt
Allting som jag hade glömt, gav tillkänna så jag flippa ut
utan en axel att gråta mot, jag fick leta själv och hittade tillslut
Min andra hälft fanns ingenstans, han var iväg på sin egna inre färd
och utan att han visste hade han färgat min svartvita känslovärld
jag fann honom på sin gamla ort och bitarna föll på plats
om jag blir prinsessa kan du bli min prins och vi leva lyckligt i vårt palats
och utan att han visste hade han färgat min svartvita känslovärld
jag fann honom på sin gamla ort och bitarna föll på plats
om jag blir prinsessa kan du bli min prins och vi leva lyckligt i vårt palats
Det kan tyckas låta enkelt
men det finns inga ord för oss
Vi ger inte upp utan ett krig,
men vi tycker inte om att slåss
men vi tycker inte om att slåss
Vi kunde lika gärna, aldrig någonsin mötts.
Eller var vårt möte redan bestämt långt innan vi fötts.
Eller var vårt möte redan bestämt långt innan vi fötts.
Såp
Vi rör försiktigt ner alla ingredienser i en skål och tillsätter gnistan av kärlek.
Brygden börjar sakta dofta det där välbekanta förförande söta.
Vi doppar varsamt ner det stora stora stålröret i grytan format som en ögla i spetsen och håller andan.
Den regnbågsfärgade hinnan skiftar i ljuset och vi blåser hårt och länge på öglan som stramt håller hinnan på plats.
Den stora bubblan som bildas svävar några centimeter över marken. Den ser mäktig och frestande ut.
Han tittar på mig och fattar min hand.
-Håll andan nu, säger han och rycker med mig in. In i vår bubbla.
Det var en kär lek vi lekte. Pulserande genom vackra känslor i regnbågsfärger.
Symbolen för obalans i symbios.
Regn.Solsken.
De säger efter regn kommer solsken, men vad händer efter en regnbåge?
Efter att både regn och solsken passerat samtidigt?
Stop, sätt livet på paus. Bubblan är så jävla underbar.
Som två magnetiska självar slits vi isär av någon slags formalitet.
Känner du hur det stramar?
Kenai.
Hon var ängeln med ljusa korkskruvar som dansade omkring som en vacker orörd docka.
Hennes röst var porös och mjuk och det enda hon talade om var kärlek och passion.
Hon var det genuina ursprunget till själen som omgav hennes hjärta.
Själen som någongång för länge sedan blivit kluven av en tyrann.
Hon hade blivit vanärad på allt och hade sakta krypit in i sitt skal.
Nu skall skalet krossas med hammare och yxor.
You in?
Det flockas kring tömda flickor
Det gäller om inställning. En inställning i mörkrets dimma där man fattar beslut.
Vad ska jag göra utan en polstjärna att gå efter?
Släng på dig dina 3d glasögon och analysera ner minsta beståndsdel - nej. Gör inte det.
Hon vandrade trött tillbaka i en stad hon nyss anlänt till.
Den kalla höstluften slog henne i ansiktet samtidigt som det började dugga.
Vilken ironi om hon blivit knivhuggen till döds nu tänkte hon men avfärdade snabbt det tankegångarna som ledde till tomheten.
Hon gick från någon hon aldrig träffat. Som hon kände utan och innan - innan.
Splittrad om vad som hände inombords och överväldigad med kärlek, tomhet, lycka och förlust.
Ironin vällde över henne igen som en ångestfylld tsunami om att hon inte insåg sin lycka förens hon förlorade den.
Det är ju vad alla säger. Fan att jag blivit en del av ett jävla ordspråk - tänkte hon.
Hon hoppade i huvudet och visste inte vem hon skulle lyssna på.
Det slutade med att hon bestämde sig för att känna. Bara känna.
Jag tänker bara känna.
Sitka är död. Äntligen.
Hon blev knivhuggen till döds i Lund.
Vad ska jag göra utan en polstjärna att gå efter?
Släng på dig dina 3d glasögon och analysera ner minsta beståndsdel - nej. Gör inte det.
Hon vandrade trött tillbaka i en stad hon nyss anlänt till.
Den kalla höstluften slog henne i ansiktet samtidigt som det började dugga.
Vilken ironi om hon blivit knivhuggen till döds nu tänkte hon men avfärdade snabbt det tankegångarna som ledde till tomheten.
Hon gick från någon hon aldrig träffat. Som hon kände utan och innan - innan.
Splittrad om vad som hände inombords och överväldigad med kärlek, tomhet, lycka och förlust.
Ironin vällde över henne igen som en ångestfylld tsunami om att hon inte insåg sin lycka förens hon förlorade den.
Det är ju vad alla säger. Fan att jag blivit en del av ett jävla ordspråk - tänkte hon.
Hon hoppade i huvudet och visste inte vem hon skulle lyssna på.
Det slutade med att hon bestämde sig för att känna. Bara känna.
Jag tänker bara känna.
Sitka är död. Äntligen.
Hon blev knivhuggen till döds i Lund.
Draft
Nu ska jag sova för imorgon händer det grejjer. Vi ska in till Göteborg jag o Elite och kolla på film. Ring när du är högst upp på avenyn så kommer vi och möter dig, så talar vi om sist vi var här.
Jag har en djup innerlighet, något jag inte visste.
Min värld har satt sig på sin spets och jag har aldrig innan levt så i nu.
Nu.
Lycka är att inte längta till något.
Jag längtar inte till Australien, till nästa helg, tills imorgon eller tills jag ska gå och lägga mig fast jag är förbaskat trött.
Sukta gör jag desto mera. Efter närhet - för det har visat sig att jag har ett behov som tidigare varit helt tillfredställt men som på senare månader inte räckt till. Detta trots att mina kära vänner och en del som jag inte känner så väl får massera, klia och killa mig flera gånger om dagen.
Jag hatar att bubbla inombords och jag gick senast igår fram till två killar på stan som gav ut gratis-kramar.
Med öppna armar klamrade jag mig fast runt en okänd man.
Han höll kvar mig lite extra.
Ni vet hur det känns när röda ögon ser svart, och jag sänder en tanke till dig som ligger sömnlös inatt.
Är du den som gråter när ingen ser på? Är du en av dem som berörs ändå?
Den frågan du ställer hör inte hemma här.
du borde ha frågat;
Hur hamnade vi isär.
Min värld har satt sig på sin spets och jag har aldrig innan levt så i nu.
Nu.
Lycka är att inte längta till något.
Jag längtar inte till Australien, till nästa helg, tills imorgon eller tills jag ska gå och lägga mig fast jag är förbaskat trött.
Sukta gör jag desto mera. Efter närhet - för det har visat sig att jag har ett behov som tidigare varit helt tillfredställt men som på senare månader inte räckt till. Detta trots att mina kära vänner och en del som jag inte känner så väl får massera, klia och killa mig flera gånger om dagen.
Jag hatar att bubbla inombords och jag gick senast igår fram till två killar på stan som gav ut gratis-kramar.
Med öppna armar klamrade jag mig fast runt en okänd man.
Han höll kvar mig lite extra.
Ni vet hur det känns när röda ögon ser svart, och jag sänder en tanke till dig som ligger sömnlös inatt.
Är du den som gråter när ingen ser på? Är du en av dem som berörs ändå?
Den frågan du ställer hör inte hemma här.
du borde ha frågat;
Hur hamnade vi isär.
sista för dig.
Så förlåt om jag bara säger tjena när vi syns
slipper kännas vid svidande förr i tider
kanske var vår historia en fjärill på nål
vacker att titta på men vingar som inte slår
Ibland vill jag återvända
Men det finns ett litet dilemma
Det känns som skorna börjar klämma
Jag har fått växtvärk jag måste lämna
Staden känns för liten
Du och jag börja om det känns för tidigt
Eller för sent hur den än blir,
det kommer alltid vara en del av mitt liv
Har vi flyttat spridits för vinden
födda på nytt och vi slog igen grinden
Ibland på tunn is, okända vatten,
du vet hur jag älskar hur vi rusade igenom natten
I en okänd taxi,i en okänd stad
som mange med tiss en okänd lag
den dagen då det är kört för våran värld
så är jag redan död eller springer för allt vad jag är värd
vi är inte neutrala i en värld som brinner, vänta bara
känner du ibland som jag? "kan inte någon släppa av mig?"
slipper kännas vid svidande förr i tider
kanske var vår historia en fjärill på nål
vacker att titta på men vingar som inte slår
Ibland vill jag återvända
Men det finns ett litet dilemma
Det känns som skorna börjar klämma
Jag har fått växtvärk jag måste lämna
Staden känns för liten
Du och jag börja om det känns för tidigt
Eller för sent hur den än blir,
det kommer alltid vara en del av mitt liv
Har vi flyttat spridits för vinden
födda på nytt och vi slog igen grinden
Ibland på tunn is, okända vatten,
du vet hur jag älskar hur vi rusade igenom natten
I en okänd taxi,i en okänd stad
som mange med tiss en okänd lag
den dagen då det är kört för våran värld
så är jag redan död eller springer för allt vad jag är värd
vi är inte neutrala i en värld som brinner, vänta bara
känner du ibland som jag? "kan inte någon släppa av mig?"
stryp
jag orkar inte.
ladda ur mig någon. nu tack.
min enda tillfälligt nattliga vän har dragit iväg till mexico för att vara med i paradise hotell.
jag får lite ont i magen för hans skull. vem fan ska dämpa min ångest nu?
ditt jävla smutsfall.
ladda ur mig någon. nu tack.
min enda tillfälligt nattliga vän har dragit iväg till mexico för att vara med i paradise hotell.
jag får lite ont i magen för hans skull. vem fan ska dämpa min ångest nu?
ditt jävla smutsfall.
Dead money
Jag smyger sakta in i ett vakum av en obrukad bit själ som jag tidigare aldrig påträffat hos mig själv.
Den, liksom de minsta bubblorna under vattenytan flyter
sakta sakta uppåt och är på väg mot ytspänningens förgörelse.
Jag granskar dessa bubblorna förundrat och
ser saker jag aldrig visste om mig själv spegla sig och fastna i näthinnorna.
Att de skulle fastna för gott visste jag inte förens långt långt senare. Tur var väl det.
Besvikelsen är störst när man ger en desillusionerad bild av sig själv och tror på det.
När man sätter fötterna på vattenytan och befaller den att bära upp en.
Fast besluten över att man kan trippa på spegelytan som den där
viktiga mannen som föddes för sisådär tvåtusennio år sedan.
Den, liksom de minsta bubblorna under vattenytan flyter
sakta sakta uppåt och är på väg mot ytspänningens förgörelse.
Jag granskar dessa bubblorna förundrat och
ser saker jag aldrig visste om mig själv spegla sig och fastna i näthinnorna.
Att de skulle fastna för gott visste jag inte förens långt långt senare. Tur var väl det.
Besvikelsen är störst när man ger en desillusionerad bild av sig själv och tror på det.
När man sätter fötterna på vattenytan och befaller den att bära upp en.
Fast besluten över att man kan trippa på spegelytan som den där
viktiga mannen som föddes för sisådär tvåtusennio år sedan.
Om det var kärlek, förälskelse, svärmeri, vänskap, lust, passion, tillgivenhet, betagenhet, dyrka eller ren galenskap kommer ingen någonsin att få veta - det enda vi har är nu och nuet är borta helatiden.
Det vi visste för stunden var självklart, men det som hände igår hade vi redan glömt av och morgondagen fanns inte.
På så sätt är det likt det som är nu.
Det vi vet nu är självklart, det som hände igår är glömt och vi vet inget om morgondagen.
Inte mycket mer än spelpjäserna har förändrats.
Jag tror däremot, otvivelaktigt på att alla beslut jag fattar är optimala - och jag vet att det kommer visa sig såsmåningom.
Det vi visste för stunden var självklart, men det som hände igår hade vi redan glömt av och morgondagen fanns inte.
På så sätt är det likt det som är nu.
Det vi vet nu är självklart, det som hände igår är glömt och vi vet inget om morgondagen.
Inte mycket mer än spelpjäserna har förändrats.
Jag tror däremot, otvivelaktigt på att alla beslut jag fattar är optimala - och jag vet att det kommer visa sig såsmåningom.
Vi blev ett framgångsrikt debacle
Ett lyckosamt sammanbrott.
Resultatrik fast utan att någonsin göra mål, touchdown eller schackmatt
Jag var en sönderanalyserad tiltad underdog
- bluffade och blev länsad på hela mitt kapital
av den bästa spelaren jag någonsin stött på.
Ett lyckosamt sammanbrott.
Resultatrik fast utan att någonsin göra mål, touchdown eller schackmatt
Jag var en sönderanalyserad tiltad underdog
- bluffade och blev länsad på hela mitt kapital
av den bästa spelaren jag någonsin stött på.
jo det var din pojkvän
man borde inte få beblanda mig med män som har haft relationer över ett år.
det är för enkelt då.
som om vi skulle vara monogama.
det är ett skämt.
det är för enkelt då.
som om vi skulle vara monogama.
det är ett skämt.
fuck you. fan.
Du kommer ringa om en timme. Börja samtalet med att säga att du vill avsluta det.
Vi kommer prata, du lugnt som vanligt och jag med gråten i halsen, som vanligt.
Du kommer fråga, men innan jag svarar kommer du att försvinna.
Du förstår inte mig och jag förstår inte att du inte kan förstå mig.
Du om någon borde veta hur jag fungerar.
Du tror du vet men jag vet mycket mer.
Du kommer ringa om en timme. Börja samtalet med att säga att du vill avsluta det.
Vi kommer prata, du lugnt som vanligt och jag med gråten i halsen, som vanligt.
Du kommer fråga, men innan jag svarar kommer du att försvinna.
Du förstår inte mig och jag förstår inte att du inte kan förstå mig.
Du om någon borde veta hur jag fungerar.
Du tror du vet men jag vet mycket mer.
va det något ja sa?
Hello world
Hope you're listening
Forgive me if I'm young
For speaking out of turn
There's someone I've been missing
I think that they could be
The better half of me
They're in their own place trying to make it right
But I'm tired of justifying
So i say to you
Come home
Come home
Cause I've been waiting for you
For so long
For so long
And right now there's a war between the vanities
But all i see is you and me
The fight for you is all I've ever known
So come home
I get lost in the beauty
Of everything i see
The world ain't as half as bad
As they paint it to be
If all the sons
If all the daughters
Stopped to take it in
Well hopefully the hate subsides and the love can begin
It might start now
Well maybe I'm just dreaming out loud
Until then
Come home
Everything i can't be
Is everything you should be
And that's why i need you here
Everything i can't be
Is everything you should be
And that's why i need you here
So hear this now
Come home
tjugofyraminuterochfemsekunder till
Du frustade nästan i lidelse när dina ord yppade sig i en allt för långsam takt,
du utelämnade inget och allt när du talade om dina känslor.
Hon var den anspråkslösa lilla fågeln vid världens yttersta gräns.
Du kommer hålla hennes hopp vid liv men punktera hennes hjärta.
Så diminutiv var hon i hans mahogny ögon.
Men tonerna från hennes piano klingade vackert men sorgset på sista versen,
upplösningen var nära och han hade förbrukat hennes själ för sista gången.
Hon hade bestämt sig för att inte gråta in i det nya skedet och epoken av hennes liv och bet sig i läppen.
Det var som om han trodde att hon kunde läsa hans tankar och förstå hans sinnelag.
Hon var kaotisk inombords och som en vilsen, bortkommer och förlägen liten fågel som bara ville testa sina vingar hade hon störtat mot marken.
Hennes begär av att få röra vid dig kunde hon inte förtrycka - hur mycket hon än försökte kuva känslorna spred de sig som råttorna i Vasastan längst hennes ryggrad och över hennes kropp.
förälska, förbruka, försumma, förgöra.
Ingen vill kännas vid anklagelserna.
Allt hon ville var att få känna igen. Känna hur adrenalinet pumpar, hur orden stammar sig fram och hur hon fulkomligt överger sin tillit till dig, det hon saknar mest.
Tillgivenheten att om hon skulle hoppa, så skulle du fånga henne.
Dröm
Jag vaknade upp helt kallsvettig i panik.
Tittade på mina händer om de fortfarande var blodiga.
Vände och vred mig för att leta efter kniven du hade attackerat mig medm kniven jag hade dödat dig med.
Jag såg det svarta i dina ögon du hade den där gången jag trodde du skulle döda mig.
Kom emot mig med en kniv och bad om ursäkt för det du var tvungen att göra.
Du tog tag i mig med dina stora händer och skar ett hål rakt ner i min hals till mina lungor. Jag kände ingenting förutom besvikelse.
Mannen jag litade på mest av alla hade bedragit mig och var nu i full gång med att döda mig så långsamt han bara kunde.
Du snittade mig över allt och jag skrek av allt blod som rann över min hjälplösa kropp.
Fruktan över att du hade förändrats så var störren än fruktan att dö.
Efter flera timmar av fysisk och psykisk tortyr kom du med dödsstöten - en lång smal stålpinne som du skulle trycka ner i halsen och punktera mitt hjärta med.
"det är hjärtats fel" sa du och andades ut i beredskap.
Jag skrek och skrek och utan förvarning kom jag loss.
Jag stod bredvid ditt tortyr bord och greppade snabbt tag i kniven som låg på det kalla stålbordet.
Du började förklara dig, varför du gjort som du gjort men jag lyssnade inte och stack dig i sidan.
Du verkade oberörd så jag stack dig igen. Du kom emot mig och jag såg hur dina ögon vilade på kniven som du ville få tillbaka.
Jag tog ett djupt andetag och högg den i dig så många gånger jag kunde utan att tappa balansen eller att få mjölksyra i mina armar. Jag såg hur du blev svagare, men du dog inte.
Halspulsådern måste av.
Så jag trycker upp dig mot väggen, ber om ursäkt och drar ett snitt över halsen.
Det händer knappt något - så jag gör det igen, denna gången med mer kraft.
Fortfarande står du och tittar på mig.
Så jag gör det igen, och igen och igen så många gånger att jag börjar skrika av förtvivelse.
Vad håller jag på med?
Tillslut ser jag hur blodet rinner ut och hur du sakta faller in i mina armar som nu är så trötta att även jag faller till marken. Död inombords för jag just dödat min själsfrände.
Tittade på mina händer om de fortfarande var blodiga.
Vände och vred mig för att leta efter kniven du hade attackerat mig medm kniven jag hade dödat dig med.
Jag såg det svarta i dina ögon du hade den där gången jag trodde du skulle döda mig.
Kom emot mig med en kniv och bad om ursäkt för det du var tvungen att göra.
Du tog tag i mig med dina stora händer och skar ett hål rakt ner i min hals till mina lungor. Jag kände ingenting förutom besvikelse.
Mannen jag litade på mest av alla hade bedragit mig och var nu i full gång med att döda mig så långsamt han bara kunde.
Du snittade mig över allt och jag skrek av allt blod som rann över min hjälplösa kropp.
Fruktan över att du hade förändrats så var störren än fruktan att dö.
Efter flera timmar av fysisk och psykisk tortyr kom du med dödsstöten - en lång smal stålpinne som du skulle trycka ner i halsen och punktera mitt hjärta med.
"det är hjärtats fel" sa du och andades ut i beredskap.
Jag skrek och skrek och utan förvarning kom jag loss.
Jag stod bredvid ditt tortyr bord och greppade snabbt tag i kniven som låg på det kalla stålbordet.
Du började förklara dig, varför du gjort som du gjort men jag lyssnade inte och stack dig i sidan.
Du verkade oberörd så jag stack dig igen. Du kom emot mig och jag såg hur dina ögon vilade på kniven som du ville få tillbaka.
Jag tog ett djupt andetag och högg den i dig så många gånger jag kunde utan att tappa balansen eller att få mjölksyra i mina armar. Jag såg hur du blev svagare, men du dog inte.
Halspulsådern måste av.
Så jag trycker upp dig mot väggen, ber om ursäkt och drar ett snitt över halsen.
Det händer knappt något - så jag gör det igen, denna gången med mer kraft.
Fortfarande står du och tittar på mig.
Så jag gör det igen, och igen och igen så många gånger att jag börjar skrika av förtvivelse.
Vad håller jag på med?
Tillslut ser jag hur blodet rinner ut och hur du sakta faller in i mina armar som nu är så trötta att även jag faller till marken. Död inombords för jag just dödat min själsfrände.
