En gång i livet måste man unna sig en riktigt kärlekshistoria.

man träffar flera tusen människor som inte gör något intryck.
men det kräver bara en för att förändra allt.

till det bättre i början, tills man slås av insikten att det bara kan gå utför härifrån.
det är då man stänger av.


"-cinderella can go fuck herself."


sjätte mars, 23.17

sakta pressas den första lilla känslan fram på hela året

den ska snabbt ignoreras




som själsfränden

han för sig som honom,
fast han är mer social
han tittar på mig som honom,
fast han är mer intensiv
han tänker som honom,
fast han är enklare
han är lika oberörd som honom,
fast kanske ännu mer
han håller mig som honom,
fast närmare





han berättar sina tankar som honom,
fast han berättar allt


det enda problemet är att
han röker som honom,
fast ännu mer

boomschakalaka!







å fan.


enhörning

det var en villrådig struntsak som betydde mer än ensamheten
hon behövde inte vara i sällskap
det var mer en jargong hon hade
visst uppskattade hon närhet och kärlek, men det var aldrig långt borta

hon nöjde sig alltid med en och i detta fallet var det lika svårtydligt som
hennes påhittade skrift hon så länge fyllt sina dagboksblad med
näst intill hysteriskt paranoid av att någon skulle kanske läsa någonting av hennes obetydliga liv och känslor
hade hon vid elva års ålder hittat på en egen skrift för att vara säker på att ingen kunde tjuvläsa

ingen får heller veta detta

hon omgav sig med män som gav henne skratt
som gav henne ett vackert motiv att vila sina gröna ögon på
som gav henne en vän för natten

hon begär ingenting
men hon undrar allt





Lucy In The Sky With Diamonds


the power of diversion

för att effektivt ignorera min sinnesvridning så har jag nu skaffat mig ett sidospår.
ett rebound för min mentala hälsa.
fix it

fittdag


du svarade, fast glömde lyfta luren

hur det nu blir
så blir det ju så

när det än blir så
händer ju det

hur det nu kommer sig
ja, det kan fan bara du veta


resultatet av aktsamheten i kommunikationen och den fysiska portionen av vårat antingen smått existerande eller helt fabricerade relation är att det varsamt med stadigt driver mig till en lättare psykotisk sinnesvridning.
det var allt.



bakbunden



rysningar utan biverkningar kanske är den farligaste drogen
det och örter

tillfälligheter är bara tillfälligheter om de händer sporadiskt av en tillfällighet
jag förstår verkligen ingenting
jag ser ingenting
jag kan inte läsa av någonting
jag kan inte säga någonting
för första gången, varje gång
det är ingen tillfällighet


blommor din fitta




hon har gjort det igen.

slå henne på fingrarna för hon har gjort det igen.
senast blev hennes oresonliga förväntningar dock uppfyllda, trots att det likagärna kunde vara av en ren tillfällighet

hur många tillfälligheter får uppstå innan det inte är tillfälligheter längre?





det var ofta människor viskade i hennes öra att de såg gnistor

men hon avfärdade deras ord snabbt



han balanserade på en fin fin tråd som fick henne att bli galen
allt han gjorde var i perfekt symbios med intresse, hövlighet, stilfullhet och charm
inte det minsta öppen, inte det minsta stängd.
vackert reserverad
idealiskt förbehållsam

öppenhjärtig men helighetsfull
förtegen och frispråkig


n å g o t g a m m a l t

jag hittade honom på ett smutsigt kakelgolv på en toalett i en utav Berlins bordell
nersupen och avdeckad med byxorna vid knäna hängde han med handen i det rinnande handfatet och den andra klamrade sig fast rund toalettsitsen som var täckt med upphostad magsyra
som ett våldtäktsoffer med trosorna ut och in, bakbunden med elkablar


hans beroende fick honom att blotta sina innersta tankar med osammanhängande mummel
och med fysiska gärningar såklart,
publika uppstötningar och högljuda sporadiska skrik fick folk att gå i cirklar omkring honom


alltid när det var kris så kom han till mig.
för jag var den enda som kunde rädda honom, dra upp honom och ge tillbaka gnistan.

gnistan var i ständigt ägarbyte -
vi behöll den alltid in i det sista tills den andre låg på sträckbänken
och höll fast i det sista av sin själ och behövde bli räddad. igen.


Det var inte min tur riktigt än.
för vi drog varandra isär
plus och plus blir minus
o c h   d u   v a r   l å n  g t   l å n g t   b o r t a
liksom jag

och jag tror att du behöver gnistan mer än jag
du har ju trots allt din
gniiista.
och det var ju trots allt jag som uppfann optimeringen av den
jag är mästaren av mitt egna påfund såklart
du är ju blott en låntagare



summer.

"I'm not in denial, I'm just very selective of the reality I accept."



luddigt.

förtäckt sinnesstämning
det är dolt, under ytan

kanske obefintligt
påhittat
överanalyserat

dumtkanske
hissnande
charmigt
fjädrande
förförande.


jag gillar det.


































hej.

omdirigera fokus

Är livets känslomässiga hjärta ett pussel som man inte sett locket på?
Hjärtat hoppar ur kontroll och huxflux är alla bitar i en enda röra igen.
Eller så bankar man in bitarna som man tycker att de passar.
Det spelar ju ingen roll om kanterna blir lite stötta.



älska mig, älska inte, älska mig, älskar inte.
Ge mig en blomma någon.
Eller - nej föresten, jag tänker inte låta slumpen avgöra längre.
Sitka och Kenai har sina delade åsikter och bråkar.
Utåt sett är jag lugn - sansad och ihop pusslad.

Sanningen är att jag slängt ner alla bitar i huvudet och skakat runt.
Jag ska börja om från början.

Och lära mig blanda drinkar.
Redbull Vodka.

nu finns det inte inget längre

hon landade i huvudet och insåg att hennes situation var mycket mer än vad hon hade trott sedan tidigare
dumt bra
när fantastiska saker händer inom dig fast man desperat klamrar sig fast vid en fasad så att inte kroppsspråket avslöjar ens tankar ifall man är den enda som har dem

hon var tyst i rädslan av att bli nekad, oälskad eller så kanske hon blivit ett såntdär socialt missfall som hade varit på människors läppar de senaste dagarna, hon kanske missade tydliga signaler.
misstolkade vänskaps signaler till någon form av kär - lek.

hon ville inte vara på, inte vara av, inte fatta beslut, inte fråga.
bara svara ja på allt, väntade på att han skulle fråga.
det kanske har gått för långt, eller för kort.
hur det nu blir.




det kanske låter dumt, men jag tror att hon skulle vilja krypa upp och stirra in i hans ögon med nästipparna nuddandes och att han sakta skulle luta sig in.
för jag tror inte att hon vågar.
jag vet inte, men jag tror att det skulle kännas fantastiskt för dom.
det kanske verkar otroligt, men hon tycker om honom lite mer än alla andra.




du måste olugna ner dig







hon hade mött sin överman
och han sin över kvinna




svarta cigg, äcklig whiskey och utan pojke













äckelpäckel

fanatic

tiden trillar förbi som om den fått dille på att springa
livet blir som en liten snöflinga som rullar fortare och fortare ner i en escalerande backe och bara blir större och större.
du kanske kände henne när hon var mindre

när hon blev kär
dedikerade sin själ till någon
ristade in själsfrände i huden
fick sitt hjärta krossat
förväntade sig någon som aldrig knackade på


hon fyllde sina hål med den ena ytliga förhoppningen till den andra
ingen som ville stanna kvar längre för att fylla henne med riktig substans



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0