enhörning

det var en villrådig struntsak som betydde mer än ensamheten
hon behövde inte vara i sällskap
det var mer en jargong hon hade
visst uppskattade hon närhet och kärlek, men det var aldrig långt borta

hon nöjde sig alltid med en och i detta fallet var det lika svårtydligt som
hennes påhittade skrift hon så länge fyllt sina dagboksblad med
näst intill hysteriskt paranoid av att någon skulle kanske läsa någonting av hennes obetydliga liv och känslor
hade hon vid elva års ålder hittat på en egen skrift för att vara säker på att ingen kunde tjuvläsa

ingen får heller veta detta

hon omgav sig med män som gav henne skratt
som gav henne ett vackert motiv att vila sina gröna ögon på
som gav henne en vän för natten

hon begär ingenting
men hon undrar allt





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0