candy
She work it girl, she work the pole
She break it down, she take it low
She fine as hell, she about the dough
She doing her thing out on the floor
Her money money, she makin'
Look at the way she shakin'
Make you want to touch it, make you want to taste it
Have you lustin' for her, go crazy face it
She's so much more than you're used to
She know's just how to move to seduce you
She gone do the right thing and touch the right spot
Dance in you're lap till you're ready to pop
She always ready, when you want it she want it
Like a nympho, the info, I show you where to meet her
On the late night, till daylight the club jumpin'
If you want a good time, she gonna give you what you want
Stika
Sikta är en mara hon har återvänt i huset - hon kom springandes tillbaks för hon måste känna ruset.
Ruset kom fort och hon blundade av välbehag
Tänkte bara på stunden tänkte inte ens på nästa dag
Så undrar du vem Sitka är, vad Sitka vill ha
Så kan du undra länge för inte ens Sitka har ett svar
SaaVi
benet
jes
what-about-me?
titta inte på mig
vattnet är smutsigt
Spöken i huvudet
Allt har varit så bra det senaste - men nu kom det.
Som en mördare som smyger upp bakom dig och hugger en kniv genom revbenen.
Händerna börjar skaka, benen börjar skaka, huvudet spränger och det känns som att kroppen krampar sig inombords.
Hjärtat pumpar baklänges som titanic motorerna när isberget kom fram ur dimman.
jag andas, och andas, och andas.
När jag var liten sprang jag bara - så fort jag kunde tills jag inte orkade springa mer. Jag kollapsade på någon lekplats flera kilometer från huset och kippade efter luft.
Sen gick jag runt i vad som kändes som flera timmar och bara tänkte.
Nu springer jag inte längre.
Det känns liksom inte lika rätt som när jag var 10år.
Nä, nu andas jag.
Huvudvärken har fortfarande inte släppt och kroppen reagerar på minsta lilla krampartad känsla. Så börjar hjärtat slå.
Min kropp nojjar över allt och jag kan inte säga till den.
Som en mördare som smyger upp bakom dig och hugger en kniv genom revbenen.
Händerna börjar skaka, benen börjar skaka, huvudet spränger och det känns som att kroppen krampar sig inombords.
Hjärtat pumpar baklänges som titanic motorerna när isberget kom fram ur dimman.
jag andas, och andas, och andas.
När jag var liten sprang jag bara - så fort jag kunde tills jag inte orkade springa mer. Jag kollapsade på någon lekplats flera kilometer från huset och kippade efter luft.
Sen gick jag runt i vad som kändes som flera timmar och bara tänkte.
Nu springer jag inte längre.
Det känns liksom inte lika rätt som när jag var 10år.
Nä, nu andas jag.
Huvudvärken har fortfarande inte släppt och kroppen reagerar på minsta lilla krampartad känsla. Så börjar hjärtat slå.
Min kropp nojjar över allt och jag kan inte säga till den.
