Spöken i huvudet

Allt har varit så bra det senaste - men nu kom det.
Som en mördare som smyger upp bakom dig och hugger en kniv genom revbenen.
Händerna börjar skaka, benen börjar skaka, huvudet spränger och det känns som att kroppen krampar sig inombords.
Hjärtat pumpar baklänges som titanic motorerna när isberget kom fram ur dimman.

jag andas, och andas, och andas.
När jag var liten sprang jag bara - så fort jag kunde tills jag inte orkade springa mer. Jag kollapsade på någon lekplats flera kilometer från huset och kippade efter luft.
Sen gick jag runt i vad som kändes som flera timmar och bara tänkte.

Nu springer jag inte längre.
Det känns liksom inte lika rätt som när jag var 10år.
Nä, nu andas jag.

Huvudvärken har fortfarande inte släppt och kroppen reagerar på minsta lilla krampartad känsla. Så börjar hjärtat slå.
Min kropp nojjar över allt och jag kan inte säga till den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0