dekadens

Paralyserad av tvivel om verkligheten inte var en dröm satt jag och tittade på filmen på honom om och om igen.
Maassa frågor tumlade runt i huvudet på mig när det gick upp för mig att det säkert bara var ett dåligt skämt.
Någon ville driva med mig. Hur hittade han mig?
Då pep det till i min telefon. Han ville ses.
Som den där morgonen jag flög ur sängen av ett sms där någon (som snart är en överskattad c-kändis)
undrade var jag var,
lika lätt övertalad var jag också nu.
Men jag hatade samtidigt tanken på att han kunde knäppa med
fingrarna och få ett ja av vem som helst bara för att han är kändis.
Jag om någon skulle sätta honom på plats.


Jag tycker vi kastar alla dokusåpadeltagare i en såpburk.
usch.