Odysséen



Jag tror att de har hamnat på Kytheria och ätit av frukten,
det sägs att den frukten gör att man glömmer sitt förflutna och sitt hemland.

Dom vässar sina svärd inför det kommande kvällskriget då de ska ut och fäktas.
Alla utan förväntningar, förväntningslösa människor är det bästa jag vet.
De sätter på sig sina krigsuniformer, och krigsmasker - allt för att vilseleda offren.
Tekniken har de bemästrat sedan länge och sveper alltid mattan under deras fötter.
Likt sirenerna som lever bland de skelett på männen de förtrollat med deras vackra sång, alla har sitt sätt.
Men metoderna är hemliga och personliga - de går inte att lära ut eller förklara för någon annan
- det är bara något man har.
Vi har det.
Ibland gungar haven men de klamrar sig alltid fast i deras båt, de blir blöta efter långa kvällar men de trillar aldrig i.
De sjunger högt på gatorna och håller varandra i händerna så de inte ska snubbla på kullerstenarna i sina decemeterhöga klackar.
De skrattar alltid, utmanar och förför.
Sen förbereder de sig för att dansa segerdansen kring 7-snåret.










Sirenerna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0