dekadens

blev nog mest besviken.
Besviken på något jag aldrig hade, på hur oimponerande du var och på hur du ryckte åt dig något jag kände mellan mina fingrar. Jag andades ut en djupt andetag och skakade på huvudet inombords.
Det är klart.

Jag gillar inte att ha förväntningar.
Jag försöker att inte ha några, och de jag har är små små.
Däremot så växer de. Jag vattnar inte ens.

Jag gillar inte att det växer utom kontroll. Det får saker och ting att bli så mycket jobbigare då.
Ingen förstår sig på mig.