dekadens

jag må vara avskyvärd


men jag begär bara respekt


jag kanske har misstagit ditt lillfinger för handen


men jag kanske hittar fjädrar efter hönan


jag kanske tycker om att leka


jag kanske har gett mig in på en lek jag inte orkar tåla


jag kanske bara är okey med att vinna


avsyvärda jag


är det det enda du vill säga


jag kommer inte förföra dig imorgon


men jag kanske behöver lite ytlighet


du kanske behöver lite innerlighet


tar du det personligt så är det okej


det enda du har till din nackdel är din utsida


det enda jag har till min nackdel är min insida


jag drar    -    inte    - just det ja. nej


ush för smutsiga amöbor


för vackra silverfiskar


för allas jävla lillfingrar


jag har hittat en machete


och tänker inte hugga av dem


för flykt är inget alternativ


sansa dig


klä på dig ett dött djur


drick pernod tills din hals blir röd


och fläk dig i din sexualitet


ja tack. flykt. ja tack. ja ja ja ja tack.


om du tar det personligt är det okej

nyfikenheten drivs frammåt och pressas ut i ynkliga små ord på tre bokstäver.
försiktigt så smyger sig något in i det stängda och låsta rummet
något som det måste göras plats till
det sålänge orörda rummet behöver ommöbleras
kanske rensas ut

motvilligt slängs känslor som inte använts på flera månader
ner bland skräp som inte betyder någonting mer än dammet i skamvrån
känslan är obstinat och ger sig inte fast dörren är låst
dörren. är. låst.
arg och nyfiken på samma gång börjar den långsamt
tänja på gränserna som har sedan länge funnits där med rädslan rakt i ryggen

rädslan om att förvänta sig någonting som man vet aldrig kommer ske
rädslan av att missta ett lillfinger för en hand
rädslan om att av misstag förväxla förlitan på sig själv med förlitan på sig själv genom någon annan



hej.



don't make yourself to comfortable
but stay as long as you like

---

---

i mina ögon får alla göra som dom vill
konsekvenser däremot blir det alltid
tyvärr
berätta hur du tänker
feel before you speak
skratta
flyg

och för guds skull
gör aktivt medvetna val.

---

your aura is purple

julsångerna skär upp mig från insidan med en slö kniv
kylan lägger sig som ett täcke av obehag över min hud och ensamheten är med påtaglig än den varit sedan den där sommardagen jag blev lämnad för första gången, men det är längesedan nu.

att vara själv och att vara ensam delar sig som mjölk och tranbärsjuice
där själv är ett val och ensamheten är man motvilligt forserad in i
ångesten svämmar över mig som en tsunami och jag känner hur marken under mig vibrerar av sorg
jag försöker nog motvilligt att glömma bort vad jag trodde definerade mig


om någon mer mamma med sitt nyfödda barn i sin barnvagn ger mig ett sånt nöjt, vuxet, äckligt leende så kommer jag spotta i hennes ansikte och säga hur otroligt dum och egoistisk hon är
om någon mer person tror, bara för att snön täcker marken - att vägarna är till alla fotgängares förfogan, så kommer jag att gasa nästa gång de bara kliver ut mitt i vägen
om någon mer säger med nedvärderande ton till mig att jag är en hippie så kommer jag ta upp en joint och blåsa ut den sötdoftande röken i deras pretentiösa ansikten
om någon mer spelar upp White Christmas i nån Tom Dooley/Mariah Carrey-version så hoppar jag




inte nog med att det är kallt och blåsigt och mörkt, nej vi ska spela sämre musik, sätta upp fula ljus i våra fönster, köpa tankeslösa och okänsliga presenter till alla vi tycker om och ytterligare några som vi råkar vara släkt med och så ska vi bjuda på alla sorters lussebullar och pepparkakor så, när allt är över, har vi mer ångest än någonsin för fettet vi dragit på oss över magen.

jag må vara en manodepressiv hippie - men jag är nog lyckligare än majoriteten . och det är bara tragiskt.

nej, nej nejnej.
jag har inget favoritminne. allt är dekadent, dunkelt och mer förvirrande än någonting i nuet.

har man flera rädslor?
för jag har bara en.
finns det människor som inte har någonting att vara rädd om? är de dem som hoppar från broar?

känslor.

vad ger dig gåshud?
du ger mig gåshud.

som en förvirrad borttappad treåring med flätor som hängde ner på ryggen,
klänningens volanger svajade i rörelsen med de dystra skutten hon tog
hon var en nykter mytoman som ständigt blev beprövad på sina svagheter
för nu för tiden svarade hon ärligt på vem hon var
rakt in i själen blev hon dömd utan minsta tillstymmelse på försköning eller manipulering av hennes inre

för det tog emot varje gång hon talade öppet om sig själv


hon försöker hitta hem igen
tillbaka till ursprungspunkten av upprymd lycka
total omedvetenhet är redan bortblåst och kommer aldrig tillbaka
hon är ledsen över det och fasar över vilka prövningar som kommer näst
hon har sett mönstret och ser hur de gradvis blir svårare att hålla integriteten med sig själv
men ett löfte är ett löfte


hon hade en förutfattad mening om något som visade sig vara helt fel
det gör henne förvirrad
kan det vara att hon är utsvulten och vill fylla sina hål
eller är det en liten fjärill som tagit sig in i hennes stängda rum
för med levande ting så ändras alltid allt
och han är väldigt levande
men hon bryter inga löften längre

det är en girig sjukdom
för den ger så mycket
men plundrar i skuggan av händelseförloppet
bortom vidvinkelnseendet,
byter skepnad vid direkt bemötande och i den undanskymda vrån
ligger förvaringsplatsen för allt som samlats under åren av inre bedrägeri



det är skönt att det är över,
du ska trotsa sina rädslor
och rädslorna över att ens välbefinnande ligger i någon annans händer får håren längst min rygg att resa på sig och näst intill spricka ut genom min yllekofta


spring så långt benen bär dig! skriker hon
men trotsa det också




stå och klampa ner hälarna i betonggolvet tills fotsulorna rivs upp
och du skvätter upp ditt egna blod längst väggarna


riskerna skrämmer oss ofta
att man riskerar det man har - för att potetiellt förlora allt
även om vinsten är värd att riskera så tar vi allt för sällan risken
för fara är riskens närmaste vän
"vi har ju det ganska bra"
tryggheten har alltid varit våran egna fiende





men vad händer om strävan blir målet
att man likt ett barn letar efter det man inte kan få
"det är inte du, det är jag"
strävans närmaste vän är ansträngning


slutlig diagnos: kronisk otillfredställelse

eller båda

fötterna klampar i takt med houserytmer i en fusion av aerobic och funk
hoppigt hackigt men det gör ingenting

jag älskar att dansa.

nu ska jag hoppa in i jacuzzin och värma upp mig
sen ska jag svansa efter lite artificiell kärlek
eller vad det nu är

torsdag från sjutton noll noll till tre blir ju tio timmar,
sen på fredag från femton noll noll till halv fem blir ju tretton och en halv timme
sen lördag från elva till halv två blir ju fjorton och en halv timme


det innebär att jag jobbat trettioåtta timmar på tre dagar.
jag har sovit sju.

fan va fet jag e. grym altså.

vill du ge mig lite kärlek?


handslag
famntag
klapp
eller
kyss


komsikomsi

hardrock till tre och glow till sex.
körde hem de fulla fulla till sitt och sedan hem till mamman och pappan.
nu ska jag sova.
godnatt.
imorgon ska vi kalasa

man måste bara hänga ute tillräckligt länge för att alla dödliga ska åka hem.
haha.
not.
äh.
äsh.
god
natt.
jatt
katt
svart.
spritluder
sprutluder
han satte den rätt in i guldgruvan.

dagarna är omvända
sena eller tidiga, hur man nu vill ha det
underbara hippie stosar ner för gatan i en för tunn blommig kjol och gula raybans
dansandes på morgonkvisten
bekräftelsen hade lagt sig och fyllnaden hade fyllts av något ostabilt med fungerande för stunden.
snart kommer väl droppen som får bägaren att rinna över.

---

När hon var fem år var hon hemma hos sin kompis för dagen.
kompisen var med en klasskompis som hon tänkte ge en chans.
hon ville egentligen inte vara vän med henne men hon hade ju så fina leksaker.
och kanske var hon bara konstig i förskolan.
hon hade inte så mycket vänner på den tiden.
hon var konstig och oförstådd.
hon minns när hon kom in i huset så luktade det fränt.
det stack så mycket att hon mådde illa.
friterad lukt var hon inte van vid.
kompisens pappa satt i en utsliten fotölj vid tv:n och åt chips och drack coca-cola.
mamman stog vid köken och lagade något, antagligen friterade pommes och stekte brända hamburgare.
hon ljög ihop något och höll ut tills pappa skulle hämta henne.
hon var tungen att åka hem. bort ifrån detta.
detta konstiga. äckliga. fräna lukten och friterade människorna.
hon tänkte att det inte var konstigt att hennes kompis var som hon var.
när hennes mamma och pappa var så himla äckliga. klart att hon inte visste något bättre.

hon var inte så dum hon.

---

tre vänner. o jerry.

Alla kurvor och celler i hennes brunbrända kropp suktade av förfäran mot nästa steg av förödelse
inget är en slump, hon guidar män till ett högre medvetande
Hon lyfter upp dem, talar när de flyger på moln och slänger ner dem hårt.
För det är i fallet de fattar de rätta besluten.
Forcerar fram någon slags inre panik och sätter dem i en deprissionstrans där de tvingas ta ställning till sitt liv
Alltid med ett fantastiskt resultat

Hon förde sig själv bakom ljuset som en artist som dragit ner ridån på sig själv.
När de stängt av kom känslorna som en våg av kalla kårar och likt en tsunami dränkte det henne fullkomligt i självömkan.
Hon kände hur delar av hennes själ slets bort varje gång, men likt en heroinmissbrukare kunde hon inte sluta.
Hon glömde av alla känslor och som en guldfisk var hon nere i sin fiskskål igen.


Hon trodde det var annorlunda med honom, han med det stora medvetandet kunde väl inte ändras på.
Men när hon fick höra vad som hänt efter Berlin så föll även hans pusselbit på plats och hennes själ fick ännu en bit bortsliten ifrån sig.

Starkt i en förnekan om att det inte alls är sanning, den där uppgiften hon så motvilligt accepterat för så många år sedan. Det där hon trodde var en dröm, en fantasi - precis som när hon satte sig ute på fälten som liten och önskade att utomjordingarna skulle ta med henne bort ifrån jorden.


Skenet bedrog inte, till hennes förtvivlan hade han gått vidare, blivit upplyft av sitt medvetande
för att hon - så hårt - hade släppt ner honom.


hon hade ett behov hon länge inte kunnat förklara av att höra hans röst.