dekadens

måndags exemplaret
andrahandssorteringen
bortprioriteterad
näst bäst
rebound


de faller inte längre lika hårt som betongblocken mot havsbottnen
nu när jag lagt band på min manipulativa Sitka så snärjs det inte heller lika många
den sidan är kvävd på bekräftelse så att mina riktiga jag kan få andas vid vattenytan
detta resulterar en oerhört otillfredställd Sitka som skrapar sig ut från min bröstkorg
plaskandes i ytliga vattenpölar, gråtandes över spilld kärlek
urholkad
skeppen har banat nya vägar och försvunnit i den dimmiga, molniga horisonten
som en drive-in där man stannar, beställer och sedan åker vidare hem
slänger i sig sin snabbmat för att sedan ångra sig och få kvällningar
då fattar man beslutet att det nog är bäst att hålla sig till sin hemlagade mat
i alla fall ett tag, tills man har glömt den där äckliga mätta känslan

jag är snabbmat
jag räcker bara så långt


men jag förstår
jag hade inte velat vara med mig heller