dekadens

som en förvirrad borttappad treåring med flätor som hängde ner på ryggen,
klänningens volanger svajade i rörelsen med de dystra skutten hon tog
hon var en nykter mytoman som ständigt blev beprövad på sina svagheter
för nu för tiden svarade hon ärligt på vem hon var
rakt in i själen blev hon dömd utan minsta tillstymmelse på försköning eller manipulering av hennes inre

för det tog emot varje gång hon talade öppet om sig själv

hon försöker hitta hem igen
tillbaka till ursprungspunkten av upprymd lycka

total omedvetenhet är redan bortblåst och kommer aldrig tillbaka
hon är ledsen över det och fasar över vilka prövningar som kommer näst
hon har sett mönstret och ser hur de gradvis blir svårare att hålla integriteten med sig själv
men ett löfte är ett löfte

hon hade en förutfattad mening om något som visade sig vara helt fel
det gör henne förvirrad

kan det vara att hon är utsvulten och vill fylla sina hål
eller är det en liten fjärill som tagit sig in i hennes stängda rum
för med levande ting så ändras alltid allt
och han är väldigt levande
men hon bryter inga löften längre