dekadens

Tolvslaget spenderade jag nykter ensam bland ett fullt rum med neonljus,
pumpande musik och onyktra människor som omfamnade varandra och skålade bubblande vätskor med jordgubbar.
Rakteterna utanför på avenyn lyste upp himlen för ett par sekunder,
innan man hann blinka så var det över och det var trehundrasextiofem dagar kvar tills nästa kanske mest överskattade iskalla helg på året.

Folk vällde fram på gatan utanför som en vilsen flock med orangutanger som inte visste åt vilket håll de ville åt och jag beskådade dem sittandes på bardisken som en fisk i ett akvarie.
08.30 sattes nyckeln i dörren och med solen som var på väg att gå upp kröp jag ner i soffan och somnade till en dröm om att alla i baren kastade pengar på mig