dekadens

Hon saknar ibland känslan att vara lyckligt ovetande
att le åt det vackra i världen, i andras ögon - har hon sagt

"-vem har det vackraste livet ?"


hennes liv var dekadent
likt killen hon inte riktigt varken kunde på grepp eller släppa taget om
enda gången hon såg honom var på suddiga mornar
och blöta kvällar fyllda av hål


ingen visste vad hon visste
för ingen lyssnade på hennes tysta budskap som försvann i perferin av fest och kolsyresprut
hennes existens fick ingen tyngd för hon smälte in i mängden av ensamvargar som blivit ihopforcerade i en flock där större delen utgjordes av brunstiga alfahanar