Ingen örfil kan slå det kostiga ur mig. Men kramar kan få mig att bli mer kärleksfull.

Promiskuös och skändande
trogen men en lögnare


du var alfahanarnas alfahane och lämnade mig som en antilop, ensam på ett grönbete.
klart att jag blir uppäten


Jag ska karva in mina känslor över min kropp
så alla kan se hur jag känner på insidan





lämna mig ifred nu.
kom aldrig tillbaka
om du inte tänker stanna föralltid




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0