let it bleed
hon hukade sig över den smutsiga toalettsitsen och såg sin spegelbild i det bruna vattnet
mascaran hade runnit ner längst hennes chanelröda läppar
och det innan så perfekt lockiga håret hängde som stripor med vass ner framför hennes ansikte
hon harklade upp snoret som klistrat sig fast i halsen
hennes darriga fingrar greppade tag om toalettringen och hon hulkade sig igen
knackningarna ökade frenetiskt på dörren utanför och musiken pulserade i takt med hennes snabbt bultande hjärta
hon famlade fram sin pennväska och drog upp sitt läppstift,
under läppstiftet hade hon gömt en liten liten plastpåse och hon drog fram den med sina smutsiga naglar
hon stängde toalettlocket och hällde ut det vita guldet på sitsen, rullade ihop en gammal tjugolapp och snortade snabbt upp det, blötte ner näsborrarna lite så inget skulle snyas och klickade ut ur den dunkla toaletten på sina höga kilklackar
vad vet vi om vilken flicka som ler på utsidan med skriker efter hjälp på insidan
självmedicinerar för att döva saker hon inte vet att hon kan känna utan att dö
dunklet över de ensamma timmarna kryper sig upp längst sidorna på hennes späda kropp
och äter långsamt upp henne.
hennes motto blev live fast die young.
men hon levde aldrig.
mascaran hade runnit ner längst hennes chanelröda läppar
och det innan så perfekt lockiga håret hängde som stripor med vass ner framför hennes ansikte
hon harklade upp snoret som klistrat sig fast i halsen
hennes darriga fingrar greppade tag om toalettringen och hon hulkade sig igen
knackningarna ökade frenetiskt på dörren utanför och musiken pulserade i takt med hennes snabbt bultande hjärta
hon famlade fram sin pennväska och drog upp sitt läppstift,
under läppstiftet hade hon gömt en liten liten plastpåse och hon drog fram den med sina smutsiga naglar
hon stängde toalettlocket och hällde ut det vita guldet på sitsen, rullade ihop en gammal tjugolapp och snortade snabbt upp det, blötte ner näsborrarna lite så inget skulle snyas och klickade ut ur den dunkla toaletten på sina höga kilklackar
vad vet vi om vilken flicka som ler på utsidan med skriker efter hjälp på insidan
självmedicinerar för att döva saker hon inte vet att hon kan känna utan att dö
dunklet över de ensamma timmarna kryper sig upp längst sidorna på hennes späda kropp
och äter långsamt upp henne.
hennes motto blev live fast die young.
men hon levde aldrig.
Kommentarer
Trackback
