dekadens

lämnades på trappsteget in till deras liv
mållös och utan skor stod hon och knackade på
känslan av tomhet fyllde henne från den knytnävesstora
muskeln som sas innehålla en hel livstid med kärlek
ut i saltsmakande vätska i hennes klarblåa ögon
tårarna pressades ut och frätte sönder hennes insida

tomheten spred sig som en pest genom kroppen och fingertopparna föll mot marken
hennes knän gav sakta vika och skakade till innan de mötte betongtrappan med en duns
håret föll ner i ansiktet och snoret tjocknade i halsen vilket i sin tur ledde till smärre andnöd
skakandes på huvudet med handflatorna i marken
knäna lämnade två blodfläckar


ingen annan förstår



fältet måste flys ifrån när ingen förstår
och när dörren stängdes så blev du ingen