"misses insecure"

han va den fösta som hade forcerat bort Sitka medvetet.
genom skratt och kramar.


it's all about who you meet
och det var sant. för vad vi än gjorde, så skrattade vi.















"du är rädd för att bli lämnad, jag kommer inte lämna dig, aldrig"

i regret

I did the forbidden, things you should not do.
I tried to stop her but I found her with blood on her hands.

I remember everything if I open all the doors.
But I would rather ceep them shut.

My memory is like a schitzophrenic girlfight.
Nobody getting along and blaming everything on the other.









telling him were to find the person he was looking for

augusti 2009, in wandas guestbook

skriv 3 sidor. om vad? kärlek?

vi vet inget om kärlek, inte mer än någon annan.
vi vet att männen, likt rovdjur skiter i sina offer och lämnar resterna till hyenorna. men vi har bemästrat hyenorna, vi har bemästrat rovdjuren. dom köttätande växter lurar vi in våra offer i en lustgård fylld med lyckliga dofter. sen äter vi upp dem.
för du vet att vi har kontroll, vi bestämmer precis "vem vill du vara idag?" vi häller i oss vin som om det vore vattnet ur en lyckobrunn. inte för att vi annars inte är lyckliga utan för att passa fast in i våra rovdjurs omgivning.

för, som jag skrivit innan - är vi sirener.
vi krigar inre krig. psykologiska spel omfamnar vår vardag och får oss att känna att vi lever. vi lever tjejer.
med peacetecken ingraverat i handleden lever vi som om att det inte finns någon morgondag.
glöm aldrig att vi lever i nuet. ansträng dig för att känna sekunderna ticka i takt med ditt hjärta.
ta aldrig för givet att hjärtat ska slå ett enda slag till.
älska som om du aldrig känt så mycket innan.
dansa som om ingen ser dig.
säg vad du tycker-direkt.
bär inte på saker som tynger dig. spotta ut det. SPOTTA FAN UT DET.
ta inga omvägar - tala med ditt problem.

så de fortsätter, ut på sin vallfärd med vin, cigaretter och skratt.
snubblar fram på kullerstenar med sina klackar, svarta som fernet, blonda i håret som mjölkdrinkarna de alldeles för sällan hinkar i sig. lyckliga för stunden. lyckliga för att de lever, i en skruvad värld - för visst vet de om det. man måste bara acceptera läget - vi är för smarta.
det är dynamik mellan oss, ett pussel som ingen kan förstå.
pusselbitar som ingen kan formge. vi bestämmer vem vi är JUST NU.
det är bara DU som bestämmer.

wanda, nicole och nathalie - vi kör tillsammans. som ett album med en röd tråd genom dess låtar - alla är olika men känslan i musiken är densamma, som en perfekt drink där alla ingredienser smälter på våra smaklökar, en harmoni bara övre krafter kunnat sätta ihop. övre krafter, inte som gud, mer som det naturliga urvalet. DET ÄR VI. ingen annan.

We will love us forever. Det finns ingen morgondag. LOOK OUTSIDE THE FUCKING BOX.
"Jag ska vara tyst ikväll, jag ska låta mina skor tala för mig."
Vi är ytliga mother-fuckers med jävligt mycket under ytan helt enkelt.

Wanda o Nat - jag saknar er, repris i sommar. lätt.

29 nov, 2007

 

There will come a point in your life when you realize who really matters, who dosent and who never did. 
So forget about the people from ur past because there is a reason they didnt make it to ur future .. 
As we grow up, we learn that even the one person that wasnt supposed to ever let you down probably will. 
You will have your heart broken probably more than once and its harder every time. 
You will break hearts too, so remember how it felt when yours was broken.

You‘ll fight with your best friend. 
You‘ll blame a new love for things an old one did. 
You‘ll cry because time is passing too fast, and you will eventually lose someone you love. 
So take too many pictures, laugh too much and love like youve never been hurt because every sixty seconds you spend upset is a minute of happiness youll never get back. 
Laugh when you can, apologize when you should and let go of what you cant change. 
Kiss passionatly, play hard, forgive quickly, take chances, give everything and have no regrets.

Lifes too short to be anything But happy


duvunge

Orden ekade i mitt huvud.
Nej, jag är absolut ingen duvunge,
också en tanken som väl vittnar om ett ungt huvud.

Jag vet bestämt att jag har beslutat mig om att jag inte alls kan fatta stora beslut.

Det har jag beslutat.
Mina val har fullkomligt tveklöst alltid gått på känsla, så länge jag varit mätt, pigg och förnöjd för dagen så behöver jag inte ens fundera på konsekvenser, vägval eller vad jag kan gå miste om.
Jag är alltid säker på att mina beslut är rätt så länge jag svarar snabbt med max en minuts betänketid.





När den akademiska minuten i min mage passerat och jag står inför ett stort beslut blir jag otroligt nervös.
Nu har det snart gått två månader och mitt huvud håller på att implodera av allt jag sugit ut ur stackarn.
Man hade kunnat blåsa konfetti i ena örat och det hade 
sprutat ut i sann Victoria-Siverstedts-glädje ur andra.



Jag tänker och tänker och får avstyra tankegångarna mot hjärtat och magen men mag-känslan och den akademiska minuten är sedan länge borta.

Jag har numera hypokondriska känslor som svajar efter mitt humör.


Som om djävulen och ängeln som sitter på mina axlar
har bytt plats flera gånger om och jag kan inte längre utgöra en skillnad på vilket som är rätt eller fel.



Jag vill inte påstå att mina övertygelser varit helt felaktiga, 
men när det gäller att förutse våra vals konsekvenser och våra kunskapers begränsningar

är vi alla duvungar tills den dag vi dör.



gamla vanor

En fråga som jag tror alla någon gång i livet ställer sig, tanken har även slagit mig i svaga stunder då mitt inre kaos har artat sig utåt ofta riktat mot min bättre hälft.

Min inre storm har ofta lett mig till olika former av incidenter och jag har allt som oftast tittat tillbaka och undrat vad fan jag tänkte med.
Samtidigt vet jag också att om jag hade spolat tillbaka tiden till mina vilsna tidiga tonår hade jag inte ändrat mina beslut eller blivit en annan människa. 
Vissa mår bra av att sitta vid sidan av och titta på matchen. 
Jag vill spela, glidtackla mina motståndare, tjafsa med domaren, få utvisning ibland, bättra på mitt försvar och känna den underbara känslan av att göra mål.
Fuck easy living. It really is boring.



Nej, jag vill inte ha enkel kärlek, även om jag i mina vekaste stunder bett om att få det.
Kanske enkel i vissa former, men jag vill aldrig förstå mig på mina känslor. 
Jag vill att den kärlek jag känner ska vara lika underbar som konfunderande. 
Jag vill häpnas gång på gång över hur mycket kärlek jag vill ge utan att kräva att få det besvarat.
Jag vill att mitt hjärta ska bli krossat om du lämnar mig för gott och jag vill minnas dina berusande ögon föralltid.


Fuck easy love. Let's go against the stream and feel for real


assasin


I work in the dead of night
When the world's quiet, no one is around
Track my moves, racing the yellow lights
To find the gate is open, she's waiting in the room
I just step on through

You get in, you get done and then you get gone
You never leave a trace, or show your face, you get gone
Should've turned around and left before the sun came up again
But the sun came up again



I was a killer, was the best they'd ever seen
I'd steal your heart before you ever heard a thing
I'm an assassin and I had a job to do
Little did I know that girl was an assassin too



Suddenly I'm in over my head and I can hardly breathe
Suddenly I'm floating over her bed and I feel everything
Suddenly I know exactly what I did, but I can not move a thing
And suddenly I know exactly what I've done
And what it's gonna mean to me, mean to me

I'm gone



nummer ett

så nära men
det är precis som att du viskar i örat, men det går inte att känna din varma andedräkt
du vill sova men det går inte att krypa ner bredvid dig
rösten känns så nära och så bekant, men det är som en främling talar
för jag har glömt vem jag var och det har du också,
det ända vi minns var att vi alltid var samma
du är vacker

har jag tappat något, eller hittat något?


ambivalent

Det fanns ingen horisont, inget vattenfall eller soluppgång.

Ingen måne eller stjärna som kunde visa mig vägen.

När jag tittade upp fann jag mig i en stor skog, avlägsen från alla och inte ens vargarnas avlägsna ylande kunde stilla min endsamhet.

 

Allt jag såg vara bara stora stammar som reste sig upp ur marken på några sekunder.

Jag visste att det var inga att strida emot, bara att jag var fast i händelsernas mitt utan kurs frammåt, vänster eller höger.

 

 

Känslan är lika okontrollerad som lyckan i en berg-o-dalbana och lika mörk som en molnig himmel vid midnatt.

Jag kan inte låtsats som att jag är Polly när Sitka kommer fram.

Det ända vi kämpar för att att hon inte ska förstöra oss eller någon annan igen.

 

Jag känner hur hon rycker i tyglarna och likt en vildhäst försöker vi strida emot hennes order in i det sista.

Han som listade ut allt berättade för mig,

"If you learn to control your inner needs you will survive years without a single drop of water"



RSS 2.0