torka
Jag har putsat och polerat på mig själv så länge att min hud har blivit röd och skinnet börjat lossna.
Jag blir inte renare än det här.
Vad vet någon om vad mitt huvud säger till mig. Vem vet var jag är om ett par dagar?
Mitt huvud pulserar innifrån som om något vill ut och mina tår lyder mig inte längre. Jag rycker till i armarna okontrollerat och jag hör inte vad du säger alltid. Balansen kan jag alltid skylla alkoholen på men sanningen är att jag kan nog inte längre trippa på en lina, ens nykter.
Mina läppar krampar sig och somnar av, alltid vid fel tillfälle så jag sluddrar när jag pratar.
Jag biter mig så ofta på tungan och i kinden att jag inte ens blir trött på mig själv längre. Jag har accepterat att världen inte alltid blir som man tänkt sig.
Jag vet något som ingen annan vet. Som ingen annan någonsin kommer få veta att jag vet.
Det hade varit för hjärtekrossande, för alla.
Så för en gångs skull - lyssna på vad jag säger.
