dekadens

De kallade det guldet, lovade desto mera.
I en eufori av fulla människor är jag den nyktra, jag hade kunnat skära skärpan med kniv och luktade till mig rom och cola från meters avstånd, genom väggar som stålmannen.
Ingen kunde förrycka mig ur min mousserande bubbla som gång på gång fylldes upp med lustgas.

Framåt sjutiden började Hon prata med mig, hon som bara jag kunde höra. Hon som får mig att tveka på mitt sinnestillstånd och undra om jag inte är lite smått galen egentligen.
Det var länge sedan sist och hon viskade i en liten fluffig ton av berusning.
Hon sa bara en sak som jag minns.
"kyssen är vad som har blivit kvar av paradisets språk och du, mig, borde endast tala med de som kan tala tillbaka"

Jag greppade min numera sönderslagna mobil och skrev.

: "Vi var en symfoni av vackra toner komponerade,
men noterna hoppade ur takt, vändes uppochner och fallerade.
Min ögonsten, skatt, hjärta och bottenlösa kärlek,
alla lögner och bedrägeri skiftade till någon sorts dekadent ärlighet.
Nu finns ingenting kvar av det vi sa skulle vara föralltid,
jag rensade ut det sista idag och hittade delar av vårt gamla liv.
Det var du och jag mot världen, med en glödande passion
varje andetag för stunden, varje not blev vacker ton.
Så här formar jag vår musik till ord men det blir aldrig riktigt sant,
vi är någon blandning mellan djup kontakt och äcklig nonchalans"

"Misslyckades att skicka" stod det när jag vaknade på min telefon, inte konstigt. Jag hade inte knappat in något telefonnummer.

Jag hoppas bara innerligt att hon aldrig blir galen.


Idag i tidningen läser jag om hur det pumpar ut i Göteborgs nattliv bland nattklubbschefer, bartenders och innekretsarna. Det slog mig, polisen hängde på avenyn i klasor tillsammans med natttaxichaffisarna igår kväll.
Jag vaknade efter två timmars sömn pigg som om jag aldrig gjort något annat än att lukta på kudden som vi mer eller mindra tvingat oss in till.



När Nathalie så hövligt berättar för vimmelfotografen att hon heter Ann Ahl brister vi alla i skratt medans Nathalie skakar på huvudet och berättar om sina trauman i barndommen när hennes klasskambrater retade henne för sitt namn. Han svepte det med hull och hår x2     Klicka här och rulla ner så får ni se Och här dalade hon iväg i sin snyft historia och han skrev tillslut med hennes "andranamn"


Blommorna doftar starkast efter oväder