dockan
Hennes sköra bleka spruckna läppar sög på en svart ciggarett medans hon släpade sina fötter längst göteborgs bakgator i jakten på något som hon trodde alla andra förutom hon hade.
Tyst och utan att iaktta allas blickar och utan att planera närmsta flykt, utan att hålla uppe den tvångsliknande fasaden. Hon andades ut och stirrade ner i marken och lät tankarna dala iväg.
Alltid med samma slutdestination som hon ansträngde sig för att undvika.
Belastningen var påfrestande men hon försökte verka oberörd.
Ibland brast det och kom ut i annan form av sorg.
Det är varken tragiskt eller beklagligt.
Det bara är.
Kommentarer
Trackback
