dekadens

Det spelar ingen roll hur mycket jag svurit och lovat guld och gröna skogar.
Om jag en dag hänger vid klippkanten med mitt lillfinger vill jag att någon ska dra upp mig.
Fuck you att jag svor om något, jag har ljugit mycket i mina dagar.
Du om någon borde veta det.




Jag tänker klippa av trådarna på trasdockan
som hänger i skuggan av ditt medvetande,
jag kommer ta henne till en annan plats
där du inte ens kan ana hennes bräckliga närvaro.



För länge sedan dansade hon i takt med trådarnas ryckningar
i vackra kläder och ett hjärta som med hjälp av ett batteri pumpade av kärlek.
Nu är batteriet slut i sann duracellanda och
bara trådar hänger kvar på den smala tygkroppen.

Vackra ord är allt vi har att ge
och det enda som kommer finnas kvar på hennes näthinna
är den förvånade känslan du gav henne när hon var borta en dag.
Det där känns bara avlägset nu.



Du är bara så jävla rädd för jag är den enda som gör dig svag.