Livet pa andra sidan
Dagarna borjar flyta ihop som deltat i det spretiga livet jag hade nar jag forst satte ner mina bleka sma fotter pa Sydneys flygplats. De forsta dagarna kandes som veckor men nu rinner tiden forbi som om det borjar bli vardag.
Ikvall ska jag jobba, Nathalie och Wanda kom igar och dom kampade bra inne pa Beach Road. Efter det gick vi till White Revolver, som ar ett utestalle som ser ut som ett konstgalleri dar man, kommer in i ett litet horn och trycker pa en tavla och sa oppnar sig en lonn-dorr och sa kommer man in pa en ganska stor nattklubb.
Inga fonster, bara en liten uteplats dar man kan roka.
Skrall att jag traffade min lillebrors fem kompisar.
Varlden har alltid varit for liten.
Pa vagen hem forsokte jag och Matina klattra upp for en mur. Det gick inte sa bra. Jag var nog battre an henne :)
Sedan satt det nagra utanfor oss i en ring och rokte vattenpipa. Jag tog kort pa dom for dom va sa vackra.
Sedan kom vi hem, Anders hade gjort varma mackor till oss som vi glufsade i oss. Wanda sover pa soffan och Nathlaie och jag delar sang.
Nu ar det bara Kim som saknas har nere i paradiset.
Ikvall ska jag jobba, Nathalie och Wanda kom igar och dom kampade bra inne pa Beach Road. Efter det gick vi till White Revolver, som ar ett utestalle som ser ut som ett konstgalleri dar man, kommer in i ett litet horn och trycker pa en tavla och sa oppnar sig en lonn-dorr och sa kommer man in pa en ganska stor nattklubb.
Inga fonster, bara en liten uteplats dar man kan roka.
Skrall att jag traffade min lillebrors fem kompisar.
Varlden har alltid varit for liten.
Pa vagen hem forsokte jag och Matina klattra upp for en mur. Det gick inte sa bra. Jag var nog battre an henne :)
Sedan satt det nagra utanfor oss i en ring och rokte vattenpipa. Jag tog kort pa dom for dom va sa vackra.
Sedan kom vi hem, Anders hade gjort varma mackor till oss som vi glufsade i oss. Wanda sover pa soffan och Nathlaie och jag delar sang.
Nu ar det bara Kim som saknas har nere i paradiset.
Kommentarer
Trackback
