dekadens

sammanställningen råder tystnad av känslor i mitt huvud.
fingrarna darrar så fort jag tänker på vilka ödestigande konsekvenser varje litet andetag kan ge sken av
jag . vet . inte
nej jag har inget mål i sikte, jag har inte planerat detta, jag känner för mycket, jag känner ingenting.

helst av allt vill jag krypa ner i mitt draknäste långt inne i dimman och försinna mer och mer ju längre bort jag kommer i pereferin
vi kolliderar som en fjärilskrock. kom nu och flyg iväg.



Här hemma blir allt så verkligt. Ta mig tillbaka här i från.
Alla kläder ligger utslängda på golvet, väskorna ligger på hög och där ligger passet, visumet jag kämpade för så hårt och biljetterna. Jag åker om åttiofem timmar. eller - åker jag?
Jag har inte ens börjat.

Jag är ledsen att behöva säga det, men jag vill inte åka.