Mån dan
Nu börjar veckan om på nytt igen och jag har landat.
Konstigt hur människor som individer kan tycka att de är så smarta - ska inte långsiktigthet inkluderas i det?
Idag är det jobb från kvart i 8 till kvart över nio ikväll.
Jag åt så mycket godis igår att jag somnade likt en stoppad gris framför tv:n
Lördagens kvällsdans tog kål på mig och jag är nu fortfarande inte helt återställd, men snart.
Mina ytterfileér har träningsverk från uppvisningsdansen jag nu gjort klart och bara ska traggla med alla FK-instruktörer.
Jag ska inte vara med.
Jag ska inte ens bli övertalad till att vara med bakom scen - för då har jag en förmåga att alltid vilja ha det på mitt sätt och
stressar upp mig på någon annans bekostnad.
Nej Mickan, denna gången är det din tur att springa runt med en liten hörsnäcka i örat och hetsigt prata med teknikern: "Nej, ett barn var tvungen att gå och kissa, dra inte upp ridån än. fem sekunder bara..."
Och jag kommer sitta uppe bredvid teknikern och kameragubben och le belåtande för mig själv.
Jag orkar inte toppa mig själv hela tiden och förra årets show var ju grym.
(det var ju iof. en liten kid som snek sig in på båda 4-5 danserna. Trots att jag lyfte ur henne ur gruppen en gång, fråga mig inte hur hon gjorde men när ridån gick upp så stod hon där - belåten över att hon kunde blicka ut över publikhavet. Men det blev nog bara hennes föräldrar glada för - de fick ju se henne två gånger..)
Japp, grisen i mig har ännu inte lämnat och jag är ganska nöjd med mig själv idag. Jag kan ju trots allt någonting.
Och idag var det att säga nej till onödigt mycket ansvar.
Jag har haft onödigt mycket ansvar sen... tja, jag var 17 och började koreografera för Funkykidz. Eller 12 och började köra dansklasser för barn.. Och det blev inte mindre med åren. Helt plötsligt fann jag mig själv ståendes i Örnsköldsvik, Luleå, Stockholm eller Båstad med 15 utbildningar bakom mig och 200 färdiga instruktörer, en liten valp hemma och vänner som hade alla dragit utomlands - 19 år.
Tur att jag gick in i väggen och kunde chilla lite.
För ush vad jag chillade - 6 månaders chill.
Men det är en annan historia
Konstigt hur människor som individer kan tycka att de är så smarta - ska inte långsiktigthet inkluderas i det?
Idag är det jobb från kvart i 8 till kvart över nio ikväll.
Jag åt så mycket godis igår att jag somnade likt en stoppad gris framför tv:n
Lördagens kvällsdans tog kål på mig och jag är nu fortfarande inte helt återställd, men snart.
Mina ytterfileér har träningsverk från uppvisningsdansen jag nu gjort klart och bara ska traggla med alla FK-instruktörer.
Jag ska inte vara med.
Jag ska inte ens bli övertalad till att vara med bakom scen - för då har jag en förmåga att alltid vilja ha det på mitt sätt och
stressar upp mig på någon annans bekostnad.
Nej Mickan, denna gången är det din tur att springa runt med en liten hörsnäcka i örat och hetsigt prata med teknikern: "Nej, ett barn var tvungen att gå och kissa, dra inte upp ridån än. fem sekunder bara..."
Och jag kommer sitta uppe bredvid teknikern och kameragubben och le belåtande för mig själv.
Jag orkar inte toppa mig själv hela tiden och förra årets show var ju grym.
(det var ju iof. en liten kid som snek sig in på båda 4-5 danserna. Trots att jag lyfte ur henne ur gruppen en gång, fråga mig inte hur hon gjorde men när ridån gick upp så stod hon där - belåten över att hon kunde blicka ut över publikhavet. Men det blev nog bara hennes föräldrar glada för - de fick ju se henne två gånger..)
Japp, grisen i mig har ännu inte lämnat och jag är ganska nöjd med mig själv idag. Jag kan ju trots allt någonting.
Och idag var det att säga nej till onödigt mycket ansvar.
Jag har haft onödigt mycket ansvar sen... tja, jag var 17 och började koreografera för Funkykidz. Eller 12 och började köra dansklasser för barn.. Och det blev inte mindre med åren. Helt plötsligt fann jag mig själv ståendes i Örnsköldsvik, Luleå, Stockholm eller Båstad med 15 utbildningar bakom mig och 200 färdiga instruktörer, en liten valp hemma och vänner som hade alla dragit utomlands - 19 år.
Tur att jag gick in i väggen och kunde chilla lite.
För ush vad jag chillade - 6 månaders chill.
Men det är en annan historia
Kommentarer
Trackback
