dekadens

Jag har fått fobi -
Jag har aldrig varit rädd för något annat än dom stora spindlarna i garaget i Åsa.
Det var för att dom sprang så himla fort!

Nu helt plötsligt så ryggar jag för humlor och insekter.
Utan att dra tjejer över en kant så kanske jag håller på att bli en.
Jag har alltid varit lagd mer åt det råa, "tuffa tag" - hållet, hon som flippade och nitade killen som spottade på hennes kompis. Det har varit mitt sätt att visa att jag bryr mig om mina vänner. .
Jag har varit den mina vänner puttar fram om det händer något.

Nu slåss jag inte alls längre men mina instinkter ligger kvar och mitt adrenalin börjar pumpa så fort det blir bråk eller så fort jag känner mig hotad på något sätt.
Jag har inte varit den känsliga typen - förens nu

Min reptilhjärna (eller stenåldershjärnan) jobbar för fullt och jag kanske är lite väl primitiv i min själ.
Som att när det blir vår blir jag genast nykär, jag klarar inte av 2000-tals stressen om 8 timmar arbetsdagar o hela ide'n om att alla måste plugga för att bli något.
Hela min skoltid har jag ifrågasatt och trotsat.
Jag har länge varit arg på världen att den ser ut som den gör.

Vissa säger att det är utvecklingens gång, men då kan man fråga sig vad fan vi tänkte på?
Redan nu börjar det knasa sig och vi skriver ut bra mycket med antidepressiva och ångest dämpande tabletter idag än bara för 20 år sedan.
Stressen knaprar sig ner i åldrarna och demokratin får oss bara att välja mellan pest eller kolera.

Var finner vi utrymme för de kreativa själarna som bara vill bo på en öde ö och odla sin egen mat, dansa kring läger eldarna och bara leva för stunden?

Vi höjer vår livslängd och föder för mycket barn och överbefolkar vår lilla lilla planet.
Slår ut ner naturliga balansen, massproducerar allt och ger inte så mycket till val om man vill hänga med eller inte.

Vi hinner inte ens fundera över vad fan vi håller på med för vi har redan så mycket att tänka på -
Skola, jobb, barn, räkningar, mat, transport, kommunikation, sociala nätverk, kontakter.
Och sen så dör vi.





Jag var förbluffad över hur fort tiden hade gått från att jag tog studenten och pratade med min farbror han sa:
 "vänta bara tills du blir i min ålder - det går bara fortare och fortare, jag tror att det är för att varje måndag så längtar man bara till helgen som är två dagar, sen börjar det om igen"

Vem fan kom på att man skulle jobba fem dagar av sju i veckan? - idioter, eller så ville regeringen att vi skulle bli mer effektiva, förstår ni inte att vi bara är till för deras vinning - som i slutändan ändå är en stor fet förlust.
I Jamaica går man bara i skolan fyra dagar.


Nä, fan jag flyttar nog till en öde ö - om jag hittar någon.