Sönder?
Jag har gått sönder många gånger.
Det hela började med en konfirmationsresa till Falkenberg och jag skulle fan vinna tävlingen vi hade på gräsmattan utanför kyrkan. Man skulle springa från varsit håll in mot mitten där en snubbe stod med en liten näsduk.
Springa fram, ta näsduken och springa tillbaka.
Jag sprang allt vad jag kunde och precis när jag fått tag i näsduken (ja, jag kom fram till näsduken först - viktigt)
så halkar jag på gräset och fäller killen som i sin tur ramlar över mig. Och jag bryter mitt lillfinger.
Patrick - en konfirmand, insisterar på att jag ska sticka en nål i huden så att inte mitt finger skulle spricka av allt blod som fyllts.
Jag var säker på att det bara var en stukning men efter lång övertalning så tvingade prästen in mig till sjukhuset.
Han rökte i bilen hela vägen in till sjukhuset. Skönt.
Ett halvår senare blir jag fälld mot en trottoarkant och bryter ett par revben, jag fick också en smäll på näsan så jag bröt den med (men jag förtjänade nog det) Jag bråkade med nån tjej fick ner henne och då skulle hennes kompis hjälpa till, men jag var ettrig och (slog) fick ner henne. Så kom hennes storebror.. Han var starkare än jag och det var isigt ute.
Jag håller inte balansen så bra i högklackat.
Tre månader senare (precis när jag återhämtat mig) var vi i Åre med familjen och jag - cool som jag var gled bort med min bräda mot barnbacken. (Vi bodde mitt i backen och jag hade inte ens tagit liften)
Så på transportsträckan bort mot min lilla barnbacke skär brädan och jag ramlar lite lätt på handen.
Tur att scooter-nissen övertalade mig att dra ner armen på jackan för där stack benet ut.
För att göra ett par till låånga historier korta:
Näsan (en gång till) : En annan arg människa (denna gångern förtjänade jag det inte)
Lilltån : Jag var lite hysterisk och vi hade kalkon-krig i köket, jag sprang fort som attans in, men missade dörren.
4 revben till: Minns inte riktigt vad som hände
Armen: Jag ramlade ner för en trappa, men det var bara ett litet brott som kunde vänta till morgonen.
Det är en speciell känsla när man bryter något. Inte alls som stukning.
Skönt det där
